Jag tillhör dem som tycker att det är spännande att bli äldre, speciellt när man tänker på alternativen. Ja det är ju inte så kul att man blir fetare o fetare eller att rynkorna blir fler o fler men det har ändå sin charm. Och ju äldre jag blir desto mer patetisk blir jag, enligt mina barn har jag alltid varit det men nu märker jag ju det själv. Jag tycker tex att det är jättetrevligt att träffa "gamla" klasskompisar/ paralellklasskompisar! Eller gamla barndomskamrater! Visst har några "växt ifrån" en och valt en helt annan väg i livet än min men nuförtiden är detta bara ett spännande kapitel i våra korta liv. Några av oss hade begåvats med läshuvud och kämpade sig igenom olika utbildningar ( jo för även om man har läshuvud får man kämpa som fan har jag lärt mig) vissa av oss hade inte den möjligheten. Själv var jag lite trög.... Men nu står vi här med halva livet kvar ( jo enligt mig är glaset alltid halvfullt) och plötsligt försvinner dem flesta irritationerna som man hade i skolan.
Det finns alltid olika kategorier i skolan rikemansungarna, plugghästarna, nördarna, dräggen. blondisarna, idrottsfreaken och arbetarklassungarna.
Jag är uppväxt i ett socialodemokratiskt hem ,vaggad i kommunals fana, solidaritet var nog mitt första ord och människors lika värde fick jag till mig med modersmjölken. Som alla struliga ungdommar testade jag dock ändå hur mycket av detta som var sant. Jag är inte politiskt engagerad men är otroligt intresserad av människor. Jag har en egen tro där jag tror på regnets och solens kraft jag irriterar mig på kyrkans ( i många fall) sneda människosyn. I vår kommun har vi präster som är homofober och inte gillar kvinnliga präster, det är enligt mig skrattretande då deras Gud predikar om kärlek. Givetvis finns det religiösa människor med en sund syn på människors lika värde, dom är mer än välkomna i mitt hus.
När man har haft en svår kris som en sjukdom, någon nära anhörigs död, skilsmässa mm så får man sig ofta en tankeställare om livet, man inser att livet är jävligt kort. Jag hoppas att man i framtiden kan lära ut detta till ungdomarna på ett sätt så dom verkligen tar vara på livet här o nu.
Vi måste få göra misstag för att växa, men vi behöver inte göra dom som skadar någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar