Sömnlös natt, trött som en påse. Å till råga på allt kommer katten in tidigt på morgonen och retas för att få upp mig. Han krafsar under sängen , han biter i sladdar, han tuggar på tidningar allt för att få upp mig.
Ligger kvar i sängen en stund innan jag går upp för att ge honom lite mat.
Just nu går jag på högvarv, har nog inte landat riktigt efter min cancer och det är stressigt värre på arbetet.
Försöker tänka positivt och hitta gamla minnen man skrattat mycket åt, ett sådant är en gynkontroll för många år sedan i min ungdom ( nä jag brukar inte tycka att det är trevligt och inte roligt heller) .
Bakgrunden var att jag hade haft samma gynläkare ett par gånger för diverse problem, när jag sedan fick mitt första barn så skulle jag skrivas ut från BB, den vanliga besiktningen skulle göras och när jag låg där i gynstolen så kom "min" gamla gynläkare in. Glad över att se honom igen så sa jag HEJ!!! glatt leendes. Doktorn mumlade ett litet surt hej. Jag blev lite orolig över i fall jag tagit fel på doktorerna, plötsligt satte han sig mellan benen och efter en liten stund sken han upp och sa - nä men är du DEN Susanne!!!!
Ja vad skall man säga? trodde någon minut att jag var unik och extra minnesvärd ända tills jag förstod att ssk hade gett honom min journal när han satte sig.....
Tänk vad viktigt det kan vara att bli ihågkommen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar