Gråmulet och trist

För första julen på länge så åkte inte granen ut på nyårsdagen, den står fortfarande fastbunden i fönsterkarmen som om det var den sista julen någonsin.Katten verkar ha gett upp hoppet om att få ner fler kulor och håller i stället till i fönstren för att hålla utkik på vad som händer där ute. Själv har  jag har en känsla av att om snön skulle få för sig att komma så känns det liksom som jul igen om julsakerna är kvar... alternativet är att plocka bort allt och få upp vårgardiner och ljusa färger, problemet är att jag är så jäkla fäst vid alla mina stjärnor i fönstrena. Det känns så skönt att det alltid finns ljus i närheten när man är hemma.

Igår träffade vi några av våra revyvänner, vi åt och drack gott och skrattade hela kvällen.
Jag hann även med ett besök på sjukhuset för att hälsa på mamma.
Det hade varit en vårdplanering om henne men tyvärr var inte vi närmast anhöriga inbjudna.
I dag skall Frida och Rasmus dit och hälsa på henne.
Statusen på min egen hälsa är sådär, tröttheten är som sagt på väg bort,( nu är det mer en normal trötthet ) men huvudet vill inte komma igång. Nu har jag väl aldrig använts så där väldans många hjärnceller men inte ens dom gamla vanliga verkar vakna upp. Jag har koncentrationssvårigheter, minnet är dåligt och jag har problem med att räkna.
Det är frustrerande som satan.
Jag försöker "träna" på min koncentration, jag har börjat spela wordfeud (och är nog sämst i världen på detta) jag virkar när jag kan ( efter ett par masker är huvudet tomt). Så i denna takten blir nog min poncho färdig sådär våren 2016..
Men det kunde varit värre :-)