Söndagsmorgon, solen lyser starkt in genom mina fönster och letar sig in i varje skrymsle i mitt hus. Kan inte förstå var allt damm kommer ifrån!!
Det är ju bara några dagar sedan jag bad min förskräckte make om att han kanske kunde damma nu när jag är sjuk ( infektionen, cancern och penicillinet har slagit ut mig totalt ) han tittade på mig som om jag bett honom om att få koka hans testiklar till frukost! - Men jag HATAR ju att damma blev hans icke genomtänkta omedelbara svar...
Jag kunde inte hålla mig utan började asgarva och sa - å jag älskar att damma och har gjort det i 8 år nu!!!! tror du på det?? Jag tycker det är precis lika tråkigt som du!!!
Han fann sig snabbt och drog en djup suck sedan satte han igång, när hälften av rummen var dammade fick stackaren ta sig en paus vid datorn en timme innan han fortsatte igen.
Hur kommer det sig att vi fortfarande lever med dessa könsuppdelningarna? jag skall erkänna att jag är min största fiende i detta , jag har alltid tagit hand om städ, tvätt, mat och ungar. Jag har däremot aldrig varit riktigt proffsig på något av det. Mina barn har fått hjälpa till hemma sedan dom var små, jag lagar mest "gammal" svensk husmanskost typ kålpudding mm, jag tvättar gärna men hatar att stryka och städar det gör jag när jag känner för det.
Efter min cancerdiagnos känns detta som ett ok recept för att få njuta av livet. Tänk om cancern kommer tillbaka , då vill jag inte sitta där och tänka .. hm 80% av min tid på jorden har gått åt att städa och att oroa mig för att allt inte skall vara perfekt. Nä jag vill kunna tänka .. hm jag hade lite damm överallt men fan vad jag har njutit av mina nära och kära.
Så kloka ord du skriver men det stämmer nog inte att du misslyckats eller inte varit bra på det du har gjort för e ganska säker på att du har lyckats bra med det :) Ja man värderar andra saker här i livet när man nu som du råkat ut för detta o jag tänker på ett annat vis när man läser o ser vad du går igenom. <3
SvaraRadera