Som tur är så har man pigga glada människor runt om sig i vardagen, detta gör livet lite lättare.
Som många vet kämpar jag på med viktnedgången, det är segt nu....
Men inga kakor, sötsaker eller chips sedan 5 januari har gett liite resultat. Vissa dagar skulle jag kunna ge min högra hand , ja eller i alla fall lillfingret, för ett 200 grams choklad.
Här hemma håller vi på att "bo in oss" ännu, tavlor skall upp, kuddar skall paras ihop och blommor skall fixas. <nu är jag ju inte så värst bra på något av detta men jag gillar att pyssla med det. Gröna fingrar fick jag inte i livet men vad gör väl det, det är ju ändå så att storleken inte har någon betydelse!
Igår var vi hemma hos några vänner i Broby och åt god mat och hade trevligt, vi skrattade åt oss själva när vi kom på att samtalsämnena har ändrats under dessa ca 17 år som vi umgåtts. Förr pratade vi barn, jobb och olika party vid varit på .Nu mer är det mycket djur, barnbarn och krämpor som är de stora samtalsämnena :-)
Inte fasen trodde man då att det skulle komma en tid när klimakteriebesvär skulle vara så intressant att prata om.
Det är liksom ändå en bekräftelse på att man levt många år ihop och känner sig trygg i sällskapet. Det är enligt mig ett härligt sätt att fira alla hjärtans dag på!
När vi kom hem på natten slocknade Henke i soffan och jag i sängen, efter ca 3 timmar började katten terrorisera mig.. jo det finns inget annat ord för det. Dom som säger att katter är vilddjur som enbart lever på sina instinkter har aldrig träffat min Sigge.
Han har fått för sig att han bor på ett första klass hotell där man kan beställa "finmat" vilken tid som helst på dygnet. Han börjar med några diskreta jamningar som sedan övergår till förtvivlande skrik!! när jag sedan inte stiger upp går han bort till sängen och sticker försiktigt klorna i en fot eller arm som råkar sticka ut från täcket. Ofta vill han också gå ut vid denna tiden och eftersom altandörren är ca 1m från min säng så stiger jag upp och öppnar den med förhoppning om att han skall gå ut. Men ICKE !! 4 ggr steg jag upp mellan 4 och 7 för att släppa ut honom. Ingen gång har jag någonsin stigit upp för att ge honom mat ( han har alltid torrfoder i skålen). Ändå envisas han med att försöka ändra på mitt beteende .
Jag tänker att om han haft en egen blogg skulle där stått - min matte är seg som en zombie på natten , hon tänker bara på sig själv och tror att det är ett hotell hon bor på, när jag håller på att svälta ihjäl och vill äta och gosa så bara sover hon.....
Nåja till sist hörde jag honom skrapa på altandörren och äntligen fick jag släppa ut honom, men då hade jag ju redan vaknat så pass att jag inte kunde somna om igen!!!
Då gick jag ut i tvrummet och väckte Henke! för om jag inte får sova så skall min själ inte han heller göra det ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar