Fåfänga är ditt namn kvinna...

När man var ung räckte det med att borsta håret och tänderna innan man skulle ha en partykväll, nu är det nästan så armén får rycka in! Det skall rakas och vaxas, håret skall färgas och klippas, ögonbrynen skall ansas och naglarna förlängas...
Detta mina vänner är bara början! eftersom man inte hållit kroppen tränad så gäller det även att kränga på sig håll in och pushup kläder tills man är blå i huvudet och skulle man mot förmodan råka släppa en liten mandel så kommer den ändå inte ut förrän på kvällen när man klär av sig rustningen...
Förstår fortfarande inte varför det inte ingår ett kilo vapenfett till dessa tvångskläder.
Nåja tittar man tillbaka i tiden så har vi kvinnor mer eller mindre alltid offrat vår bekvämlighet för skönhetens skull. Men det verkar ju inte precis som vi utvecklats så mycket sedan dess!!
Å när man precis fått på sig allt så upptäcker man att bröstprotesen fortfarande ligger som stöd under surfplattan och det är bara till att börja om igen!! Inte konstigt att man drar sig för att gå ut!!
Nu är jag ju inte mer fåfäng än att jag åker till affären utan både smink och  med smutsigt hår, men jag är i alla fall så pass fåfäng att jag då och då vill känna att jag är lite fin (även om det mesta är fejkat )
det är ungefär som när dom som värnar om miljön kör med gamla bensindrivna bilar, man vet att det är fel men man fuskar lite.
Nu kan man ju tycka att vi kvinnor borde bojkotta alla dessa "tvångs" saker men jag tycker faktiskt på allvar att det är roligt med smink, kläder och skor! Jag har alltid tyckt att det är viktigt att lyfta fram att det är alla kvinnors rätt att få använda sig av smink, fina kläder mm inte bara dom som är fotomodellsnygga.
Jag står för att jag gillar det och till dem som inte gör det säger jag bara att det är tur att alla är olika annars hade puzzlet blivit svårt att lägga :-)

Vår er och min....

Så hände det sig att våren kom till Knislinge. Näst sista veckan i februari hördes tranornas vårlika läten svävande som en symfoni över hela byn. Jag var ute på promenad med hunden när detta underbara fenomen uppenbarade sig som så många gånger förr om åren, och likt dessa gånger så började det liksom spritta i bröstet på mig. Nu är det vår sa jag till hunden som inte brydde sig speciellt mycket om min fantastiska upptäckt utan han nosade runt och letade efter en perfekt kotte att bära runt på .
Jag tänkte för mig själv att jag har haft en jäkla tur som får uppleva våren igen, och som det känns just nu så får man väl slå ihjäl mig vid 102 års ålder.
Jo för så gott är det att leva och njuta av livet. Visst är det en bergochdalbana där stress och  mörka tankar kommer på ständiga besök, och för mig är det viktigt att inte sopa dessa känslorna under mattan som jag gjort i så många år utan att jag får prata om det utan att bli dömd som en "klimakteriekossa" ( även om jag kan vara det oxå emellanåt) .
Jag har en del "måsten" som jag bör ta itu med bla att börja meditera igen, för det hjälper lite mot stressen.
Men just nu är jag fast i ett "jagblirintefärdig" hjul. Jag har problem med att påbörja och avsluta.
Men istället för att bli sönderstressad av detta försöker jag intala mig själv att jag just nu förmodligen mår bäst på att bara vara! å tack o lov så är jag ganska naiv och lättlurad så jag tror på mig själv ;-)
Mina andra tips på att njuta av dagen just nu är att göra något gott för någon annan människa, tro mig det hjälper även mot ens egna problem!!!
Sedan unnar jag mig sånt som jag tycker om, ett gott vin, en god middag och framför allt blommor!!!

Morgonstund har guld i mun... eller?

Sömnlös natt, trött som en påse. Å till råga på allt kommer katten in tidigt på morgonen och retas för att få upp mig. Han krafsar under sängen , han biter i sladdar, han tuggar på tidningar allt för att få upp mig.
Ligger kvar i sängen en stund innan jag går upp för att ge honom lite mat.
Just nu går jag på högvarv, har nog inte landat riktigt efter min cancer och det är stressigt värre på arbetet.
Försöker tänka positivt och hitta gamla minnen man skrattat mycket åt, ett sådant är en gynkontroll för många år sedan i min ungdom ( nä jag brukar inte tycka att det är trevligt och inte roligt heller) .
Bakgrunden var att jag hade haft samma gynläkare ett par gånger för diverse problem, när jag sedan fick mitt första barn så skulle jag skrivas ut från BB, den vanliga besiktningen skulle göras och när jag låg där i gynstolen så kom "min" gamla gynläkare in. Glad över att se honom igen så sa jag HEJ!!! glatt  leendes. Doktorn mumlade ett litet surt hej. Jag blev lite orolig över i fall jag tagit fel på doktorerna, plötsligt satte han sig mellan benen och efter en liten stund sken han upp och sa - nä men är du DEN Susanne!!!!
Ja vad skall man säga? trodde någon minut att jag var unik och extra minnesvärd ända tills jag förstod att ssk hade gett honom min journal när han satte sig.....
Tänk vad viktigt det kan vara att bli ihågkommen :-)

Vårkänslor och köttfärslimpa..

Så hände det sig en blåsig februaridag att solen tittade in på snabbvisit. Å med ens vaknade hoppet om sol och vår. Man kan ju undra i fall människor som bor där det är övervägande sol är gladare än oss i norden, eller behöver man gråa kalla dagar för att uppskatta solen?
Nåja det som göms i snö....  Pirat hade gjort lite lämningar efter att han inte vågat gå utanför tomten ett par gånger då det varit halt på vägen. Så det blev lite "gräsmattestädning".
Det blev en  runda i skogen oxå med hunden ( jo för nu är det inte halt längre..).
Jag hann även laga lite middag i dag, köttfärslimpa stod på matsedeln i dag.
Just nu är orken inte så stor och framförallt inte konstant! man får liksom ta till vara på den när den kommer. Men jag försöker lära mig att lyssna på min kropp och se vilka önskemål den har. Sista tiden har den haft väldigt lite behov av att städa och hålla i ordning och väldigt mycket behov av att krypa upp i soffan med datorn i knät och kolla på lite olika antiksajter.
Inte så att jag behöver mer "pjuck", men jag gillar gamla saker! Ja det gör min man oxå ( jag är 10 år äldre än honom nämligen) men han vet inte riktigt om det ( jo han vet ju att jag är äldre men han vet inte om att han även gillar gamla saker ;-)   )-
Var gång jag kommer hem med något pjuck så suckar han, gammalt mög kallar ha det! Men så plötsligt fick han lite pjuck efter sin morfar som gick bort för ett år sedan å då skulle detta stå framme och visas upp!
Jojo ibland är det roligt med gamla saker :-)

Gammalt och nytt...

I dag är det allahjärtansdag, kommersen är i full gång man skall köpa rosor, geléhjärtan, underkläder, bakverk ja allt möjligt och omöjligt.
Borta är den där tanken om att man kanske skulle ge lite extra av sig själv i stället för av sina pengar. Men det är ju i alla fall en trevlig tanke att man delar med sig denna dagen.
Jag minns inte att vi i vår familj någonsin firade alla hjärtans dag, däremot minns jag alla människor som varit och hälsat på i mitt barndomshem. Ja alltså jag minns inte dem allihop men jag minns det öppna klimatet som mina föräldrar ( speciellt min far) hade.
Där var dörren alltid öppen för alla och en var. Ofta serverades det oxå en och annan kaffegök till den som inte var kräsen.
När det sedan var fest var det alltid alla generationer som samlades, gamla som unga, svenskfödda eller invandrare, handikappade eller ickehandikappade alla var välkomna.
Musiken och dansen förde samman människorna. Jo där söps ju oxå en del och visst fick en och annan åka hem lite tidigare men så var det på den tiden.
Det var ju inte bara happy times, men just det där med att alla samlas saknar jag i bland. Om man går på en stor fest nuförtiden så är det för det mesta barnfritt och "gamlingsfritt" å det är ju lite synd.
Vi barn tyckte det var spännande när gubbarna drog rövkrok och kvinnorna stod i köket och sladdrade.
Jo för på den tiden var alla kvinnor i köket, det låg liksom i blodet hos dem sa gubbarna...
Där fanns alltid något intressant fast man inte hade uppfunnit datorn ännu. Som flicka var man ibland förälskad i någon gammal gubbe på 20 år, och emellanåt var det rena dallasdramat då någon gift karl gick i väg med något gift fruntimmer för att som det hette "prata" lite :-)
Nåja som tur är minns man inte vilka eller varför och det är ändå preskriberat nu mer.
Själv tillbringade jag denna dagen med goda vännerna och åkte runt på olika secondhand affärer för att fynda. Bäst av allt var en underbar blombukett med ett fint kort från Maja 4,5 månader som tack för sången på hennes dop.

Kärlek och sex..

I dag har vi varit på en föreläsning om hur man bemöter personer med en funktionsnedsättning gällande sex och / eller gällande sexuellt utnyttjande. Det är svåra frågor, när blir man sexuellt utnyttjad? var går gränsen? om en kvinna med en funktionsnedsättning har sex med en normalstörd man och hon vill mer än han är det utnyttjande?
Som sagt svåra frågor, det var i alla fall en spark i häcken på oss personal för vem bestämmer vad som är normalt? Och vem säger att man måste följa det normala?
Jag har ju inte varit mycket för att följa det normala, jo kanske när det gäller sex i så fall :-) . Men inte i många andra frågor , så vad ger mig rätt att tala om för andra vad som är rätt och fel?
Föreläsaren föreslog t:ex att man kanske skulle kunna få va otrogen "vid behov" :-)
Vad är det som händer i oss när vi reagerar våldsamt på annorlunda beteende? Borde det inte vara så att så länge man inte skadar sig själv eller andra så är det mesta ok? Om någon person vill ha 4 fruar eller 4 män så borde det väl vara ok eller?
Ja inte fan skulle jag vilja ha mer än en man i alla fall det är ett som är säkert!
Jag tror att vi är skapta att reagera med rädsla så fort något inte är  "normalt" , tror att man hittar denna rädsla i många situationer i vardagen t:ex om någon kommer med en röd och en blå sko vad tänker vi då?
 - den fjabben var nog inte vaken i morse när han klädde sig..
Eller när vi får in invandrare i våra kommuner då säger vi
 - dom har ut 40 000 kr i månaden det är därför vi har dåliga pensioner och dålig sjukvård...
I stället för att ta reda på hur det egentligen ligger till så hittar vi på egna "sanningar" födda ur vår egen eller någon annans fantasi.
Nåja jag skall i alla fall försöka att inte döma någon innan jag vet sanningen, å ni som redan har dömt mig för mitt otuktiga leverne, ni har alldeles rätt ;-)

Bilar och förvirring...

Just nu är det lite vår i luften men vis av ålderdom så vet man att det kommer att komma många bakslag innan man får värme och riktig vår. Under tiden får man försöka få dagarna att gå lite fortare med olika knep. Vissa dagar blir det promenader där snön nu försvunnit, ibland blir det tv tittande framför brasan och ibland drömmer man sig bort i framtidsdrömmar eller minns man saker man gjort.

Häromdagen blev jag påmind om en av mina framfarter, jag hade blivit tillsagd av chefen att köpa in lite förstahjälpen material. Snabbt och lätt tog jag kommunens lilla röda bil ( har ingen aning om vad det var för ras på den, men den var stor som en tvålkopp). 

Jag körde upp till apoteket och gick in, väl där inne frågade dem efter vårt kundnummer, jag fick ringa chefen som konstaterade att vi inte hade något sådant. Handla för dina egna pengar så får du det som utlägg senare sa chefen. Givetvis hade jag glömt plånboken hemma ( för detta var en sån dag...). Då får du köra till kommunen kvittera ut pengar köpa plåster mm sedan köra till mig (chefen) och få ett intyg påskrivet köra tillbaka till ekonomiavdelningen och lämna kvittot.. Ja ni hör ju skälva hur rörigt det blev! Jag gjorde som jag blev tillsagd. När jag kom ut från apoteket andra gången så var jag stressad, jag hoppade in i bilen konstaterade att - vem fan har satt en honungsburk i framsätet? stack in nyckeln men kunde inte starta.. plötsligt rycktes dörren upp - vad gör du i min bil?? sa en irriterad man utanför bilen.....

Jag kunde inte hålla mig utan började skratta - oj jag har en likadan bil sa jag jag måste tagit fel. 

jag hoppade ur mannens bil gick med huvudet högt bort till "min" bil. Konstaterade undertiden att mannens bil hade 4 dörrar , min hade 2... det var inte samma ras på dem men dom var i alla fall röda!!

Mannen log inte en enda gång å jag hann tänka - vilken tur att man är född med humor annars hade man skämts ihjäl...

Nära och kära..

Igår sken solen lite på oss och genast vaknade kroppen till liv, ja liv o liv .. Ögonen tårades av det starka solskenet , fötterna halkade runt på den våta isgatan. Men det luktade i alla fall lite vår!!  Tänk vad naturen spelar stor roll i våra liv!! Det är där jag hämtar kraft, där kan man vila huvudet  och öronen. Skyller inte på att andra är traggiga är fullt medveten att jag själv är min värsta fiende ;-)  men jag trivs oxå med att umgås med mig själv. Just nu är jag inte så kul kanske men det går väl över.
Jag är glad över mina nära och kära som finns där och stöttar! I dag kom Rasmus med fina tulpaner och en present! Härom dagen kom Freddie med en trevlig överraskning och i lördags blev jag fin i håret tack vare Frida.
Tänker på alla dem som inte har några nära och kära i närheten, folk som fått fly från sina länder och lämna allt. Tänk er själva om ni skulle fly till ett land där ni inte förstod dom sociala koderna!!
Visst finns det invandrare som är kriminella och idioter men jag känner nog fler svenskar som skulle vinna den titeln!
Nåja vi lär så länge vi lever, jag försöker lära mig att tänka på mig själv och inte lägga ner energi på det jag inte kan påverka, det är skit svårt!!!! Jag blir så fruktansvärt irriterad av orättvisor.
Antar att det är ett släktdrag från min käre far.

Chefer och annat löst folk ;-)

Ibland tänker man tillbaka på sitt liv och hädelser som påverkat en till dom värderingarna man har i dag. En sak som kommer upp då och då i livet är yrkeslivet, vad är ett bra jobb? vad gör en till en bra arbetare? hur är en bra chef? Ja i mitt eget fall tycker jag att man skall vara lyhörd, engagerad och framför allt ärlig.
Jag minns att det för många år sedan kom en ny ung chef till Rönnebackens vårdcentral  för att som han själv uttryckte det " utveckla och förändra till det bättre". han hade säkert många goda ideér men en del av dem var inte så genomtänkta. Han kom en dag till vaktmästaren och sa - jag vill att ni skall plantera blommor i en form så det står Rönnebackens vårdcentral! ( Jo för just vid denna tidpunkten var det väldigt inne att profilera sig) vaktmästaren kliade sig i huvudet och sa - det blir ett jäkla jobb med mycket arbetstimmar och dessutom så räcker inte rabatten  till.
Chefen som ville ha sista ordet ( för det är viktigt för vissa chefer)  sa- då får du väl korta ner det till en förkortning!!
Vaktmästaren kliade sig lite mer i huvudet och sa till sist - men då står det ju RÖV!!!!
Det året kom det inga blommor i fina format och mig veterligen inget annat år heller, var den chefen blev av vet inte jag men han gjorde i alla fall inte något bra intryck på vaktmästaren.
Jag är snart 50 år och har haft min beskärda del av både bra och dåliga chefer, jag är inte felfri själv men jag tror på att med ett bra bemötande och ärlighet så kommer man långt, men vad vet jag jag har ju ingen fin utbildning!

Dop o vänskap..

Vi har varit på dop i helgen hos våra goda vänner, jag fick äran att sjunga i kyrkan jag var förkyld och hes men eftersom jag hade turen att ha med en duktig gitarrist tror jag inte någon tänkte så mycket på det.
Vi fick en trevlig kväll med mycket god mat. Det var ett glatt gäng och jag skrattade gott hela kvällen. Dom stunderna är goda för själen.
Själv har jag många funderingar på att gå ur svenska kyrkan, i första hand eftersom vi har präster i vår kommun som är homofober och kvinnoprästmotståndare.
Funderar på det där med självkänsla just nu, hur får man en bra självkänsla?
Jag antar att folk som går bak ryggen på en har en dålig självkänsla och att dom på så sätt försöker bygga upp en falsk trygghet.
Man kan ju även säga  - du är inte helt värdelös, du kan fortfarande användas som avskräckande exempel. :-)
I dag blir det ett litet sjukhusbesök för att göra en CT skalle. har ju haft huvudvärk sedan i oktober och den blir värre så lika bra att kolla upp det, tydligen har dom börjat med helgmottagning.
Lägger ut en selfie i brist på nya  foton..