Lussekatter och adventsfika...

Så har denna dagen snart gått, mitt lilla bonusbarnbarn var med mig och handlade då kassörskan erbjöd henne en adventskalender ( ni vet en sån där gratis Ica kalender) . Glad i hågen travade hon ut med mig ur affären klämmandes och kännandes på kalendern, - jag tror det är choklad i den sa hon. Nä sa jag det är bara en vanlig kalender. - då är det nog leksaker i den.. Jag försökte åter förklara att det nog bara var bilder där. Den stackars tösen tittade på mig med fasa - och plötsligt kände jag mig som om jag var 100 år gammal.

Vi vuxna höjer hela tiden våra barns/ barnbarns behov och vi gör det enbart av kärlek men ibland skulle vi kanske tänka efter lite och låta dem ha det lite tråkigt. Nåja på eftermiddagen  efter att vi haft tråkigt en stund så bakade vi lussekatter och rullade köttbullar  så det stod härliga till. Å när kvällsmörkret sedan länge sänkt sig över huset lade vi oss i sängen och lyssnade på Pettson och Findus .

Klänningar och julbord...

Under min sjukskrivning har jag försökt att hålla hjärnan igång ( det lilla jag har) bland annat har jag skrivit sketcher, skrivit en barnbok , bakat och lagat mat jag aldrig förr gjort, och dessutom har jag sytt lite  barnklänningar för att slå ihjäl tiden. Det går inte fort och dom är absolut inte felfria men jag hoppas att dom som skall få dem tycker att dom är ok.
Eftermiddagen i dag gick åt att försöka planera kvällens julbordsbesök, det vill till lite planering när man närmar sig 50 och dessutom bara har ett bröst!
Jag letade fram min "lilla" sminkväska och började spackla, sedan blev det hårvård en liten stund och till sist kläder, jag lovar det är skit svårt att hitta något till denna kroppen!! liten och "stacktjock" och efter min bröstoperation har jag bara A-kupa men är ju fortfarande kraftig å vet ni hur svårt det är att hitta en Bh som passar då??
Just nu är det helt kört då jag fortfarande är svullen över operationsområdet så jag kan inte ha någon bh alls. Fick leta upp ett gammalt linne och fästa en liten kudde som skyddade.
Nåja jag kom i väg och blev bjuden på ett fint julbord på Broby Gästis! Trevligt att träffa alla arbetskamrater och andra som jobbar inom kommunen.
Med andra ord så blev detta en härlig dag.

Mobilförbud och granrötter

På söndag gäller det, då får man inte smsa, facebooka eller göra något som stjäl uppmärksamheten från sin körning. Nu kan man ju hoppas att vi trafikanter tar denna lite luddiga lagen på allvar. Man undrar ju hur många olyckor som berott på att någon har facebookat?
På sjukfronten är det lite ändring, jag är lite piggare och mår inte så illa längre. Tyvärr är jag svullen över operations området ännu men det skall väl ge med sig närmaste veckorna!
I dag har jag haft några arbetskollegor på fikabesök, det blev mycket prat och skratt. Många gångerna är det dessa oplanerade möten som blir bäst.
Hann med en promenad med hunden oxå , jag borde ha en varningstriangel runt halsen när jag är ute.. först slängde jag en kotte rätt i huvudet på hunden och 3 min senare slog jag en "värmylla" som hette duga (det kan ju bero på att jag gick och kollade min mobil.) Jag tillhör dem som i princip kan snubbla på en fis....
Jag dök rätt ner i löven på stigen och likt en värkbruten akrobat tog jag mig upp igen för att direkt kolla om någon sett nått..
Men skogen stod där så tyst och ingen hade sett det som skett, ibland har man tur!

Tidningskändis och finbesök..

I dag har jag haft "finbesök", ja inte fasen är hon fin i kanten men dock en fin vän. Hon heter Ellinor och bor i Mönsterås, vi har känt varandra i ca 40 år ( hmm ändå är vi inte äldre än 35, tycker vi själva.. jaja matte har aldrig varit mitt starka ämne). Hon kom med en fin tomte och en ljuslykta!
Det blev fika, skratt och gamla minnen. Nästa besökare blev Rasmus och Sara ( Rasmus har ärvt sin mors näsa för fika). Det blev en trevlig förmiddag!
Jag skickade ner min man  för att köpa tidningen på morgonen ( där är en jättefin artikel om mig i Norra Skåne och en lite mindre artikel i Kristianstadsbladet) . Han kom hem en stund  senare med frukost och utan tidning!! Å han som säger att jag är rörig i huvudet!!
Måste säga att jag var stolt över Peter Paulssons reportage i Norra Skåne i dag!!
Hann med en snabb dusch oxå, men när jag stod på toaletten och kollade mig i spegeln kom det en liten tår, mitt sår är svullet och ser ut som en barnrumpa....  Det är fasen inte lätt  att vara "loj å fåfäng"....  Det konstiga är att när man mist sitt bröst så glömmer man hur det såg ut innan, man tänker i stället - å vad jag saknar mina gamla bröst. Sen råkar man se någon gammal semesterbild på sig själv i bikini och minns plötsligt att det enda som var bra med dem var att dom var långa o platta och var bekväma att ligga på när man låg på magen.

Tidningsbesök och sjukbesök...

I dag ringde tidningen Norra Skåne hit och ville göra en intervju ang att vi tar ett sabbatsår med Goinge revyn nästa år. Det blev en trevlig pratstund med samtalsämnen om allt och inget.
Jag har ju gått ensam här hemma så länge nu så det är ju trevligt att få prata av sig lite...  ( Ja ni som känner mig vet ju att jag har "svart bälte" i att prata).
Vi pratade mycket om att vissa saker är svåra att prata om och framför allt att skratta åt. Jag menar att så länge man har förmågan att skratta åt sig själv så brukar livet te sig lite enklare. Intervjun kommer en av dem närmaste dagarna.
Eftermiddagen gick åt att besöka bröstcentrum för att "tappa" såret på vätska, nu var det inte så mycket som jag hade trott ( skumt eftersom det är mer svullet och stramar mer nu).
Om inget annan inträffar ( ta i trä) så vill min läkare inte se mig förrän på ett års kontrollen, å jag känner precis likadant :-)
Nu måste det börja gå uppåt.

Så länge jag orkar....

Jag vill slå ett slag för vänskapen. Jag har den stora äran att ha ganska många vänner. Vänner kommer i alla former, det finns dom man ringer till när man behöver stöd / hjälp eller när man vill berätta något trevligt, det finns vänner man bara festar ihop med, vänner man växt upp med, facebookvänner .. ja listan är hur lång som helst. En av mina "bästa" vänner är Annika, vi har växt upp ihop. Genom åren har vi varit med om både upp och nergångar, hon har alltid stått bredvid mig i alla läge och jag bredvid henne.
Vi rymde hemifrån när vi var 6-7 år. Fick för oss att vi skulle flytta till hennes familjs stuga som låg någon mil från vår by.
Allt gick dock bra då hennes moster och morbror råkade se oss lifta på väg hem.
Man behöver inte vara jämngamla för att vara goda vänner enligt mig, en av mina vänner som tyvärr gick bort härom året hette Assar , han var född omkring 1930. Vi träffades ibland och fikade och han berättade  massor om hur det gick till förr i världen. Han berättade om mångskifte och om när hans far gick "julaspöge" mm.
Nu är det ju så att vissa människor inte har samma möjlighet till vänskap av olika anledningar, det kan bero på språksvårigheter, autism eller autismliknande problem mm. Därför vill jag informera om att man kan få möjligheten att vara kontaktperson eller ledsagare till människor med dessa svårigheter.
Det kan  innebära olika i olika kommuner men man kan säga att det är en sortss vänskap där man hjälper den enskilda att komma iväg på sånt som denna inte har möjlighet att göra själv.
Det är ett bra sätt att göra någon annan människa glad!

Cupcakes och myspys..

I går kväll var jag otroligt rastlös, jag kände mig dessutom irriterad på allt o alla. Vad gör man då?
Ja antingen låter man allt vara eller gör man något så man får utlopp för känslorna. Själv började jag baka.. Provade ett nytt recept på chokladcupcakes som jag hittade på en skitbra bakblogg http://bakalitenkaka-tove.blogspot.se/ .
Jag som bara bakat cupcakes 2 ggr gjorde en hel plåt superfina cupcakes!!
Under tiden som jag försökte koncentrera mig på detta kom min lille son Rasmus hem en sväng innan jobbet.
Skall sanningen fram är det han som är mästerbagaren i vår familj, men denna gången slapp han baka.
Som sagt var så blev kakorna goda och gubben fick med sig några till vännerna.
Lika bra att inte ha så många hemma när man har så dålig karaktär som jag ;-)

Brasvärme och bantning..

Råkad kolla i spegeln efter duschen i dag, inte roligt undrade en stund på om jag skall göra något åt det  och kom på något bra!!!! jag kör 2:5 dieten!! ja alltså mellan 2 och 5 på dagen så skall man inte äta något sött!!! smart va?  får nog bli en bok om detta nästa år!
Äsch bantning är ett otyg som föder ångest. Äta mindre och röra sig mer är det rätta enligt mig, och då får jag vänta till våren när kroppen klarar av det. Just nu är jag för nergången enl SSK.
Efter  maten blev det lite soffmaraton och en härlig brasa i kaminen. Julstjärnorna hänger på plats och stakarna står redo, nu  kan advent komma när som helst.

Julklappshandlande och vilopaus...

I dag stod det vila på mitt schema, det blev en liten skogspromenad  med hunden och sedan intog jag ryggläge framför tv:n. Jag hade bestämt träff med min väninna som skulle hit och fika men i sista stund ändrades planerna till att åka till Hässleholm för att handla lite småsaker.
Väl på plats hade jag turen att "springa" på några perfekta julklappar. Hittade dessutom några fina saker till mig själv och eftersom hunden viskade  till mig precis innan jag åkte hemifrån - matte! jag vill att du köper dig något fint i julklapp från mig för det är du värd . Så kunde jag inte neka detta fina erbjudande. Och när jag ändå var på G så kom jag på att katten oxå sagt något om det förra veckan, så det blev 2 julklappar till mig själv.
(Å det är så mina vänner man får en bra jul ;-)....
Nu är dom flesta julklappar klara, tack o lov för internetshopping!!
Väl hemma blev det soffläge igen, det är inte mycket det fina tål....
Nu har jag bara ett par dagar kvar på mitt penicillin men det vätskar fortfarande mycket. Jag är som en levande vårbäck ;-)  ja fast kanske inte lika full av liv...

Provtagning och julklappar..

I dag blev det sjukhusbesök igen, börjar känna mig hemma i korridorerna där. Denna gången var det kvinnokliniken som fick mitt besök, cellförändringar stod på schemat denna gången. Börjar kännas som varenda cell spökar i kroppen nu. Hade turen att få en underbar läkare och hade turen att träffa på en gammal bekant som arbetar där som tog sig tid till att sitta ner och lugna mig en liten stund! så jäkla skönt!!
Nåja allt gick bra och nu får jag vänta ett tag till provsvaren kommer.
Jag åkte en sväng till affären och handlade lite, hittade ett par julklappar oxå.
När jag kom hem blev det soffläge. Katten blev överlycklig och kröp upp på magen på mig och lade sig.
I efterhand väljer jag att fokusera på det som varit trevligt i dag. På så sätt kan man orka gå vidare och vidare....

Höstvår...

Tider är ur led, ja eller nått. Det är en korsning av höst och vår i luften och jag som vill sätta upp mina adventsstjärnor! Men för första året på länge drar jag mig för det.
Till mina vänners förtvivlan brukar jag inte orkar vänta tills första advent innan stjärnorna kommer upp i fönstren, inga tomtar eller annat jul "pjuck" bara ljusen och stjärnorna. Det känns som en "strimma hopp i mörkret".
Men i år drar jag mig som sagt var, kan ju bero på att jag är sliten som satan oxå.
Jag drar mig för att gå ut bland folk just nu eftersom jag är svullen och inte kan använda bh och därför inte heller min protes. Lustigt att man bryr sig om sånt egentligen, jag hade ju inga problem med att gå ut när brösten hängde vid naveln...
Nåja allt har väl sin tid.
Hemma på våran gata i kvarteret har vi en stor skog precis bredvid, där ligger det en gammal pestkyrkogård ( det är i alla fall den information jag hört) Jag promenerar där ett par gånger i veckan med hunden, varje gång tänker jag på dem stackars människorna som ligger där. Tänk vilket liv dom har levt. Det blir en påminnelse om att vi har det väldigt bra trots allt.

Så hände det sig att det åter blev morgon..

Söndagsmorgon, solen lyser starkt in genom mina fönster och letar sig in i varje skrymsle i mitt hus. Kan inte förstå var allt damm kommer ifrån!!
Det är ju bara några dagar sedan jag bad min förskräckte make om att han kanske kunde damma nu när jag är sjuk ( infektionen, cancern och penicillinet har slagit ut mig totalt ) han tittade på mig som om jag bett honom om att få koka hans testiklar till frukost! - Men jag HATAR ju att damma blev hans icke genomtänkta omedelbara svar...
Jag kunde inte hålla mig utan började asgarva och sa - å jag älskar att damma och har gjort det i 8 år nu!!!! tror du på det?? Jag tycker det är precis lika tråkigt som du!!!
Han fann sig snabbt och drog en djup suck sedan satte han igång, när hälften av rummen var dammade fick stackaren ta sig en paus vid datorn en timme innan han fortsatte igen.
Hur kommer det sig att vi fortfarande lever med dessa könsuppdelningarna? jag skall erkänna att jag är min största fiende i detta , jag har alltid tagit hand om städ, tvätt, mat och ungar. Jag har däremot aldrig varit riktigt proffsig på något av det. Mina barn har fått hjälpa till hemma sedan dom var små, jag lagar mest "gammal" svensk husmanskost typ kålpudding mm, jag tvättar gärna men hatar att stryka och städar det gör jag när jag känner för det.
Efter min cancerdiagnos känns detta som ett ok recept för att få njuta av livet. Tänk om cancern kommer tillbaka , då vill jag inte sitta där och tänka .. hm  80% av min tid på jorden har gått åt att städa och att oroa mig för att allt inte skall vara perfekt. Nä jag vill kunna tänka  .. hm  jag hade lite damm överallt men fan vad jag har njutit av mina nära och kära.

Snacka om att vara i dålig kondition!!!

Så kom då den dagen  när jag åter skulle gå ut med hunden en runda. Jag stoppade fötterna i mina rosa gummistövlar slängde på mig en gammal urblekt jacka ( jo för hemma hos oss på landet behöver man inte matcha) och travade i väg. Efter 3 meter upptäckte jag att jag glömt hunden inne...
Nåja skam den som ger sig, släppte ut hunden och gick upp i skogen.
Det tar ca 2 min att gå upp i skogen och där efter promenerade  jag i 10 minuter!! vid detta tillfället var jag på väg att svimma av ansträngning!! tack o lov så ringde min mobil och jag satte mig ner på en sten och pratade. Efter samtalet blev jag sittande där på stenen en stund och filosoferade om livet.
Tänk vad skönt livet är när man har en sten att sitta på!

Visst fan är man sexig...

Vaknade i morse torr och fin ... jo i denna åldern är det ett bra tecken. Masade mig ut i duschen råkade slänga en blick i spegeln när jag duschat klart..
Inte fan är det vackert! blekfet, enbröstad med ett utseende som bara en mor kan älska. Började då fundera på det där med utseenden, vad är vackert? vad är sexigt? Inte fasen hade jag velat dejta mig själv om jag varit kille.. (Bör nog ge min man en fin julklapp som tack) men vad är det som gör att vi förälskar oss i olika personer?
Vem är vacker? i mina ögon är ärlighet vackert! jag är oxå en stor Fan  av personlighet ,att våga vara sig själv och att man kan umgås över gränserna dvs man behöver inte tycka likadant bara för att man lever i hop eller umgås. Hur som helst så är det tur att vi alla är olika annars kunde vi aldrig få ihop ett puzzel.

Jag (är) läcker...

Vaknade tidigt i morse och det var blött i sängen, jävla katt tänkte jag, har han pissat i sängen!!!  jag for upp som en skållad råtta och upptäckte att jag oxå var blöt. Jag kände plötsligt hur det rann från operationsområdet ( som jag nu mer kallar för ickebröstet) plåstret var överfullt av vätska och när jag tog av det rann det som från en liten kran från dräneringshålet. Snabbt in i duschen och duscha sedan sätta på ett vattenresistent plåster. Efter detta stressiga uppvaknandet var det bara att slänga sängkläderna i maskinen, ge katten lite extra godis ( som ett litet ursäktande för mina elaka tankar) och droppa ner i soffan med en puls som om jag varit på annandagsrea..
Någon timme senare  masar jag mig ur soffan för att äta lite frukost, jag hänger lite tvätt och sedan blir det soffan igen ( denna jäkla infektionen och antibiotikan tar ut sin rätt)
Nu har katten förlåtit mig och han hoppar upp på mig i soffan trampar runt lite och lägger sig sedan på filten över mitt ickebröst...
20 min senare blir det för varmt för honom så han hoppar ner och lägger sig på mattan, jag reser mig för att hämta en kopp the när jag upptäcker att plåstret läcker och filten är rejält blöt!!!
Sigge har "masserat" ut vätska när han trampade runt....   samma procedur med dusch och plåster.
Tror minsann att detta blir en spännande dag!! Ha en bra dag ..

Grå november.

Grått, gnälligt, genomtrött . Ligger mest på soffan och väntar på att bli frisk. Orkar inte göra mycket mer, tack o lov för internet i alla fall 😀 

Henke är glad att jag inte orkar shoppa! Men han har nog aldrig hört talas om internetshopping 😄 .

Annars rullar det på så sakta. Önskar jag hade haft mer energi så jag kunde städat lite, men i dag har jag i alla fall orkat laga lite lunch . 

Hopp om livet

Jodåsåatt... nu är man hemma igen med dunderkur antibiotika och alvedon. Visste ju att något var rejält  fel när matlusten försvann helt !! har inte hänt sen  hösten 89...
Det blev ett  dygn på sjukhuset och ett konstaterande om att det var rejält mycket vätska i operationssåret. Men mitt i allt elände var jag i alla fall GLAD  att jag fick vård, det var ju ingen som ville ta emot mig när jag ringde till dom olika läkarkontakterna, jag hade ju  hamnat " mellan" stolarna..
Vad jag minns så var det mycket roligare sist jag hamnade mellan några stolar :-)
Nu blir det till att hålla sig i skinnet  den närmaste tiden, har ju fortfarande illamående och huvudvärk men Dr tror att det skall klinga av när penicillinet fått chans att verka . Orkar ju med nöd och näppe gå på toa.
Jag trodde att jag legat färdigt på soffan för ett rejält tag framåt men  den får stå ut med mig ett tag till. Just nu har jag en personlig "kris", vi har valt att hålla uppe med Goingerevyn  nästa år, anledningarna är många. Min hälsa och det faktum att jag inte orkat skriva allt manus än är en orsak, två personer i ensamblen har önskat ett sabbatsår för att kunna umgås med nära o kära  en jul och en person i ensamblen har fått ändrade arbetsförhållanden. Därför tar vi alla nu ett sabbatsår och planerar för en rejäl återkomst 2015!!

Sjukhus och elände..

Då blev det en jobbig farsdag detta året oxå.  Tänker på dig pappa lilla var dag ❤️❤️❤️ 

Skälv hamnade jag på sjukhuset , någon infektion i kroppen samt fått drän insatt för att tappa vätska från såret . Tillbringat hela dagen på sjukhuset. 

Musik är det bästa..

Kollar på så mycket bättre och inser att musiken verkligen bryter gränser. För mig som är uppväxt med en musikalisk far ( dragspel) och mor påstår att hon kunde spela mandolin när hon var ung, så  är detta i och för sig inte så konstigt. jag kände inte till KEN Ring så mycket innan,  hade nog dömt honom som värsting :-(
Men när jag hör hans låtar tolkas till min musik"smak" så blir jag rörd till tårar. Detta kan i och för sig bero på att jag är en riktig klimakteriekossa just nu.
Jag  börjar även tänka på vad musiken har för substans i mitt liv, när jag är ledsen  så hjälper det mig att gå vidare, när jag är uppjagad så lugnar det ner mig.
Alla mina barn är musikaliska, min man brukar sjunga för mig och om jag råkar trampa katten på svansen får jag genast ett ett C . Det som är sant är att alla människor kan njuta av musik på ett eller annat sätt! Ha en bra kväll <3

Kärringvallningar & vin

Här hemma dominerar för tillfället mina antiöstrogentabletter. Jag har ( enligt min man) ett sjuhelvetes humör! själv tycker jag att det är som vanligt, möjligtvis hör min man lite sämre än vanligt. Om jag ber honom att dammsuga så kan det ta 3 dagar innan det blir gjort!! Är detta något vanligt fenomen? hur har andra det? om jag däremot säger att jag skall laga mat så måste detta ske inom loppet av ett par timmar!
Är det manligt/ kvinnligt som spökar?
Nåja just nu är jag en enda stor biverkning hela jag, huvudvärk, mensvärk, illamående och svallningar..
och som kronan på verket totalt utmattad..
Man frågar sig hur man kan vara så trött när man inte gör något? men min underbara SSK förklarar att det är ett av cancerns fula ansikte... en oförklarlig trötthet. Min man tycket dock att det är ok i vissa skeden, jag orkar t:ex inte springa på stan och shoppa längre. Han har dock ingen koll på nätshopping ;-)
En stor tid av min dag går åt att sitta i telefonen med alla instanser . Arbetsgivare, facket, sjuksköterskor, försäkringskassan mfl. Tack o lov så har jag SSK Hanna på DISA  projektet i Kristianstad som hjälper mig med det hon kan. Hon är  lite som en tomtenisse i Tomtens verkstad, hon är länken mellan alltihop, försäkringskassan, sjukvården, arbetsgivaren. Hon finns där när min ork är slut och tårarna sprutar.
Så jag är tacksam för detta i all röra.  I kväll skall jag äta lite räkor och kanske ta ett glas vitt vin med min man. Sedan inleder vi en romantisk fredagskväll men att somna framför tv:n i vars en soffa. vaknar upp kl 03:12 något smått förvirrad och kissnödig. För att sedan förflytta mig till sängen och likt Törnrosa sova gott hela natten.

Seg i planeten...

I dag har jag varit segare än vanligt. Värk ta mig fan överallt , troligtvis av mina antiöstrogen tabletter. Har dock lärt mig att då får man låta dagen bli som den blir. Var dock ute i trädgården och "snörpte i hop" en stjärna som skall kläs med en ljusslinga till advent. Den ska nog stå på framsidan av huset sen. 

Höst och Bröst..

Efter min  2 bröstcancer operation (tårtbitskirurgi) var min läkare snäll och "lyfte" mitt andra bröst samtidigt. Jag kom hem med små fasta tonårsbröst, många var imponerade av detta och jag visade gärna upp dem :-) men i det stora hela var det inte ok, jag är ju ganska mullig ( ok fet men det låter bättre med mullig)..
Så små A- kupor  till denna kroppen var inte speciellt vackert, nu tänkte jag ju i och för sig mer på vikten av att ha cancerfria bröst men nu efteråt kommer nya dumma tankar.
Jag hittar tex inte någon bh som passar.  Mina "gamla" bröst var en sorglig historia , dom var liksom lagom stora men långa! ja ungefär som när man blåser upp en ballong och så pyser det mesta av luften ut.
I dag hade man ju önskat att någon kunde hitta på en "gördel" som puttade upp allt bukfett till brösten !!!
Vi kan flyga till månen men inte lösa detta problemet!
Det enda som händer när man tar på sig sina spanx är ju att man får hamsterkinder!!!
Nåja det är väl ett I-landsproblem om nått. I dag har jag njutit av fint höstväder och traskat runt 3 min i trädgården.

Funderingar i November....

Grå och trist ter sig novembermörkret, men för oss Jul lovers är det bara ett förspel inför julen. Vi har redan handlat Julklappar och planerat vilka gardiner som skall upp till ADVENT.

Jo jag håller med om att vi är lite knäppa, men det är  oxå en positiv gen som hjälper oss att se framåt.

Själv  har jag redan satt upp en golvstjärna  i sovrummet. Lite skamsen över att jag startat så tidigt så har jag den bara tänd en LITEN  stund på kvällen. Men  när jag kommer in i sovrummet och ser den lysa blir jag varm i hjärtat. 

Varför är vi så noga med att följa alla NORMER omkring oss? Är det farligt att tänja på gränserna om det inte skadar någon? Hur kan man ha dåligt samvete för en sån här sak men inte i fall man kör för fort?

Inser nu att jag förmodligen hade varit rena guldgruvan för en psykolog ! 

 

Med facit i hand .

Dagen blev ganska annorlunda. Skulle börjat arbetstränat i dag men olika orsaker ställde till det så det blev inte så. Grannens katt har varit på besök och busat med Sigge, så när jag skulle ta in honom försökte grannkatren oxå ta sig in. Efter många om och men så fick jag in Sigge, då upptäckte jag till min fasa att han var " kladdig" i rumpan ... Det blev till att ducha honom ren till hans förskräckelse. När han var ren och fin fick han ligga i soffan på mysfilten. Jag passade på att gå ut o stänga på altanen , plötsligt kände jag något konstigt under foten... Det var en död söndertuggad mus!!! Örk!!!!

Nu hoppas jag att resten av dagen ska bli bra. Sigge är rätt nöjd i alla fall 😀

Det ljuvliga livet ....

Vaknade i morse med huvudvärk och illamående igen. Troligtvis mina tabletters fel. Det kan även bero på att hunden låg och fes hela natten....
Nåja det ena utesluter väl inte det andra. Efter att jag tagit mig upp ur sängen och in på toaletten vid halv åtta tiden så började sakta även huvudet vakna. Det tog mig ca 30 sekunder att upptäcka att katten spytt på toagolvet och att jag givetvis trampat i eländet. Nu är vi ju i " Thanksgiving" tider så jag försökte vara tacksam för att jag inte halkat omkull och brutit någon kroppsdel..  Nu är jag tacksam för att ingen såg mig hoppa omkring på ett ben med kattspyor under ena foten, vit i ansiktet som ett spöke av illamående svärande som en borstbindare med hemorrojder...
Med en sådan start på dagen borde det vara helt ok att gå tillbaka till sängen och dra täcket över huvudet!! Men life goes on som man säger. Jag klädde på mig, tog på mig sport-bh-n  stoppade i den lilla kudden ( jag kan fortf inte använda min protes pga svullnad)  och tänkte i mitt stilla sinne - detta blir en  lååång dag! 

Regn och rusk

Å så hände det sig att söndagen återvände till fläderstigen, denna gången med regntungaskyar som sällskap.  I vårt lilla hus var det mindre kaos då mannens projekt var många. Ett nytt kylskåp stod redo i hallen för att bytas ut under dagen. En hel hög med "bröde" stod kvar utanför garaget efter gårdagens garagestädning. Å mitt i denna röra satt kvinnan i huset och njöt av livet. 

I bröstcancerns förlorade land

Jag har som sagt gått igenom 3 operationer på kort tid, det hela slutade med att man fick ta bort hela bröstet. Jag är glad åt att jag i grunden är en positiv person och det har hjälpt mig igenom svårigheterna som jag mött på vägen. Jag har oxå värdesatt de personer inom sjukvården som jag mött på CSK Kristianstad. Under hela min resa har jag bara mött människor med ett fantastiskt bemötande allt från praktikanter till läkare.
Jag tillhör dem som slipper cellgifter och strålning och bara det är en stor lycka, men till dem som tror att man är "färdig" nu , att det är som att vara förkyld vill jag bara säga en sak ... Fuck you!
Jag skall äta antiöstrogen i 5 år och har biverkningar av medicinen. Jag sover dåligt, mest pga svullnad över operationsområdet. Jag kan fortfarande inte använda min protes av samma orsak.
Jag har för första gången i mitt liv inte full kontroll på min kropp, den tillhör liksom inte bara mig mer utan delas av ett självstyrt känslocentrum.
Cancerns land är inget land någon vill besöka.
Jag har under hela min resa haft ett fantastiskt stöd av släkt, vänner ja till och med av människor jag inte känner! mycket tack vare att jag gick ut öppet med min sjukdom och blev ett ansikte utåt.
Jag funderar emellanåt på vad som skall hända i framtiden, kommer cancern tillbaka? hur gör jag då? tankarna är många och humöret är hetsigt och det har oxå bidragit till en personlighetsförändring ( även om jag varit ganska hetsig innan ;-) ). Nu skall jag "bara" lära mig leva med mig själv.. och det kan vara svårt nog. Ha en bra dag alla!

Kvällsmys 💖

Hemmabakat tranbärs knäckebröd och varm chokladmjölk med grädde. Gott en kväll som denna .

Äkta inredning!

I dom flesta bloggar som jag läser finns hundratals bilder på hur vi borde ha det hemma i våra hem. Det skapar ofta en slags otillräcklighet hos oss. Jag har aldrig varit duktig på inredning men efter min cancerdiagnos så har jag lärt mig att det är totalt oviktigt med att ha "inredningsfint" hemma! Bättre att njuta av det i en tidning ! Så ni som har städtvång njut av min röra , det bjuder jag på!