Höstvår...

Tider är ur led, ja eller nått. Det är en korsning av höst och vår i luften och jag som vill sätta upp mina adventsstjärnor! Men för första året på länge drar jag mig för det.
Till mina vänners förtvivlan brukar jag inte orkar vänta tills första advent innan stjärnorna kommer upp i fönstren, inga tomtar eller annat jul "pjuck" bara ljusen och stjärnorna. Det känns som en "strimma hopp i mörkret".
Men i år drar jag mig som sagt var, kan ju bero på att jag är sliten som satan oxå.
Jag drar mig för att gå ut bland folk just nu eftersom jag är svullen och inte kan använda bh och därför inte heller min protes. Lustigt att man bryr sig om sånt egentligen, jag hade ju inga problem med att gå ut när brösten hängde vid naveln...
Nåja allt har väl sin tid.
Hemma på våran gata i kvarteret har vi en stor skog precis bredvid, där ligger det en gammal pestkyrkogård ( det är i alla fall den information jag hört) Jag promenerar där ett par gånger i veckan med hunden, varje gång tänker jag på dem stackars människorna som ligger där. Tänk vilket liv dom har levt. Det blir en påminnelse om att vi har det väldigt bra trots allt.