Musik och vänskap..

Något av det trevligaste jag vet är olika musikaliska möten, känslan att få möta och samverka med duktiga musiker/ sångare är helt enkelt underbar! Människor som inte funnit musiken på detta sätt kan lätt missförstå dessa mötena, på något sätt är ju musiken ålderslös och könlös och man "hittar" varandra i noter och toner.
Ofta byggs det då oxå upp en fin vänskap som man kan plocka upp när som helst. En av mina musikvänner är Arne, vi träffades 91/92 och började spela ihop. Han blev min maestro.
Han finslipade min sång ( han har berättat i efterhand att jag lät som en "dålig" Dolly Parton kopia) . När jag sedan kom med i Goingerevyn fanns där många andra duktiga musiker som lärde mig mycket, på senare år har jag även fått en duktig sångpedagog  ( Linda) i min närhet.
Jag är nog som lyckligast när jag håller på med musik och teater men jag har oxå högst krav på mig själv då så det är samtidigt tufft emellanåt. Nu skall jag väl erkänna att med åren har jag sänkt kraven på mig själv och försöker tänka att bara man har kul och glädjer folk så är det ok.Det finns inte mycket som slår att sitta och jamma en kväll för skoj skull.
Just nu när jag lever i en konstig bubbla där koncentrationen och orken inte längre räcker till så kan jag ändå alltid ta emot musiken och känna mig glad.

Snökaos och spritkonsumtion...

Snön virvlar runt i hela kommunen ( ja i resten av sverige oxå tror jag). Att ta sig till jobbet i dag var en pers. Visst är jag lite extra försiktig när det är snömodd och halt, ja kanske till och med lite kärring varning på mig men varför i hela friden måste vissa bilister trycka plattan i botten och köra om i en jäkla hastighet? Har dom inte sett statestiken på antal döda människor som kört för fort och fått sladd?
Nu låter jag verkligen som en gamal "kärring" men det bjuder jag på :-)
Annars är jag hyfsat kry igen efter helgens förkylning, är i alla fall feberfri. Skulle behövt lite  mer energi bara.
Man kan ju undra var den blivit av ;-) 
Aldrig har väl önskan om att få resa bort någon vecka till solen varit större än nu! men jag får väl ligga framför brasan med solglasögon och paraplydrink i helgen och drömma mig bort.. kan ju ta på hunden ett par badbyxor och om jag sedan kisar ser han ut som en liten italienare...
Måste säga att detta vädret har gjort mig till en "alkis" ( i vanliga fall dricker jag bara cider eller vitt sött vin,) jag har försökt bota min förkylning med allt möjligt och det bästa verkade vara äggtoddy med kokhett vatten och konjak. Jag svettades 30 minuter efter att ha druckit den och dagen efter var jag feberfri!! Säger som min Far alltid sa - med god tro och stora skor kan man gå på vatten :-)

Förkylning och hungerskänslor...

Hade så mycket planerat denna helgen men det sket sig då en förkylning satte stopp för planerna.
Nu är jag ju inte dödssjuk men jag har inte varit så här förkyld på många år. Nyser en gång i minuten.
Har prövat självmedicinering med whisky, värme, honung, the, tabletter och glass, inte fasen har nått av det hjälpt  men möjligen glömde jag bort lite hur sjuk jag var....
Här ligger man nu ömsom frusen och ömsom varm, alvedonen tar ner febern för ett par timmar sen stiger den igen. Det riktigt sjuka i det hela är att jag är konstant hungrig/sugen på mat även när jag är sjuk!! måste va några hjärnceller som försvunnit genom åren. Jag ligger där i soffan och drömmer om stekt fläsk med löksås, söndagsstek med gräddsås ja till och med efter ärtsoppa!
Men inte fasen orkar jag laga någon mat, därför stoppar jag i mig det som finns hemma, kex, mackor, fil, frukt. Inte undra på att man ser ut som en Michelingubbe, speciellt nu på vintern när man är blek..
Jag skulle ringt till Micke o grattat honom på födelsedagen men det fick bli ett mess då jag knappt orkar prata.
 Å ja.. Henke är glad över min tystnad ;-)

Gamal o fundersam..

Jag tillhör dem som tycker att det är spännande att bli äldre, speciellt när man tänker på alternativen. Ja det är ju inte så kul att man blir fetare o fetare eller att rynkorna blir fler o fler men det har ändå sin charm. Och ju äldre jag blir desto mer patetisk blir jag, enligt mina barn har jag alltid varit det men nu märker jag ju det själv. Jag tycker tex att det är jättetrevligt att träffa "gamla" klasskompisar/ paralellklasskompisar! Eller gamla barndomskamrater! Visst har några "växt ifrån" en och valt en helt annan väg i livet än min men nuförtiden är detta bara ett spännande kapitel i våra korta liv. Några av oss hade begåvats med läshuvud och kämpade sig igenom olika utbildningar ( jo för även om man har läshuvud får man kämpa som fan har jag lärt mig) vissa av oss hade inte den möjligheten. Själv var jag lite trög....  Men nu står vi här med halva livet kvar ( jo enligt mig är glaset alltid halvfullt) och plötsligt försvinner dem flesta irritationerna som man hade i skolan.
Det finns alltid olika kategorier i skolan rikemansungarna, plugghästarna, nördarna, dräggen. blondisarna, idrottsfreaken och arbetarklassungarna.
Jag är uppväxt i ett socialodemokratiskt hem ,vaggad i kommunals fana, solidaritet var nog mitt första ord och människors lika värde fick jag till mig med modersmjölken. Som alla struliga ungdommar  testade jag dock ändå hur mycket av detta som var sant. Jag är inte politiskt engagerad men är otroligt intresserad av människor. Jag har en egen tro där jag tror på regnets och solens kraft jag irriterar mig på kyrkans ( i många fall) sneda människosyn. I vår kommun har vi präster som är homofober och inte gillar kvinnliga präster, det är enligt mig skrattretande då deras Gud predikar om kärlek. Givetvis finns det religiösa människor med en sund syn på människors lika värde, dom är mer än välkomna i mitt hus.
När man har haft en svår kris som en sjukdom, någon nära anhörigs död, skilsmässa mm så får man sig ofta en tankeställare om livet, man inser att livet är jävligt kort. Jag hoppas att man i framtiden kan lära ut detta till ungdomarna på ett sätt så dom verkligen tar vara på livet här o nu.
Vi måste få göra misstag för att växa, men vi behöver inte göra dom som skadar någon annan.

Utekväll och vilodag..

Igår blev det ett trevligt besök på Brobygästis, vi åt pulled pork med tillbehör, lyssnade på duktiga trubadurerna Lukas och Filip Fridlund (så duktiga och musikaliska killar) samt spelade en musik quiz ( som vi vann!!) . Kan tyvärr inte ta åt mig äran men jag lever ju ihop med ett levande lexikon. Pidde och Fia drog oxå sina strå till stacken så vi vann på en utslagsfråga. 

Det är tyvärr inte så ofta man går på pub längre, man borde göra det för att träffa lite folk och inte bli för jäkla insnöad. Tur att man har vänner som hjälper en att komma ut ibland.

Minns min egen uppväxt då huset ofta var fullt av vänner och annat löst folk :-) . Då var det dansställena som hägrade, i Osby hade vi Grottebacken. Ett dansställe som låg utanför byn i en helt underbar omgivning. Min bästa vän Annika bodde bredvid och vi smög ofta runt i parken speciellt om Wizex var där och övade. 

Dagen i dag började med att jag vaknade med en katt över halva ansiktet, Sigge är otroligt kelen speciellt på morgonen har man riktig otur kan man slå upp sina små blå och stirra rätt in i en kattröv... Jo jag håller med det är lite äckligt men thats life. 

Denna kvällen planerar jag att ligga framför kaminen och gnälla över min jäkla förkylning, som plåster på såret skall jag övertala Henka att göra våfflor med sylt och grädde. 

Djur och natur..

Å så tar vi ett steg bakåt.... åter sjukskrivning (vissa procent) ett tag framöver. Har ju brottats med huvudvärk och koncentrationsproblem sedan sista operationen. Blir stressad av att jag för tillfället är/känner mig dummare än vanligt!
Men det kommer säkert att bli bra , bara jag kan hejda mig lite.
Har kontaktat föreningen Fenix för att prata med någon där. Bara den lilla stunden jag pratade med SSK i telefon kändes bra, trodde jag hade pratat färdigt om sjukdomen men huvudet tycket inte lika dant.
Här hemma har vi haft en "sjukling", sigge har kastreras. Han raglade runt som en stelbent full sjöman. Men nu är han på benen igen.
Pirat har nog fått en släng av hjärnsläpp.. när henke skulle gå ut med honom i kväll vägrade han att lämna infarten!!! Jag gick ut och prövade att få med honom men efter ett par steg vände han och gick hem igen.. Nåja det blev till att ta på kopplet och gå iväg utan att låtsas om att han inte ville, efter 100 m så glömde han bort att va rädd och rundan gick galant
Tänk vad bra om man kunde prata med djuren. Förrästen pratar med dem gör jag hela tiden men dom svarar lite otydligt ibland.

Blommor och vin....

Kylan tränger sig in i märgen trots att termometern bara visar på - 4.
Denna dagen har inte varit till min fördel, försov mig för i morse efter att jag glömt ställa klockan. Snabbduschade och på med en svart skjorta, tyvärr hade inte  min rollon torkat.... bytte till en svart tröja och upptäckte när jag tog på jackan att jag hade ett stort hål i den... som tur är så har vi inga större klädkoder på mitt arbete...
Väl på arbetet mindes jag att kjolen jag tagit på mig är lite för stor ( jo konstigt nog) så jag fick gå och dra upp den hela dagen. Jag hade tyvärr glömt matlådan på diskbänken när jag sprang runt och letade efter bilnycklarna.. Emellanåt önskar jag att jag  inte varit så "hejalös".
Efter jobbet skulle jag handla, (givetvis hade jag glömt min handlarlista) och när jag stod i kön så stod jag och kollade på alla veckotidningarna vid disken och konstaterade att samtliga bar rubriken GÅ NER I VIKT DIN FETA GRIS!! nja nu stod det kanske inte bokstavligen så men budskapet var det samma. Man skall detoxa, 5:2:a, viktväkta, soppbanta ja listan är lång.
Där står man , blek och trött med ett par "volanger" ( bilringar) runt midjan och får dåligt samvete för att man äter gott, men inte fan har man dåligt samvete för att man skräpar ner i naturen eller släpper ut en massa onödiga avgaser ( ja bilen alltså) och förstör jorden för sina avkommor. Tänk vad massmedia är duktiga på att manipulera oss!!
Men istället för att köpa tidningarna så gick jag bort till blomsteraffären och köpte lite blommor till mig själv som plåster på såren. På kvällen unnade jag mig ett litet glas vin och tänkte att livet kan va rätt gott ändå

Barn och barnbarn....

I dag har jag varit på Ikea igen...  Var där häromdagen men vimsig som jag är så glömde jag hälften.

Som tur är har jag snälla barn så Rasmus körde mig. 

Vi körde även inom mor som opererat  benet och är på korttidsboende. 

Tänk vad bra att det finns människor som väljer att arbeta med gamla människor.  

För oss anhöriga känns det skönt att veta att hon trivs. 

Tänk vad viktigt det är att fylla livet med glädje och kärlek medan vi kan, för rätt vad det är så är man gammal och glömsk. 

Hoppas man får leva länge och att man får möjlighet att ge glädje till andra oxå.
Just nu brottas jag med tanken att jag skulle behöva börja träna min kropp, jo givetvis gå ner en massa oxå men mest för att hålla kroppen skadefri så länge som möjligt. Problemet är att jag inte tycker att det är kul.. och om jag inte tycker det så är det nästan omöjligt att övertala mig själv! Man kan rent av säga att jag aldrig lyssnar på mig själv ( tack o lov ,för fy vad trött jag hade varit då).
Jag har testat mycket,Thai chi  ( trevligt men jag hade svårt med att hålla det långsamma tempot som det går ut på, jag var alltid klar långt före dom andra!!) Zumba ( var skitkul men ryggen höll inte) Kettelbells ( ja dumt att pröva när diskarna är dåliga) Yoga ( var så stel att jag inte ens kunde göra viloövningen!!! så "läraren" föreslog att jag skulle gå hem och stretcha och komma tillbaka senare....
Nä jag får nog fortsätta med mina promenader, det är ju bättre än att sitta still.

Kyla och soffmaraton...

Fy fasen vad det blåst i natt! Dessutom kom det ett par centimeter snö. Å jo visst blev det ljusare men samtidigt känns våren så långt borta. 

Dagen har jag delat upp på 30 min städning sedan 2 timmars vila. Framåt kvällen blev det 40 minuters promenad med hunden.

Hade jag varit ett djur hade jag definitivt varit något djur som går i ide!

Konstigt att det inte har ändrats genom åren! Allt annat blir ju upp och ner ju äldre man blir! Vikten ökar, minnet krymper,  och när man var ung ville man ha sex, sprit och choklad. Nu vill man ha sex spritfylldachokladbitar ....  Men thats life! 

Det är faktiskt riktigt gött att va patetisk  :-) 

Hästtrött och gnällig..

Ibland är det svårt att motivera sig till saker, då får man försöka "go with the flow". Just nu är jag trött som en björn i ide, huvudvärken vill inte släppa så jag "lever" på värktabletter hela dagarna för att orka med. Jag har dåligt samvete för att jag inte fungerar som innan och för att jag skulle vilja ha ork nog att hjälpa mina nära och kära. Jag är glad att jag ändå har förmågan att prata om det och även skratta åt eländet vissa dagar. Men vissa dagar blir jag ledsen när jag rört ihop saker som får konsekvenser för andra. Då kommer tårarna när jag är ensam.
Härom dagen var jag på bröstcentrum och provade ut en ny protes samt protesbh. jag är tyvärr inte riktigt bekväm med protes. Jag tycker att dom är konstiga, det känns lite som om man hade en jävla pepparkaksdeg i bh:n. Men själva utprovningen var ok, där var 2 jätte trevliga sjuksköterskor som hjälpte till och verkligen tog sig tid för att det skulle bli bra.
Jag använder bara proteserna i nödfall, vid andra tidpunkter kan man hitta dem överallt i hemmet, typ som brevtyngd, stressboll, och även ibland som stöd för surfplattan....
Jag har tagit kontakt med FENIX som är en enhet för personer med olika cancerdiagnoser, jag har så många frågor som hunnit i fatt mig nu i "efterhand".
Det är tur att dom finns och synd att dom behövs.... Fuck cancer....

Kyla och vinterpäls...

Så var det måndag igen, huvudet värker mer eller mindre var dag.Undrar om det är biverkningar på medicinen eller "normal" reaktion efter sommarens stress med operationer mm.
Förmodligen en kombination av bägge. Rör ihop "köddarna med morötterna" just nu, kläder ut och in, olika färg på strumpor, tappar namn och ord. Försöker dock vara praktisk och t:ex plocka fram kläderna dagen innan, packa middagsmaten kvällen innan, tyvärr kan man inte förbereda sin arbetssituation när man arbetar med människor.
Nåja det kunde varit värre, jag försöker leva så vanligt som möjligt. Det innebär
1:  Hundpromenader.
2: Shopping ( ja mat i alla fall).
 3: vinprovning på helgen ( äsch, jag köper samma jäkla vin var gång, svagt  sött bubbelvin...)
 4: Övertala gubben att han skall städa.
5: Njuta av här och nu..
Tyvärr finns det mindre roliga vardagssaker att ta itu med oxå, en sån är pälsvården på vår otroligt pälsömma collie.Så fort han ser en borste gömmer han sig och när jag borstar honom lägger han sig ner för att jag inte skall kunna komma till.
Men jag är för det mesta envisast av oss så även i helgen.....
Egentligen borde jag nog tagit tillvara på pälsen och tovat/ stickat en skön poncho :-)  det får kanske bli till våren då vi brukar raka av honom all päls ( han blir inte vacker och pungen blir VÄLDIGT framträdande, men han är överlycklig och får en jäkla energi).

Myspys och spel....

Har LÅNAT mitt bonusbarnbarn en natt för lite myspys. Vi HAR dansat, kollat film, lagat mat OCH i dag lärde jag henne att spela FIA med knuff ( jo så djärv är jag :-) ) Vi hann oxå med en LITEN tripp till Hässleholm för LITE shopping.
Som tur är så är GILLAR hon att "vila" lite EFTER  middagen, ja vi låg alltså och KOLLADE på Barbar den lilla elefanten.
Vi hann även med att duscha HUNDEN till hans stora förskräckelse, han har en ful OVANA att han alltid skall skaka av ALLT vattnet  i hallen och ALDRIG i duschen! så det är EN jäkla process att duscha honom. Det blir ALLTID storstädning samtidigt.
Apprå på storstädning SÅ skulle det VERKLIGEN behövas här hemma,  men jag har INTE haft lust till det. Bonusbarnbarnet vill ALLTID  dammsuga när hon kommer så då HJÄLPS vi åt med detta , denna gången VILLE hon även dammtorka , jag lagade mat men hon fick en fuktig TRASA och gick runt i huset och torkade lite HÄR och där. Efter en stund kom hon IN till mig i köket, i sin kupade hand hade hon NÅGRA små smulor - å vad du är duktig sa jag, - ja sa HON det har jag lärt mig av KARIN på dagis :-)
Å vad skönt att dagispersonalen ÄNTLIGEN  insett att det är LIKA bra att lära sig städa som att spela pedagogiska spel :-).

Skratt och minnen ....

Jag sitter här och tänker på hur många "kloka" ord man fått med sig genom åren. - sätt inte dig i barngungan för då fastnar du.. Var ett bevingat ord från mor. 

Bada aldrig när du precis ätit för då får man kramp!! 

Jag har ätit så det stått bullar ut ur öronen ( jo för när jag var liten åt man alltid bullar vid sjön/ havet) och badat direkt efteråt och Aldrig fått kramp! Möjligen blev man lite skitnödig och fick springa ut i skogen en sväng.

Min pappas favorituttryck till mig var - önska i ena näven och skit i den andra och se var du får mest ...

Som vuxen gav jag oxå mina barn bevingade ord ( oftast utan att tänka mig för ) det resulterade i att en av sönerna i 2 klass skulle berätta för fröken om vilka ordspråk föräldrarna använde hemma, sonen räckte upp handen och sa - mamma säger lita aldrig på dom kristna.. 

Ja vad ska man säga, 

Huvudvärk och minnesluckor...

Så var vi på gång, en vecka in på det nya året. Lever fortfarande på den trevliga söndagskvällen! Glömde att skriva att jag gjorde en rejäl tabbe innan vi åkte ner till dansen, jag skulle fixa till frisyren lite snabbt och tog en sprayflaska och sprayade, tyvärr var det fel spray.. Jag hade tagit kattfermoner!!!!

Som tur var fick vi skjuts ner annars hade jag väl haft en hel drös katter efter mig!

Som sagt huvudet och koncentrationen är inte det bästa. Jag har mycket huvudvärk och minnet är som en 92 åring med alzheimer ...

Men man får försöka skratta åt det och ta nya tag. 

Jag njuter av att "vila" huvudet genom att  promenera i skogen  med hunden, speciellt eftersom det inte är kallt. 

Priset för att ha roligt är .....

Igår hade jag en mycket trevlig dag, det började med lite shopping på Väla tillsammans med minnen, sonen och svärdottern. Vi shoppade och skrattade, dessutom träffade vi lite "gamla" vänner där. Man blir lika glad över att man har personer i sin närhet som sprider glädje när helst man träffas!!
väl hemma fick det bli en timmes "gubbavila" på soffan.
När vilan var över njöt jag av lugnet här hemma, ingen stress, inga krav, bara tv:ns ljud hördes i hela huset.
Givetvis borde jag nöjt mig med detta, men någonstans gick tankarna till att det var dans i folketspark nere i byn, nu är jag ju inte någon dansant människa, man skulle nog kunna säga att jag är född med två vänsterfötter. Men jag älskar att träffa folk och prata.
Senaste 7 månaderna har det inte varit mycket med den varan, jag försökte övertala mannen att vi skulle ta oss dit men han ville mycket hellre ligga hemma och kolla på tv:n. men jag kan skjutsa ner dig och hämta dig sa han. Hm.. man  vill ju inte gå dit ensam precis så jag slängde ut en fråga på facebook och vipps så fick jag ett positivt svar från en snäll vännina!
Vi träffades lite innan sedan åkte vi ner för att lyssna på Wizex och för att träffa folk.
Dansen var i fullgång när vi kom, det var upptaget vid alla borden så för att slippa att stå i "fyndhörnan" så travade vi in i köket till personalen. Det är ju ganska konstigt men det är i köket allt roligt händer :-)
Det är dessutom alltid lika underbart att höra på duktiga musiker/ sångare som verkligen spelar live. Oavsett vilken musik det är så är det fantastiskt att lyssna på proffs!
Nåja kvällen blev mycket trevlig, jag träffade många "gamla" vänner , tyvärr hann jag inte prata med dem alla.
Väl hemma igen på natten slängde jag av mig kläderna och hoppade in i duschen, efter att ha traggat sönder mannens öron med alla berättelserna om hur kul det hade varit så dök jag ner i sängen vid två tiden.
När morgonen nalkades var huvudet tungt, jag masade mig upp och skulle klä på mig, då upptäckte jag att mitt "bröst" var borta!!!
Jag började fundera på var fasen jag kunnat göra av det, hur kan man supa bort ett bröst??  ( ja eller protes i detta fallet).
Efter någon halvtimmes letande fann jag det under sängen... kattfan hade lekt med det.
Vad drar jag då för slutsats av detta? jo ta vara på alla chanser till att ha roligt och mister du ett bröst så kolla under sängen!

Gråmulet och trist

För första julen på länge så åkte inte granen ut på nyårsdagen, den står fortfarande fastbunden i fönsterkarmen som om det var den sista julen någonsin.Katten verkar ha gett upp hoppet om att få ner fler kulor och håller i stället till i fönstren för att hålla utkik på vad som händer där ute. Själv har  jag har en känsla av att om snön skulle få för sig att komma så känns det liksom som jul igen om julsakerna är kvar... alternativet är att plocka bort allt och få upp vårgardiner och ljusa färger, problemet är att jag är så jäkla fäst vid alla mina stjärnor i fönstrena. Det känns så skönt att det alltid finns ljus i närheten när man är hemma.

Igår träffade vi några av våra revyvänner, vi åt och drack gott och skrattade hela kvällen.
Jag hann även med ett besök på sjukhuset för att hälsa på mamma.
Det hade varit en vårdplanering om henne men tyvärr var inte vi närmast anhöriga inbjudna.
I dag skall Frida och Rasmus dit och hälsa på henne.
Statusen på min egen hälsa är sådär, tröttheten är som sagt på väg bort,( nu är det mer en normal trötthet ) men huvudet vill inte komma igång. Nu har jag väl aldrig använts så där väldans många hjärnceller men inte ens dom gamla vanliga verkar vakna upp. Jag har koncentrationssvårigheter, minnet är dåligt och jag har problem med att räkna.
Det är frustrerande som satan.
Jag försöker "träna" på min koncentration, jag har börjat spela wordfeud (och är nog sämst i världen på detta) jag virkar när jag kan ( efter ett par masker är huvudet tomt). Så i denna takten blir nog min poncho färdig sådär våren 2016..
Men det kunde varit värre :-)

Jaha... 2014 å vad gör vi med det året?

Nu har vi åter startat ett nytt år, vi firade som vanligt ensamma hemma liggandes på vars en soffa i matkoma... hunden låg och fes så där surt som bara hundar kan göra efter att man gett dem lite av den gamla julmaten, katten kröp upp på magen på husse och försökte förgäves hålla sig kvar på den något rundade kulan som växt till sig under julen.
När klockan slog tolv hade mannen oxå somnat, jag tänkte i mitt stilla sinne vad härligt att bara få vara.
Jag funderade under en kort stund om jag detta året skulle ge något nyårslöfte, kanske motionera mer, äta sundare, vara snällare. Men nä jag bestämde mig för att jag inte skulle kolla hålla ett sådant löfte längre än man kan hålla i en hel isbit.
Så det kanske är bättre att lova sig själv att inse sina begränsningar.
Jag fortsätter detta året som dom flesta andra åren jag levt, äta gott, ta mina långpromenader när orken finnes, vara snäll i första hand mot mig själv och för dom som förtjänar det.
Fortsätta säga dom obehagliga sanningarna som jag har som (o) vana att göra.
Jag skall oxå skriva manus till 2015 års revy och framför allt så skall jag försöka ha så jävla roligt jag kan!