Utveckling eller inveckling ??

Jag sitter och kollar igenom mina "gamla" sketcher som jag skrivit genom åren. Dom  håller kanske inte så hög nivå och dom är nog ganska lika varandra och emellanåt får jag känslan av att nu borde jag nog lägga av med detta och börja virka i stället..
Men då brukar det komma fram någon person och klappa mig på axeln och säga - jag såg er teater i helgen , å gud vad jag skrattade!!

Då tänker jag att vi alla kanske har en talang här i livet (som kanske inte alltid håller så hög nivå).
Som tex varje liten by med självaktning har ett visst antal personer som skulle kunna vara stöpta i samma form. I var by finns det någon pigg och glad "handlare" typ som Sjökvisten i Åsa-Nisse
 ( ja alltså ni under 40 vet kanske inte vem det var men skit i det).
Det finns alltid ett antal "A-lagare" som alla känner till, det brukar finnas någon person som alltid går på idrottsfester och skämmer ut sig för att inte tala om någon lärare i skolan som har har haft ett par generationer i samma familj.
Vi har ju oxå klassikern ,den stackars familjen som fortfarande kallas för Stockholmarna trots att det var deras farfar som flyttade hit från Uppsala  på 40 talet.

Jag kanske är den där pusselbiten som fyller upp pusslet och gör det lite trevligare då och då, den som aldrig kommer att bli en "riktig" erkänd författare eller skådespelare men som ändå hankar sig fram ganska hyfsat ändå.

Jag tror att Agatha Christie hade en poäng i sina deckare då Mrs Marple alltid utgick från att det finns ett mindre antal personligheter och att många påminner om varandra och ofta handlar ganska lika. Vi är kanske inte så unika som vi tror.

Men mina sketcher är lite likadana, man kanske känner igen sig i sketchen om utlandssemestern, eller i apotekssketchen där Peter skulle ha salva mot analklåda och inte ville att apotekaren skulle prata så högt om hans problem ( vilket han givetvis gjorde).
Men måste allt vara nytt och fräscht alltid? är det inte gott ibland med dom gamla mjukisbyxorna eller den där gamla schlagerlåten man lyssnade till på 80 talet?
Kan man skriva sketcher år efter år med bara lite förändring? Ja inte vet jag , men jag gör ett försök och är det någon som inte vill se på det så är det helt ok för mig.
Jag har skrivit sångtexter, dikter , verser, rim, sagor och  sketcher i hela mitt liv.

Jag skriver trots att jag inte kan stava, jag skriver även om ingen vill läsa, jag skriver oavsett vad folk tycker, jag skriver !! alltså lever jag.