Musik och vänskap..

Något av det trevligaste jag vet är olika musikaliska möten, känslan att få möta och samverka med duktiga musiker/ sångare är helt enkelt underbar! Människor som inte funnit musiken på detta sätt kan lätt missförstå dessa mötena, på något sätt är ju musiken ålderslös och könlös och man "hittar" varandra i noter och toner.
Ofta byggs det då oxå upp en fin vänskap som man kan plocka upp när som helst. En av mina musikvänner är Arne, vi träffades 91/92 och började spela ihop. Han blev min maestro.
Han finslipade min sång ( han har berättat i efterhand att jag lät som en "dålig" Dolly Parton kopia) . När jag sedan kom med i Goingerevyn fanns där många andra duktiga musiker som lärde mig mycket, på senare år har jag även fått en duktig sångpedagog  ( Linda) i min närhet.
Jag är nog som lyckligast när jag håller på med musik och teater men jag har oxå högst krav på mig själv då så det är samtidigt tufft emellanåt. Nu skall jag väl erkänna att med åren har jag sänkt kraven på mig själv och försöker tänka att bara man har kul och glädjer folk så är det ok.Det finns inte mycket som slår att sitta och jamma en kväll för skoj skull.
Just nu när jag lever i en konstig bubbla där koncentrationen och orken inte längre räcker till så kan jag ändå alltid ta emot musiken och känna mig glad.