Hösten är här och visar sig från sin allra bästa sida, solen strålar och träden börjar så sakta skifta färg. Jag försöker hålla igång under min sjukskrivning så gott jag kan. Ryggen är kass och vissa dagar har jag svårt att röra mig men jag får väl krypa till korset och uppsöka läkare. Kan kanske få en nervblockad eller nått.
Nåja Life goes on och på det positiva planet har jag fullt upp med buskis och revy. Jag skriver manus och sånger inför kommande projekt.
Ibland tänker jag tillbaka på alla dem åren som jag har spelat musik och teater och vad mycket det har gett mig i livet.
Det började egentligen 1991 då jag träffade Arne Karlsson som var min musik mentor och gitarrist i många år, sedan halkade jag in på Goingerevyn och fick möta ett gäng helt underbara människor. Familjen Holmberg som lärde mig så mycket, Per Ranebo och Dennis Wennberg som var helt fantastiska att spela emot , man visste aldrig vad som skulle hända. Kerstin och Calle som jag fortfarande spelar mot, Familjen Haraldsson som jag nu mer räknar som "min" extra familj och många många fler.
Teatern och musiken har gett mig en glädje som jag är tacksam över, det har gett mig en fin familj som blir större och större genom åren. Det har gett mig möten som jag aldrig fått annars. Jag har fått träffa duktiga musiker och tekniker och mitt nätverk har blivit större än mitt midjemått ( å det säger inte lite).
Å nu är vi på gång igen, Buskismanuset är klart och vi har börjat öva för fullt. Goingerevygänget skall träffas i morgon och läsa lite manus. Nu är jag ju inte världsbäst på att skriva manus men publiken verkar ju gilla det och jag hoppas dom kommer tillbaka nu efter ett par års uppehåll.
Idag är det träff med bästa vännerna för att planera nästa resa. Kreta står på tur som viloställe inför en tuff höst. Som vanligt kommer Frida och Rasmus att bo här och sköta om huset och djuren. Jag säger bara - fy farao vad jag har det bra .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar