Kärlek och sex..

I dag har vi varit på en föreläsning om hur man bemöter personer med en funktionsnedsättning gällande sex och / eller gällande sexuellt utnyttjande. Det är svåra frågor, när blir man sexuellt utnyttjad? var går gränsen? om en kvinna med en funktionsnedsättning har sex med en normalstörd man och hon vill mer än han är det utnyttjande?
Som sagt svåra frågor, det var i alla fall en spark i häcken på oss personal för vem bestämmer vad som är normalt? Och vem säger att man måste följa det normala?
Jag har ju inte varit mycket för att följa det normala, jo kanske när det gäller sex i så fall :-) . Men inte i många andra frågor , så vad ger mig rätt att tala om för andra vad som är rätt och fel?
Föreläsaren föreslog t:ex att man kanske skulle kunna få va otrogen "vid behov" :-)
Vad är det som händer i oss när vi reagerar våldsamt på annorlunda beteende? Borde det inte vara så att så länge man inte skadar sig själv eller andra så är det mesta ok? Om någon person vill ha 4 fruar eller 4 män så borde det väl vara ok eller?
Ja inte fan skulle jag vilja ha mer än en man i alla fall det är ett som är säkert!
Jag tror att vi är skapta att reagera med rädsla så fort något inte är  "normalt" , tror att man hittar denna rädsla i många situationer i vardagen t:ex om någon kommer med en röd och en blå sko vad tänker vi då?
 - den fjabben var nog inte vaken i morse när han klädde sig..
Eller när vi får in invandrare i våra kommuner då säger vi
 - dom har ut 40 000 kr i månaden det är därför vi har dåliga pensioner och dålig sjukvård...
I stället för att ta reda på hur det egentligen ligger till så hittar vi på egna "sanningar" födda ur vår egen eller någon annans fantasi.
Nåja jag skall i alla fall försöka att inte döma någon innan jag vet sanningen, å ni som redan har dömt mig för mitt otuktiga leverne, ni har alldeles rätt ;-)