Ibland tittar man tillbaka på sin barndom och som tur är åker ofta dom rosa glasögonen på, borta är minnen om tråkiga jobbiga saker. Man minns till och med en del av dem som roliga. Jag tänker på min farbror Klas som vi även kallade farbror kalas. Han var fönsterputsare i Osby och en mycket speciell man. Han tillhörde periodvis Osby A- lag och då snackar vi inte hockey.
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut.
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning. Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut.
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning. Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar