Julefrid i juletid...

Den lilla kvinnan vaknade på julaftonsmorgon med ett stort leende och ett varmt hjärta. Kvällen innan hade hon firat jul med en del av familjen och vännerna och i dag skulle hon fira med några andra. Vad jag är lyckligt lottad tänkte hon medans hon bet i den nygrilljerade skinkan på frukostmackan.
Förra veckan fyllde hon jämt och igår blev hon uppvaktad av sina barn och några av vännerna. En ny tatuering skall det nu bli till våren. Kanske en vacker fjäril, eller en stjärna till. En sak är säker , när hon är färdigopererad någon gång till våren skall det tatueras in  " 100 % Silicon" på det uppbyggda bröstet.

Kvinnan tänkte tillbaka på resan till Kanarieöarna och mindes värmen och dom nyfunna vännerna. Tänk vad livet är härligt om man öppnar sitt hjärta och släpper in folk tänkte hon. I värmen känns dessutom livet lättare.

Men nu var det roliga men tuffa tider som väntade. En revy skulle övas in och regisseras, pusselbitarna måste falla på plats innan premiären 15 januari. Innan dess skulle hon i alla fall få chansen att träffa några av sina vänner på nyårsafton. Men det mina vänner är en helt annan historia.

                                        GOD-JUL ALLA VÄNNER!

Shit happens...

Så var den på ingående igen , efter en regnig sommar kom en regnig höst och nu såg det ut att bli en lika regnig jul. Den lilla kvinnan satt i sitt hus och funderade på livets små jävligheter. Vad kommer att hända nästa år tänkte hon, trots att hon var positivt lagd till sitt sinne fanns alltid cancertankarna där som en grå skugga .
Man skall leva här och nu , i dag  och inte tänka på framtiden. Men man får inte tänka bakåt heller för det som hänt kan man ändå aldrig ändra tänkte hon.
Leva här och nu.... hm.. hur fan lever man här och nu när man sitter, lagom uppjäst efter en påse ostbågar, i sin rosa pyamas och slöar framför tv:n ?
Man skall ta vara på sitt liv, göra det man känner för, utvecklas som människa.
Hon letade fram ett gammalt sketchblock och lite målarfärger. Måla hade hon alltid velat lära sig, å eftersom man skall leva nu så var det väl lika bra att ta fram det och sätta igång.
15 minuter senare satt hon fortfarande och försökte komma på vad fan hon skulle måla, kanske skulle hon måla av hunden eller katten.
Hon mutade hunden med ett ben för att han skulle hålla sig stilla. Sedan satte hon igång.
Hur fasen får man fram rätt färgnyans tänkte hon? efter ett tags experimenterande tyckte hon att det såg bra ut i skenet av stearinljusen.. Hon satte igång med den kreativa processen.
& minuter senare stirrade hon på pappret och konstaterade att om inte hunden var en korsning av en skunk och en albatross så hade hon inte lyckats speciellt bra med sitt målande...
Dessutom hade hon lagt hela handloven i färgen och lyckats kleta ner katten när denna försökte hoppa upp och kolla vad hon gjorde på bordet.
Shit tänkte hon , varför kan jag inte måla så man ser vad det föreställer?? det kan ju alla andra!
Hon lyfte ner pappret på golvet för att färgen inte skulle rinna ut på duken ( som hon givetvis hade glömt ta bort)  då kom hunden och tog ett steg på den blöta färgen.....
Kvinnan tog pappret, färgen och penslarna och tryckte ihop dem till en liten liten boll, Jag skiter i att utvecklas och att leva här och nu. Jag chansar på att jag vaknar i morgon och då mina vänner då skall jag fan både leva och utvecklas!!

Black Friday

I dag är det black friday,  nu är det faktiskt så att jag inte har en aning om varför detta fenomen kommit till! men jag är ganska säker på att det snart är borta igen för det räknas säkert som rasistiskt.
Vi närmar oss julen med stormsteg, många bollar är i luften nu. det skall tränas och planeras för en ny Goingerevy 2016 efter ett par års uppehåll.

Jag har precis avslutat buskissäsongen med mina vänner i buskteatern. Detta innebär att nya manus måste skrivas så småningom.
I min kalender är det inte många luckor denna månaden men det behöver faktiskt inte vara något dåligt med det, ibland är det skönt att vara effektiv i perioder , bara man tillåter sig andningspauser. Av erfarenhet vet jag att februari och mars brukar innebära viloläge för min del.

När jag reflekterar över mitt liv ( jo jag gör det ibland för att liksom komma i fas med mig själv) så inser jag att det jag kanske borde prioritera lite mer är min hälsa. Jag borde gå till min massör och jag borde äta lite nyttigare. Jag är dock stolt över att jag fortfarande håller vikten efter vårens viktnedgång.
Vid denna perioden har jag också mindre tid att träffa mina vänner eftersom jag övar mycket , men som tur är så har jag vänner som accepterar detta, och det finns ju telefoner..
Det gäller ju att lyssna till sitt eget mående! hur vill jag ha det? det står ofta i tidningarna att man skall göra si eller så i livet för att må bra. Själv kör jag på gammalt bondförnuft ,vill du göra något och detta inte skadar dig eller någon annan så kör på.

Nu planerar jag inför en mysig lugn jul med släkt och vänner , samt en spännande nyårsfest innan revyandet helt tar över mitt liv igen .

Bland fyllegubbar och cirkus folk

Ibland tittar man tillbaka på sin barndom och som tur är  åker ofta dom rosa glasögonen på,  borta är minnen om tråkiga jobbiga saker. Man minns till och med en del av dem som roliga. Jag tänker på min farbror Klas som vi även kallade farbror kalas. Han var fönsterputsare i Osby och en mycket speciell man. Han tillhörde periodvis Osby A- lag och då snackar vi inte hockey.
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut. 
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning.  Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher 

Höst med tröst...

Hösten är här och visar sig från sin allra bästa sida, solen strålar och träden börjar så sakta skifta färg. Jag försöker hålla igång under min sjukskrivning så gott jag kan. Ryggen är kass och vissa dagar har jag svårt att röra mig men jag får väl krypa till korset och uppsöka läkare. Kan kanske få en nervblockad eller nått.
Nåja Life goes on och på det positiva planet har jag fullt upp med buskis och revy. Jag skriver manus och sånger inför kommande projekt.
Ibland tänker jag tillbaka på alla dem åren som jag har spelat musik och teater och vad mycket det har gett mig i livet.

Det började egentligen 1991 då jag träffade Arne Karlsson som var min musik mentor och gitarrist i många år, sedan halkade jag in på Goingerevyn och fick möta ett gäng helt underbara människor. Familjen Holmberg som lärde mig så mycket, Per Ranebo och Dennis Wennberg som var helt fantastiska att spela emot , man visste aldrig vad som skulle hända. Kerstin och Calle som jag fortfarande spelar mot, Familjen Haraldsson som jag nu mer räknar som "min" extra familj och många många fler.
Teatern och musiken har gett mig en glädje som jag är tacksam över, det har gett mig en fin familj som blir större och större genom åren. Det har gett mig möten som jag aldrig fått annars. Jag har fått träffa duktiga musiker och tekniker och mitt nätverk har blivit större än mitt midjemått ( å det säger inte lite).
Å nu är vi på gång igen, Buskismanuset är klart och vi har börjat öva för fullt. Goingerevygänget skall träffas i morgon och läsa lite manus. Nu är jag ju inte världsbäst på att skriva manus men publiken verkar ju gilla det och jag hoppas dom kommer tillbaka nu efter ett par års uppehåll. 

Idag är det träff med bästa vännerna för att planera nästa resa. Kreta står på tur som viloställe inför en tuff höst. Som vanligt kommer Frida och Rasmus att bo här och sköta om huset och djuren. Jag säger bara - fy farao vad jag har det bra . 

Knas och kalas

Sista veckorna har jag vänt på dygnet.  Jag får bara sova på rygg närmaste veckorna efter operationen och jag har fortfarande lite ont både i brösten och ryggen.  Jag är ju en riktig hålligångare i sängen. .. ja alltså jag kan inte ligga still utan snurrar runt som en centrifug. Därför ligger jag nu vaken en stor del av natten.
Då passar jag på att försöka skriva lite manus och sånger till kommande buskisar och revyer. Den 12 nov kommer vi att ha premiär i Sibbhultsfolketshus.  Då spelar vi buskis. 5 föreställningar kommer vi att ge . Så välkomna alla buskis älskare.
Jag återkommer med var man kan beställa biljetter då kulturhuset i Broby inte längre har tid att hjälpa till med detta.... ( skumt, jag trodde det var sånt ett kulturhus skulle hjälpa till med )
Igår firade vi Henrik som fyllde 40 år.  Å vad vi skrattade när Kerstin och Calle kom hit och överraskande henke med en "gottepåse" inehållande bullenskorv  mm. Henrik är ju korvgubbe på Goingerevyn  .

I kväll kommer henkes släkt hit och firar honom . Har försökt duka lite fint men tyvärr är jag inte så bra på sånt. Men skit i det jag är ju bra på annat 

Från helvetet och tillbaka.

Så rullar livet på och jag med det. Jag har tagit första steget mot mitt nya bröst genom en smärtsam bröst rekonstruktion.  Satan i gatan vad ont det gjorde dom första 4 dagarna efter operationen.  Förhållningsreglerna är enkla, inte lyfta armarna mer än i axelhöjd i 4 veckor , samt inga tunga lyft. 
Var på återbesök i dag hos ssk som sa att det såg fint ut. Nästa vecka ska man börja fylla på expander inlägget. visst gör det ont som satan emellanåt ännu och visst måste jag ta smärtstillande men det känns ändå härligt!
Jag blir dock lite konfunderad när jag hör att folk i min omgivning har åsikter om huruvida jag borde gjort operationen eller ej. Hur i hela världen kan dom ha åsikter om det?  Det är väl ändå mina känslor som ska styra. .

Här hemma passar jag på att skriva lite manus när jag ändå är hemma och vilar. Jag är så glad att jag bor i en sån fin miljö där naturen hjälper till med läkningen.
Jag har haft ont i ryggen ett tag och det har blivit värre av allt sängliggande efter operationen så jag sa åt min man att han fick bege sig till Ikea och köpa ny madrass till oss.
Sagt och gjort, madrassen kom på plats ovanpå den gamla resårbotten och sen en bäddmadrass överst. Snacka om hög säng!! Jag känner mig som prinsessan på ärten! 
Tiden får utvisa om en av madrasserna ska bort.
Undertiden skall jag ligga i min säng och låtsas att jag är precis under stjärnorna. 
Närmaste dagarna ska jag bara njuta av att jag lever här och nu .
Tänk att man ska behöva gå igenom så mycket elände för att njuta av så mycket glädje.

And life goes on and on...

Sommaren har kommit, precis när man gett upp hoppet så stod den där. Att vakna av att solstrålarna letat sig genom springorna i gardinen är härligt! jag säger som Madicken - jag känner livet i mig!!
Visst har man dåliga dagar ibland men det går snabbt över när man bemödar sig att tänka på alternativen.
Sommaren har varit lugn hos oss, ny altan är spikad och klar, ja alltså min man fick göra jobbet då jag har förstått att jag är en fruktansvärt bra arbetsledare ;-)
Rätt man på rätt plats. Jag hade förmånen att hjälpa till på Sveriges coolaste festival Helgeåfestivalen under 2 dygn. Jag hade super trevliga kollegor i merchandisetältet och jag tackar och bockar till alla dem som lagt ner ett helvetes jobb under många månader för att få till dessa fantastiska dagarna!!!
Nya intryck, nya vänner, tack allihop för att ni får mig att utvecklas! <3
Ibland måste man sätta sig ner på röven och bara fundera på livet . Du vet inte när du dör men du vet när du lever!!

Nu är det ju inte så att jag går omkring och är lycklig hela tiden, emellanåt känner jag mig förbannad för att cancern har ändrat så mycket. Jag har sämre minne. jag blir blockerad när det stressas för mycket, jag är som en duracellkanin som förvandlas till en trög sengångare. Kan ju inte påstå att jag var särskilt smart innan men jag har blivit sämre.
Just nu går jag och väntar på min operationstid då jag skall få nya "tudor". Min läkare frågade väldigt seriöst vad jag hade för förhoppningar eller önskemål gällande dem nya brösten. Jag svarade att jag ville ha pattar som matchade resten av kroppen.... ja gärna utan häng då alltså. Tycker att det hänger lite överallt ändå så det hade varit trevligt att vara fast mer än i käkmusklerna..
Han log och sa att det skulle han nog kunna fixa, har därför ingen aning hur mina bröst kommer att se ut.

Under min semester har jag vilat, vilat och åter vilat. Vi har varit i Helsingör en sväng tillsammans med  vännerna, vi har grillat med släkt och vänner och vi har tagit en roadtripp  där jag fyndade en folkdräkt från Östra Göinge härad för en billig peng.
Alla måsten struntade jag i, men visst hade jag lite dåligt samvete över att jag inte orkat bjuda hem alla underbara vänner ännu, men livet är förhoppningsvis inte slut än.

Semester utan vätskebrist...

Så här långt in på semestern kan jag konstatera ett par saker.

1: Man har sluppit brännskador av solen och man har kvar hela flaskan med solcreme ett tag till.

2: Den nybyggda altanen har förvisso invigts men de få gångerna man kunnat sitta där kan man räkna på sina fem fingrar, därför kommer det att kännas nykommet att sitta där ute långt in i höst.

3: Ett IKEA besök i em slutade med att vi körde "nästan" tomhänta där ifrån, för som så många gånger förr så fanns givetvis inte varorna vi skulle ha hemma... å där sparade vi pengar. Ja IKEA förlorade förstås på affären  för nu beställer jag det på nätet i stället ifrån någon annan firma.

4: Planerna på att röja och storstäda i huset strandade då jag insåg att det inte skulle göra mitt liv bättre utan i stället trötta ut mig ännu mer.

5: Röven blir inte mindre av allt vilande men jag tror minsann att själen känner sig lite gladare.

6: Efter en hektisk vår med många sociala möten så har jag varit fullt nöjd med att umgås med mig själv denna semestern , jag kan oxå konstatera att även om jag är rejält traggig så är jag en rolig jävel att umgås med ;-)

7: Om nu hösten blir som jag planerat så spelar vi buskis i Sibbhult i höst och livet rullar på ännu en gång, och tacksam för det är jag...

Midsommarskandal med fallskärmar...

Jag hade tänkt skriva om midsommarvädret som känns som en riktig skandal men det känns som det kvittar,  man kan ju inte påverka vädret i alla fall. Något man däremot bör kunna påverka är alla irritationer runt om i kommunen. Eftersom en del människor ser mig som någon offentlig kritiker så kommer det ibland fram folk och ber mig göra en sketch om olika saker som man retar sig på i kommunen.

Dom sista dagarna har det givetvis rört skattesänkningen på 12 öre , argast var nog den personalen inom äldreomsorgen som berättade om dåliga arbetssituationer där man ofta går underbemannade där man anser att man behövt mer personal för att kunna utföra ett fullgott arbete.
Inom omsorgen är man irriterad över att man vid flertalet tillfällen betalat ut "fallskärmar" till chefer som slutat av olika anledningar. Flera hundra tusen kronor rör det sig om i dessa fallen. Kanske inte konstigt att personalen kokar...
Om man däremot har skött sig så fick man en illgrön fryspåse  med en frisbee och en mugg i ... men jag är inte bitter.
Trevlig midsommar alla <3

Vårkyla och tattoo

Så var ännu en långhelg till ända, Jag älskar våren med alla lediga dagar. Det är inte det att jag inte trivs med mitt jobb men man hinner liksom inte med allt man vill när man jobbar heltid. Denna helgen hann jag låna mitt bonusbarnbarn en natt, jag var med en sväng på en städdag här i området, jag var på Ikea och hemma hos mina kompisar samt hälsade på mamma en sväng.
Allt var trevligt men bäst var att få deltaga i ett ALS projekt där                         Den lille by tattoo i Broby hade bestämt sig för att ge alla dagens insamlade pengar till ALS fonden!! Fan vilken bra idé!!
Dom var 3 st duktiga tatuerare som jobbade hårt hela dagen med att tatuera småtatueringar. där fanns korv och fika att köpa samt armband mm. Så gött att det finns människor som engagerar sig och gör något åt denna fruktansvärda sjukdomen.
Själv skrev jag  One life one chance  på min arm för att påminna mig själv om att livet är för kort för att lägga energi på saker som man inte kan påverka. Jag har nog alltid varit lite egen och inte fasen blir det mindre av den varan ju äldre man blir! att våga vara rakryggad och rättfram och samtidigt undvika att trampa på någon är inte alltid så lätt men om man inte försöker så blir man ett mähä och det är minsjäl ännu värre!

Jag har haft förmånen att tillsammans med mina arbetskollegor avsluta ett stort musik och teaterprojekt  förra veckan oxå. Måste säga att det blev succé !
Är så otroligt stolt över våra brukare och deras prestationer. För mig som älskar teaterprojekt var detta en trevlig men tuff utmaning. Som tur är har jag ju världens bästa arbetskollegor som gör allt lite lättare.

Vid denna tiden på året brukar det vara varmt och soligt, men icke denna våren, nä nu är det kamelhårskalsonger och regnstövlar som gäller var och varannan dag.  Efter hundpromenaderna på kvällarna får man koka chokladmjölk för att hålla kylan borta. Aldrig har väl längtan efter sommar och sol varit större!! ( förmodligen har den det men man har redan glömt bort det).

Men vädret kan vi ju inte styra så det är väl bara att köra på som vanligt.

HELG....

Så hände det sig att våren kom med buller och bång till Kollandsvik. Bokträden lyste ljusgröna och buskarna blommade runt i området. Inne i huset satt en mörbultad kvinna och funderade på vad som skulle hända i dag. Handen var i paket och kroppen var fläckig av blåmärken , hon såg lite ut som en leopard... men när hon väl steg upp ur sängen förstod hon att om man nu skall göra liknelser med djur så passade nog sengångare bättre..
Aldrig mer skulle hon klättra upp på stolar och ramla ner. .,kanske.
Denna dagen hade varit planerad sedan länge, dans, god mat och lite lagom med brännvin stod på schemat. Nu var planerna spolierade och den enda dansen fick bli när hon skulle försöka få av jeansen med knappagylf med bara en hand UTAN att pinka ner sig...
Brännvinet utbyttes mot värktabletter och tur var kanske det då kvinnan hade en förkärlek för att dansa på borden när hon fick alkohol i kroppen.

Håll dig lugn med handen i högläge sa doktorn och kvinnan funderade på vilka roliga saker man kan göra i den ställningen.. ja t:ex shoppa, köra bil, plantera ?  nja allt blev lite svårt. Inte heller var det lätt att dammsuga med en hand i luften.
Nä det var förmodligen så att livet just i detta ögonblicket ville lära kvinnan att bara vara!!
Dom som säger att dom är fullärda har ingen aning om hur fel dom har :-)
Ha en underbar helg mina vänner <3

Helgen med stora förväntningar...

Jag har förmodligen den " mögfärdigaste" katten i kommunen, ja han tvättar sig noga överallt utom om fötterna!!! så har det varit sen vi fick honom. Så det där med rena sängkläder är aldrig ett måste hemma hos oss. För vem fasen orkar byta 2 dagar efter att man bäddat rent, inte jag i alla fall.

Jag hittade en dikt som jag skrev för ett par år sedan när allt kändes lite tufft.
I det fula finner man det vackra, i det svåra finner man tryggheten. Sälj dig aldrig till sorgen , kämpa och ge aldrig upp, ge aldrig upp. Fortsätt drömma om framtiden men lev i dag och låt inget annan ta över ditt liv.

Det var känslosamt att hitta dessa orden men nyttigt att påminna sig om det. För visst blir livet slentrian om vi inte påminner oss om att det är här och nu som gäller.

Denna helgen var planerna klara. Plan A: sitta i solstolen hela helgen och slappa. Plan B: fixa ett trädgårdsland och sätta lite fröer sen sitta i solstolen och slappa hela helgen.
Detta funkade igår men i dag är det ju värsta stormen ute så det blir plan C. Asa in solstolen i sovrummet framför fönsterpartiet hälla upp ett stort glas vin och drömma att jag är på solsemester.....
Som tur är så är jag ganska lättlurad, jag har lurat mig själv många gånger  genom åren :-)

Immelsjön i vårskrud .

Igår var vi hos John och Elin och grillade, det var så gott så jag vräkte i mig dubbla portioner, efter maten åkte godiset fram och jag gjorde "tabberas" på godisskålen!! man kan ju undra om man blir dit bjuden  fler gånger..
Så i dag fick det bli en lite längre promenad i stormen, det lugnade både magen och själen.

       

Halvvägs till Himmelen ......

Halvvägs igenom påsken konstaterar jag att det hitintills har varit den bästa påsken ever!! Jag var på salong Aniara hos goa Sanna och fick en make up konsultation.
Pixie  var här och spelade yatzy med oss och myste. Hon tyckte att henke gott kunde vara en påskkärring. Å jag måste ju säga att han blev riktigt grann i scarves eller
hur :-)    Vi både jagade och målade ägg, lite promenader hann vi oxå med i finvädret. som tur var hann vi gå innan hagelskuren kom med buller och brak.
På kvällen blev det 50 års fest i Visseltofta bygdegård. Vi var ett par vänner som hjälpts åt med lite tipspromenader och annat skoj. Mitt bidrag blev ett medley med låtar från  Annikas och min ungdom.
alla släktingar ( och jag o Henrik) hade lagt ihop till en weekendresa till Annika och Paul så mitt andra bidrag till festen blev att hålla i en auktion där jag sålde saker vi skramlat ihop. Allt från gamla snapsglas till fina hockeytröjor!! pengarna vi fick in gick till fickpengar till resan.

Paul kollar diskmaskinen   :-)

Kvällens höjdpunkt blev när bandet klev upp på scenen.
Dom heter Söder om Norr och är helt suveräna!!
Snacka om musikalitet!!! Kan varmt rekommendera dem till alla er
som funderar på att fixa någon fest med live musik.
Nu blir det nog till att vila upp sig resten av påsken.

Inte vettigt vad tiden rusar iväg!!

Lördag morgon, vakade kl 05:45 av att katten tyckte att vi sovit klart, problemet  är att jag inte kan somna om, det kan däremot katten. Denna helgen skall gå i lugnets tecken , en promenad vid sjön lite slappande i solstolen ( i wish) laga lite god mat och dricka ett glas vin till, somna i soffan 30 min senare... jo då life is good.

Nästa vecka är det påsk och 50 års kalas för min bästa vän. I  49 år har vi känt varandra. vi har vuxit upp ihop och våra familjer har vuxit samman. Hon är min syster även om det inte är blodsbundet. 

Vi har varit med om mycket genom livet. glädje och sorg. Vid ett tillfälle tröttnade vi på våra föräldrar och rymde hemifrån. 

Vi gick ända till Sjöaskog :-)  där hade hennes föräldrar en liten stuga som vi bestämt oss för att bosätta oss i. Som tur är fick vi skjuts hem igen av hennes släktingar som bodde bredvid. Vi följdes åt i skolan och på fritiden. Vi gick på Ungaörnar i Osby i många år där vi lärde oss sy , vi samlade frimärken och gjorde mosaikunderlägg . Vi hann nog trötta ut ett antal "lärare" genom vårt tjattrande och fnittrande. 

Vi kollade på barnprogram ihop, Mumintrollen, Televinken, Baltazar och Barbalander :-)

Vi dansade på Silverdalen i Älmhult från 13 års ålder, ( det vågar jag erkänna nu när mina egna ungar är vuxna). Vi letade upp någon snygg äldre kille som hjälpte oss in genom att låtsas att vi var med i deras gäng...  

Vi lyssnade på Gyllene tider och Vargtass i grottebacken, vi hängde vid " blatten" på lördagar (  detta var på den tiden när blatte inte var ett kränkande ord utan bara en synonym med någon som inte var född i Sverige, inga mer värderingar låg i detta ord på den tiden).

Jag var själv ganska mesig och rädd för det mesta på denna tiden, alkohol var jag otroligt rädd för då jag växt upp i ett hem där det söps ganska rejält. Men min vän var tuffare och jag fick alltid följa med henne och hennes vänner. 

Jag minns en kväll efter vi varit i grottebacken hur en ung berusad kille satt en hel natt utanför min väns hus och ylade hur mycket han gillade henne. Å vad jag önskade att någon skulle göra så för min skull...

Jag skaffade barn tidigt medan hon levde livet, men ändå fanns vi där för varandra. Så har det varit från första dagen och jag önskar att alla människor får känna en sådan vänskap någon gång i livet.  nu fyller hon 50 år och jag hoppas verkligen att vi har nästan lika många år framför oss. <3

Utveckling eller inveckling ??

Jag sitter och kollar igenom mina "gamla" sketcher som jag skrivit genom åren. Dom  håller kanske inte så hög nivå och dom är nog ganska lika varandra och emellanåt får jag känslan av att nu borde jag nog lägga av med detta och börja virka i stället..
Men då brukar det komma fram någon person och klappa mig på axeln och säga - jag såg er teater i helgen , å gud vad jag skrattade!!

Då tänker jag att vi alla kanske har en talang här i livet (som kanske inte alltid håller så hög nivå).
Som tex varje liten by med självaktning har ett visst antal personer som skulle kunna vara stöpta i samma form. I var by finns det någon pigg och glad "handlare" typ som Sjökvisten i Åsa-Nisse
 ( ja alltså ni under 40 vet kanske inte vem det var men skit i det).
Det finns alltid ett antal "A-lagare" som alla känner till, det brukar finnas någon person som alltid går på idrottsfester och skämmer ut sig för att inte tala om någon lärare i skolan som har har haft ett par generationer i samma familj.
Vi har ju oxå klassikern ,den stackars familjen som fortfarande kallas för Stockholmarna trots att det var deras farfar som flyttade hit från Uppsala  på 40 talet.

Jag kanske är den där pusselbiten som fyller upp pusslet och gör det lite trevligare då och då, den som aldrig kommer att bli en "riktig" erkänd författare eller skådespelare men som ändå hankar sig fram ganska hyfsat ändå.

Jag tror att Agatha Christie hade en poäng i sina deckare då Mrs Marple alltid utgick från att det finns ett mindre antal personligheter och att många påminner om varandra och ofta handlar ganska lika. Vi är kanske inte så unika som vi tror.

Men mina sketcher är lite likadana, man kanske känner igen sig i sketchen om utlandssemestern, eller i apotekssketchen där Peter skulle ha salva mot analklåda och inte ville att apotekaren skulle prata så högt om hans problem ( vilket han givetvis gjorde).
Men måste allt vara nytt och fräscht alltid? är det inte gott ibland med dom gamla mjukisbyxorna eller den där gamla schlagerlåten man lyssnade till på 80 talet?
Kan man skriva sketcher år efter år med bara lite förändring? Ja inte vet jag , men jag gör ett försök och är det någon som inte vill se på det så är det helt ok för mig.
Jag har skrivit sångtexter, dikter , verser, rim, sagor och  sketcher i hela mitt liv.

Jag skriver trots att jag inte kan stava, jag skriver även om ingen vill läsa, jag skriver oavsett vad folk tycker, jag skriver !! alltså lever jag.

Snart kommer våren.... hoppas jag

När jag föddes för ca 120 år sedan, så sa alla Gudar i hela världen ( jo det finns jättemånga Gudar!! bara dom trångsynta tror på en Gud) Hejalös blir ditt namn lilla flicka. Å så har jag varit sedan dess. Allt går i 110 knyck. Sista veckorna har dock ett diskbråck satt stopp för "hejalösheten" , jag har dock lyssnat på alla involverade sjukvårdskunniga personer och hållit mig lugn dessa veckor och vips så blev det ett bra resultat!!! i torsdagskväll tog jag min sista tramadol (trodde jag). Fredagen gick ganska hyfsat men på natten började jag få ont i gen. Inte så mycket som innan men mer än i torsdags. Så nu blir det till att fortsätta ett tag till med tabletterna. På det positiva planet har jag inte alls så ont när jag går på plan mark längre. Så jag är nog snart "fit for fight" igen.

Denna veckan har jag haft förmånen att ha mitt bonusbarnbarn här lite, jag frågade om hon ville hjälpa mig att dammsuga lite om jag dammtorkade å det gjorde hon gärna. hon både dammsugade och dammtorkade med stor iver, när hon var klar  sa hon - jag brukar få pengar av Frida när jag hjälper till att städa.....

Eftersom jag inte hade några pengar hemma så fick jag bli skyldig henne  :-) några timmar senare åkte vi med Henke in till stan och var inne på stadium outlet, där fick hon syn på ett par rosa gympaskor. Då kom vi på att vi kunde göra en deal, hon fick skor och jag slapp betala städningen :-)
När jag berättade det för Frida skrattade hon och sa - hon brukar nöja sig med några kronor eller en guldpeng!!!  Den tösen kommer att gå långt!!

Viktmässigt har det stått stilla i ca 3 veckor, känns sådär... vill ju gå ner ca 2 kg till så att jag kan åka in till bröstcentrum och väga mig och bli uppsatt på operationslistan. Men även här har jag lyssnat på dom kunniga som säger att jag inte skall pusha nått utan låta det ta den tid som behövs. Kanske kan jag så småningom ( när ryggen är stabilare) börja med mina långpromenader och ev cykla lite.

Vårkänningar och kärringgnäll..

Sakta börjar även jag känna våren komma. Det är inte många minuter i veckan men man får ju hålla fast vid det lilla.
Jag får dra ner på mina promenader då ett diskbråck ställer till det lite för mig. Första reaktionen var irritation och svordomar men jag försöker vända till att det kunde varit värre. Det blir läkarbesök ( efter sjukgymnastens  order) i veckan.
Jag har nog blivit lite "skadad" i huvudet efter allt som hänt och tror att det är någon metastas som drabbat mig. Men efter undersökning av 2 duktiga personer så inser jag att det "bara" är ett eller två diskbråck.
Det löser väl sig så småningom. 
Annars rullar det på i lagom far,   försöker skriva ner lite revy idéer .  Hoppas ju att vi ska ha revy till nyår.  Just nu är det ganska lugnt på den fronten,  har lovat mig själv att ta det lugnt efter vår hektiska höst. Det blir lite små promenader med djuren  och lite god mat emellanåt 

Vi har fått ytterligare ett nytt trevligt danskt fik i Broby där man kan köpa härliga "smörrebröd" . Trevligt med valmöjligheter i lilla Broby.

Katt trubbel...

Plötsligt en dag kom vårfåglarna och solen till Immeln, visserligen varade det bara en dag men det laddade mina batterier i ett par dagar.
Som tur är så har man pigga glada människor runt om sig i vardagen, detta gör livet lite lättare.
Som många vet kämpar jag på med viktnedgången, det är segt nu....
Men inga kakor, sötsaker eller chips sedan 5 januari har gett liite resultat.  Vissa dagar skulle jag kunna ge min högra hand , ja eller i alla fall lillfingret, för ett 200 grams choklad.
Här hemma håller vi på att "bo in oss" ännu, tavlor skall upp, kuddar skall paras ihop och blommor skall fixas. <nu är jag ju inte så värst bra på något av detta men jag gillar att pyssla med det. Gröna fingrar fick jag inte i livet men vad gör väl det, det är ju ändå så att storleken inte har någon betydelse!

Igår var vi hemma hos några vänner i Broby och åt god mat och hade trevligt, vi skrattade åt oss själva när vi kom på att samtalsämnena har ändrats under dessa ca 17 år som vi umgåtts. Förr pratade vi barn, jobb och olika party vid varit på .Nu mer är det mycket djur, barnbarn och krämpor som är de  stora samtalsämnena :-)
Inte fasen trodde man då att det skulle komma en tid när klimakteriebesvär skulle vara så intressant att prata om.
Det är liksom ändå en bekräftelse på att man levt många år ihop och känner sig trygg i sällskapet. Det är enligt mig ett härligt sätt att fira alla hjärtans dag på!
När vi kom hem på natten slocknade Henke i soffan och jag i sängen, efter ca 3 timmar började katten terrorisera mig.. jo det finns inget annat ord för det. Dom som säger att katter är vilddjur som enbart lever på sina instinkter har aldrig träffat min Sigge.
Han har fått för sig att han bor på ett första klass hotell där man kan beställa "finmat" vilken tid som helst på dygnet. Han börjar med några diskreta jamningar som sedan övergår till förtvivlande skrik!! när jag sedan inte stiger upp går han bort till sängen och sticker försiktigt klorna i en fot eller arm som råkar sticka ut från täcket. Ofta vill han också gå ut vid denna tiden och eftersom altandörren är ca 1m från min säng så stiger jag upp och öppnar den med förhoppning om att han skall gå ut. Men ICKE !!  4 ggr steg jag upp mellan 4 och 7 för att släppa ut honom. Ingen gång har jag någonsin stigit upp för att ge honom mat ( han har alltid torrfoder i skålen). Ändå envisas han med att försöka ändra på mitt beteende .
Jag tänker att om han haft en egen blogg skulle där stått - min matte är seg som en zombie på natten , hon tänker bara på sig själv och tror att det är ett hotell hon bor på, när jag håller på att svälta ihjäl och vill äta och gosa så bara sover hon.....
Nåja till sist hörde jag honom skrapa på altandörren och äntligen fick jag släppa ut honom, men då hade jag ju redan vaknat så pass att jag inte kunde somna om igen!!!
Då gick jag ut i tvrummet och väckte Henke! för om jag inte får sova så skall min själ inte han heller göra det ;-).

Kom inte å säg att det är ljusare ute.....

Som jag sagt innan så lever jag bara till 75% denna årstiden, det är inte så att jag är deprimerad men jag gillar inte kyla och mörker!  Jag är sketatrött på kvällarna och vill helst bara ligga på soffan utan några krav, ja visst rör jag på mig och visst är jag ute ( jag har ju hund) men inte blir jag piggare. Jag tänkte tillbaka på mitt liv och insåg att så har det nog alltid varit.
Alla försöker pigga upp mig med att säga - men det har blivit mycket ljusare om kvällarna!! eller - Men nu är det snart vår!!  försök inte lura mig JAG känner INTE det så!!!
Jag lever upp när solen återvänder. Då kommer jag att vara pigg både tidiga morgnar och sena kvällar!! inser att jag nog borde vara en björn som gick i ide hela vintern.

Nåja, jag försöker i alla fall att hitta på lite roliga saker även på vinterhalvåret. Ett par helger i rad har jag gått på krogen och umgåtts med trevliga pigga människor. Soffan har fått mysa utan mig dom kvällarna ;-)

Jag har varvat ner en del efter flytten och känner mig hemma här, efter min cancer är jag dock lite förändrad. Jag oroar mig mer än innan, jag har ett fruktansvärt dåligt minne och en sån enkel sak som att läsa böcker är nu mer omöjligt, jag kan inte koncentrera mig. Med facit i hand så blev flytten för stressig, jag minns inte ens saker jag gjort eller inte gjort.
Jag borde insett att vi hade behövt minst en månad till på oss med att färdigställa huset samt flytta och städa. Henke jobbade dygnet runt i många veckor med att få huset inflyttningsklart och jag jobbade heltid, packade ner alla lådor själv, skötte hushållet, körde flyttlass och sov uruselt. Det blev en kostsam historia med en veckas vistelse på hjärtkliniken.

Nåja nu är det över och man måste gå vidare. Jag kryper ner i min säng och drar täcket över huvudet.

Härda ut ....

När man var yngre oroade man sig ibland över att åldras, nu är man glad när man tänker på alternativen....

Denna årstiden kan man dock va lite hängig, mörkret finns ständigt runt om en. Jag har kommit fram till att jag hade behövt flytta söder ut varje januari - mars , tyvärr tycker inte mitt bankkonto likadant.
Det viktigaste är väl ändå att man försöker anpassa sig till sig själv, ja alltså acceptera att man inte är på topp men ändå se till att man har roligt och framför allt att man tar denna årstiden till att varva ner.

Här hemma börjar dock allt läggas på plats, det mesta är klart . Vi fick efter mycket om och men äntligen golvvärme i huset.
Nu tillhör jag ju dem som är barnsligt glad för det som man annars kanske tar för givet, att kunna kissa i en toastol i stället för att sitta i skogen. att kunna ha samma värme i hela huset och inte bara där värmefläkten står.
Värst var det när vi var här och byggde och toan inte var inkopplad, Naturligtvis blev jag kissnödig och fick gå ut och kissa ( jo så gör man på landet) regnet stod som spö i backen och snabbade mig allt jag kunde.
Rätt vad det var så blev det varmt om höger foten, då upptäckte jag att jag pissat i mina egna låga gummistövlar.... 

Jag kan meddela att dom var vattentäta.

Igår var vi på afterwork i Kristianstad med jobbet, god mat och trevligt sällskap stod på menyn och plötsligt kändes livet lite roligare. Man borde fan införa detta med Aw  som obligatoriskt på alla arbetsplatser,

I dag blev det en promenad nere vid sjön. Även om vi tycker det är kallt och grått så blir man glad när Pirat skuttar omkring helt överlycklig över att både husse och matte följer med på promenaden...

Å så kom lugnet ...

Dessa sista dagarna har jag känt mig totalt avslappnad.  Sjön fungerar som en sorts naturligt valium.  Man riktigt känner hur man går ner i varv när man sitter en stund och kollar på vågorna.
Stressen känns så långt borta.
Jag och Pirat går på upptäcksfärder  var dag och hittar ny platser.
På kvällen kryper jag ner i soffan och kollar på någon mysig film. Stackars henke har varit förkyld och febrig en hel vecka nu , så jag och Pirat har fått promenera själva.
Här om dagen " hittade" vi en liten sjö.
Vem vet jag kanske hittar något ännu mer spännande nästa gång ☺

Denna veckan får vi värme i huset och slipper byggfläktarna ☺ å var vecka blir dagarna lite längre. Jo då det går bra nu.