Vår er och min....

Så hände det sig att våren kom till Knislinge. Näst sista veckan i februari hördes tranornas vårlika läten svävande som en symfoni över hela byn. Jag var ute på promenad med hunden när detta underbara fenomen uppenbarade sig som så många gånger förr om åren, och likt dessa gånger så började det liksom spritta i bröstet på mig. Nu är det vår sa jag till hunden som inte brydde sig speciellt mycket om min fantastiska upptäckt utan han nosade runt och letade efter en perfekt kotte att bära runt på .
Jag tänkte för mig själv att jag har haft en jäkla tur som får uppleva våren igen, och som det känns just nu så får man väl slå ihjäl mig vid 102 års ålder.
Jo för så gott är det att leva och njuta av livet. Visst är det en bergochdalbana där stress och  mörka tankar kommer på ständiga besök, och för mig är det viktigt att inte sopa dessa känslorna under mattan som jag gjort i så många år utan att jag får prata om det utan att bli dömd som en "klimakteriekossa" ( även om jag kan vara det oxå emellanåt) .
Jag har en del "måsten" som jag bör ta itu med bla att börja meditera igen, för det hjälper lite mot stressen.
Men just nu är jag fast i ett "jagblirintefärdig" hjul. Jag har problem med att påbörja och avsluta.
Men istället för att bli sönderstressad av detta försöker jag intala mig själv att jag just nu förmodligen mår bäst på att bara vara! å tack o lov så är jag ganska naiv och lättlurad så jag tror på mig själv ;-)
Mina andra tips på att njuta av dagen just nu är att göra något gott för någon annan människa, tro mig det hjälper även mot ens egna problem!!!
Sedan unnar jag mig sånt som jag tycker om, ett gott vin, en god middag och framför allt blommor!!!