Dagen D

Dagen D är här för många av oss. Vi har skrattat och gråtit om vartannat under planeringen av ALS-dagen. Vi har peppat varandra när svackorna och jantelagen hunnit ifatt. Nya vänskapsband har bundits och hjärtat har ibland svämmat över av stolthet över alla medmänniskor som på olika sätt stöttat oss i detta. Igår kväll fick Anna ett samtal från en äldre dam i Tyringe. Hon berättade att hon läst om vår ALS dag och hon ville bidra till fonden genom att skänka en motionscykel till vår auktion. 
Jag skall erkänna att jag var inte jättepigg på att köra ända dit kl 21:30 kvällen innan vår ALS-dag. Men Anna övertalade mig och vi lånade en släp och körde iväg.
Väl framme möttes vi av en äldre dam i morgonrock som bad oss komma in och hälsa på hennes ALS sjuka man som låg i sovrummet oförmögen att själv ta sig någonstans.
Där stod vi , 2 hyfsat friska människor och tittade på en man i 80 års ålden som led av denna hemska sjukdom. Mannen tog våra händer och man kunde skymta en tår i hans ögon när vi sa - nu tar vi över och kämpar.
Den blicken i dom fina gamla ögonen kommer vi aldrig att glömma.
FUCK ALS

Auktion till förmån för ALS 23 april

Kvinnan gick omkring i huset och tänkte på våren som var i antågande. Det hade varit en jobbig vinter, men sakta började det ljusna. Närmaste tiden var det ALS dagen 23 April som var prio ett på fritiden. Tänk vad många underbara människor man möter om man bara stäcker ut handen sa kvinnan till katten som låg i hennes knä. Katten fortsatte att tvätta sin lejongula päls helt ointresserad av kvinnans påstående. Kanske var det så att katten lärt sig stänga öronen när kvinnan var i närheten eller tyckte den att påståendet var så självklart att det inte krävdes något svar.
Kvinnan hade planerat att ordna en tillställning samt en auktion där man skulle skänka all vinst till ALS fonden FFAC ( Fight for a cure) . Men ganska snart märkte hon att det blev ett stort arbete om hon skulle hålla i allt ensam, hon frågade runt bland sina vänner och hon frågade även folk hon bara kände lite grand och vips så satt en hel styrelse i hennes kök och planerade för en heldag för att dra ihop pengar till ALS fonden.
När hon frågade Andreas och Anna så sa dom inte - vi får tänka på det, nej dom sa -JA vi gör en Gala!!! det har vi aldrig haft i vår kommun innan.
Kvinnans arbetskamrat ville också hjälpa till så hon erbjöd sig att hålla i ett gympa pass utomhus där alla pengar går till FFAC.
Alla inblandade hjälptes åt att jaga lottpriser samt saker att sälja på auktionen, rätt som det var hade man fått in toastolar, hörnbadkar, cyklar, presentkort på däck , presentkort på kök (25000 kr), presentkort på Stoby måleri på 25000 kr, en värsting tandborste, smycken, hårvårdsprodukter, väskor, matkassar, en heldag hos en Tatuerare och mycket mycket mer!!
Ja tänkte kvinnan hoppas det kommer många köpare till auktionen så vi får in riktigt mycket pengar.  Visst är det så att tillsammans är vi starka.

Våga vara dig själv...

När minnena kommer i fatt är det vissa saker som verkar helt ofattbara idag som tex varför i hela friden man var " tvungen" att gå i söndagsskola? jo för så var det på denna tiden, själv fick jag trava dit och lyssna på Guds ord samtidigt som man tillverkade någon sorts tomte av flörtkulor...  med facit i hand tror jag att det låg i tiden att barnen skulle fostras på ett visst sätt för att sedan växa upp till något helt annat. Jag menar att mina föräldrar inte var särskilt intresserade av Gudsord så man kan ju undra om dom trodde att det skulle gagna dem om jag gick i söndagsskolan.. i så fall blev dom väldigt besvikna.

Jag minns hur allt började en gång. Jag skulle börja skolan! på denna tiden när detta begav sig var jag inte så positiv till denna stora händelse. Mina vänner såg fram emot skolan men själv var jag en riktig mammagris som helst sprang omkring barfota och lekte krig i skogarna kring klockarskogsskolan.
Nåja mamma visste nog hur man skulle få mig positiv, jag skulle få en gympapåse, en  gymnastikdräkt ( jo för det hade man på denna tiden) och ett par sockiplast.. glädjen stod högt i tak när dessa saker väl var inhandlade och jag längtade till min första gymnastiklektion.
Där stod jag i min nya marinblå gymnastikdräkt och i mina nya vita sockiplast, i ca 5 minuter fick jag vara glad sedan  började lektionerna,,,, ja på denna tiden lekte vi lekar på gympan, hunden och benet var en vanlig lek . En tillsynes lugn lek där alla kan vara med. Men min motorik var dåligt utvecklad och eftersom jag var ganska rultig som barn hade jag inte något att komma med då det gällde smidighet heller.

Under alla år i skolan hatade jag gympan, och inte en enda gång mötte jag någon enda vuxen som försökte vända på detta, nej för på denna tiden satsade man alltid på dem som redan var duktiga i något ämne eller om man i alla fall hade några rika föräldrar som läraren ville imponera på.
Kanske har detta förföljt mig i alla år, kanske har min olust inte bara berott på att jag är lat . Känslan av att alltid komma sist och att alltid vara sämst finns fortfarande där. Att inte räcka till, att inte synas eller bli bekräftad. Ja när jag ser tillbaka på mitt liv så förstår jag mer och mer varför jag är den jag är. På scenen blir jag uppskattad och bekräftad. Vem hade jag varit om jag inte hittat teatern? hade jag suttit på min åldershöst och ångrat allt jag inte vågat prova?  Vem vet.

Nu mer är jag inte rädd för auktoriteter , jag försöker säga det jag tycker och lyssna på vad andra har att säga.
Jag tror däremot att min barndom har taggat mig till ett jävlaranamma som blir "värre" ju äldre jag blir, lite antiöstrogen på det och jag går igång som en folkilsken pitbull . Jag kan väl inte påstå att jag alltid är så smidig men jag är ju i alla fall jag med alla för och nackdelar :-)
Så till alla er därute som känner att ni inte riktigt passar in, det finns en plats för er också!!! jag lovar!! våga bara prova på olika saker och våga misslyckas så skall ni se att ni hittar er egen väg.

När sorgen knackar på...

Denna veckan har varit en av dom mest krävande i mitt liv, jag har pendlat mellan glädje och sorg på ett overkligt sätt. Det känns som man är mitt i en mardröm där livet leker katt och råtta med en.
I början av veckan var allt bra, vi skulle spela sista föreställningarna torsd, fred och lördag,
Jag hade ett mycket trevligt och givande möte i mitten av veckan och livet kändes ganska gott.
40 min innan föreställningen i torsdags fick jag ett telefonsamtal från min dotter om att en av hennes bästa vänner hade gått bort 29 år ung i den hemska sjukdomen ALS,  Vad säger man i en sån stund? trots att det finns så många ord i världen finns det inget man kan säga i dessa stunder!
Jag bet ihop så käkarna värkte och spelade hela revyn utan att visa hur jag mådde, efteråt bröt jag ihop och grät hela natten.
Dagen efter var det begravning för en släkting till Henke, där satt jag i kyrkan  och bet ihop och tänkte på hur orättvist livet är.
Det enda jag tänkte på var hur farao kan prästen stå och prata om en god Gud?
På kvällen var det dags för en föreställning till och igår den sista. The Show must go on. ger vi upp och slutar leva så har ju döden vunnit på något märkligt sätt. Det är nu vi måste koppla på vårt jävlaranamma , det är nu vi måste kämpa för andra sjuka. Jag skall i alla fall göra vad jag kan...


En morgon kom en liten fågel och hämtade din själ. Den hade bestämt att du inte skulle lida mer.
Den viskade i ditt öra att nu var det dags att följa med på nya äventyr.
Den lovade att du skulle få vara med oss alla livet ut fast på ett annorlunda sätt
- Du kommer att bo i allas hjärta och där kommer du att finnas kvar för evigt sa fågeln.
- Men min familj och mina vänner kommer ju att gråta.
- Ja så kommer det att bli, men tårarna rensar deras sinnen så att dom kan minnas dig som den underbara person du är, följ nu med sa fågeln för nu skall du få träffa några som längtat efter dig.

Jag har letat och letat men hon är helt väck!
Ja hon som gillade att baka och laga mat här hemma, hon som älskade att ha småbarn runt om sig 24 timmar om dygnet, hon som lovade sig själv att hon aldrig skulle sluta färga håret eller sluta sminka sig. Hon som alltid kämpade för det hon tyckte var viktigt.
Istället har Daisy flyttat in , ja ni vet hon den slarviga systern till Hyacint i serien Skenet bedrar (Keeping Up Appearances ).


Inte fasen verkar hon vilja flytta ut heller, Hon känner sig hemma i den rosa flanellpyjamasen  och hon älskar att ligga i sängen och äta choklad.
Inte bryr jag mig om i fall hon kommer och hälsar på ibland men att flytta in bara så där är ju ganska fräckt!!!
Nåja denna våren får jag väl försöka få henne att flytta, det börjar nämligen bli lite trångbott här i stugan. Jo för det har flyttat in en tunnhårig liten knubbig karl som mest ligger på soffan  och kollar på sport hela kvällarna. Han är i och för sig ganska harmlös som mest kan han klaga över att för många lampor är tända eller att tvättmaskinen går helt i onödan... visst blir det konflikter ibland men så här långt har det dock gått bra att dela hus med alla dessa personer.

Har ni funderat på alla relationer som man måste ta sig igenom under en livstid, svärföräldrar, ex svärföräldrar, arbetskollegor, mfl.
Det är inte alltid lätt, man blir ledsen, arg, irriterad , sårad och framför allt trött. Man tappar orken när relationer spricker och folk visar sidor av sig själv som man aldrig tidigare sett.

Plötsligt en morgon kändes det som om man blivit fruktansvärt konflikttrött. Man vill bara att allt skall rulla på. Varje morgon vaknar man med en önskan om att allt skall fungera utan konflikter. Att alla skall acceptera varandras olikheter , att vi skall ta vara på dagen. Visst låter det som en klyscha men på senaste tiden har döden krupit allt närmare.
Våldet och hatet har ökat och vi står handfallna mitt i smeten. Jo men såna djupa tankar finns även i mitt förvirrade huvud.

2016 ,,,,,

En nyårsdag ger en många tankar, det är kanske tom så att det är den dagen på året då jag tänker som mest.. Ja nu säger det ju så klart inte så mycket men jag brukar fundera på livet denna dagen. I år tänker jag tillbaka på vännerna som finns runt om mig, jag tänker tillbaka på resorna som blev av i år. Skratten, glädjen och alla möte med nya människor.  Glädjen i att leva här och nu.
Året toppades av en lyckad Nyårsfest med några av vännerna. Det blev en kväll full med lekar, tävlingar, god mat och mycket dricka... för vissa kanske lite för mycket dricka. Mina barn hade bestämt sig för att ge mig mitt livs "roast" på scenen. Jag tyckte dock den var väldigt snäll, kanske var det som Frida sa - mamma skall ju vara barn och hundvakt så det är bäst att inte va för elak :-)
Men alla verkade i alla fall tycka att det var en lyckad kväll trots allt. Jag måste ge en extra eloge till Malin som inte bara hjälpte till med att dekorera lokalen utan dessutom skötte hon den mesta markservicen hela kvällen <3 , ja Sjöbbe hjälpte också till mycket och givetvis Henke som såg till att drickan fylldes på hela tiden.

Men nu är 2015 över och vi går in i 2016 med stora förhoppningar om att det skall bli det bästa året ever. I min kalender står det revy på nästan varje sida ända in i februari. Någon gång i vår skall jag dessutom opereras igen , bytta ut expanderinlägget mot ett vanligt inlägg. Ett spännande samarbete med Andreas M står också på agendan och på mitt arbete skall vi börja planera för en ny förbättrad dagligverksamhet. Spännande skulle jag vilja kalla början på 2016!!

Julefrid i juletid...

Den lilla kvinnan vaknade på julaftonsmorgon med ett stort leende och ett varmt hjärta. Kvällen innan hade hon firat jul med en del av familjen och vännerna och i dag skulle hon fira med några andra. Vad jag är lyckligt lottad tänkte hon medans hon bet i den nygrilljerade skinkan på frukostmackan.
Förra veckan fyllde hon jämt och igår blev hon uppvaktad av sina barn och några av vännerna. En ny tatuering skall det nu bli till våren. Kanske en vacker fjäril, eller en stjärna till. En sak är säker , när hon är färdigopererad någon gång till våren skall det tatueras in  " 100 % Silicon" på det uppbyggda bröstet.

Kvinnan tänkte tillbaka på resan till Kanarieöarna och mindes värmen och dom nyfunna vännerna. Tänk vad livet är härligt om man öppnar sitt hjärta och släpper in folk tänkte hon. I värmen känns dessutom livet lättare.

Men nu var det roliga men tuffa tider som väntade. En revy skulle övas in och regisseras, pusselbitarna måste falla på plats innan premiären 15 januari. Innan dess skulle hon i alla fall få chansen att träffa några av sina vänner på nyårsafton. Men det mina vänner är en helt annan historia.

                                        GOD-JUL ALLA VÄNNER!

Shit happens...

Så var den på ingående igen , efter en regnig sommar kom en regnig höst och nu såg det ut att bli en lika regnig jul. Den lilla kvinnan satt i sitt hus och funderade på livets små jävligheter. Vad kommer att hända nästa år tänkte hon, trots att hon var positivt lagd till sitt sinne fanns alltid cancertankarna där som en grå skugga .
Man skall leva här och nu , i dag  och inte tänka på framtiden. Men man får inte tänka bakåt heller för det som hänt kan man ändå aldrig ändra tänkte hon.
Leva här och nu.... hm.. hur fan lever man här och nu när man sitter, lagom uppjäst efter en påse ostbågar, i sin rosa pyamas och slöar framför tv:n ?
Man skall ta vara på sitt liv, göra det man känner för, utvecklas som människa.
Hon letade fram ett gammalt sketchblock och lite målarfärger. Måla hade hon alltid velat lära sig, å eftersom man skall leva nu så var det väl lika bra att ta fram det och sätta igång.
15 minuter senare satt hon fortfarande och försökte komma på vad fan hon skulle måla, kanske skulle hon måla av hunden eller katten.
Hon mutade hunden med ett ben för att han skulle hålla sig stilla. Sedan satte hon igång.
Hur fasen får man fram rätt färgnyans tänkte hon? efter ett tags experimenterande tyckte hon att det såg bra ut i skenet av stearinljusen.. Hon satte igång med den kreativa processen.
& minuter senare stirrade hon på pappret och konstaterade att om inte hunden var en korsning av en skunk och en albatross så hade hon inte lyckats speciellt bra med sitt målande...
Dessutom hade hon lagt hela handloven i färgen och lyckats kleta ner katten när denna försökte hoppa upp och kolla vad hon gjorde på bordet.
Shit tänkte hon , varför kan jag inte måla så man ser vad det föreställer?? det kan ju alla andra!
Hon lyfte ner pappret på golvet för att färgen inte skulle rinna ut på duken ( som hon givetvis hade glömt ta bort)  då kom hunden och tog ett steg på den blöta färgen.....
Kvinnan tog pappret, färgen och penslarna och tryckte ihop dem till en liten liten boll, Jag skiter i att utvecklas och att leva här och nu. Jag chansar på att jag vaknar i morgon och då mina vänner då skall jag fan både leva och utvecklas!!

Black Friday

I dag är det black friday,  nu är det faktiskt så att jag inte har en aning om varför detta fenomen kommit till! men jag är ganska säker på att det snart är borta igen för det räknas säkert som rasistiskt.
Vi närmar oss julen med stormsteg, många bollar är i luften nu. det skall tränas och planeras för en ny Goingerevy 2016 efter ett par års uppehåll.

Jag har precis avslutat buskissäsongen med mina vänner i buskteatern. Detta innebär att nya manus måste skrivas så småningom.
I min kalender är det inte många luckor denna månaden men det behöver faktiskt inte vara något dåligt med det, ibland är det skönt att vara effektiv i perioder , bara man tillåter sig andningspauser. Av erfarenhet vet jag att februari och mars brukar innebära viloläge för min del.

När jag reflekterar över mitt liv ( jo jag gör det ibland för att liksom komma i fas med mig själv) så inser jag att det jag kanske borde prioritera lite mer är min hälsa. Jag borde gå till min massör och jag borde äta lite nyttigare. Jag är dock stolt över att jag fortfarande håller vikten efter vårens viktnedgång.
Vid denna perioden har jag också mindre tid att träffa mina vänner eftersom jag övar mycket , men som tur är så har jag vänner som accepterar detta, och det finns ju telefoner..
Det gäller ju att lyssna till sitt eget mående! hur vill jag ha det? det står ofta i tidningarna att man skall göra si eller så i livet för att må bra. Själv kör jag på gammalt bondförnuft ,vill du göra något och detta inte skadar dig eller någon annan så kör på.

Nu planerar jag inför en mysig lugn jul med släkt och vänner , samt en spännande nyårsfest innan revyandet helt tar över mitt liv igen .

Bland fyllegubbar och cirkus folk

Ibland tittar man tillbaka på sin barndom och som tur är  åker ofta dom rosa glasögonen på,  borta är minnen om tråkiga jobbiga saker. Man minns till och med en del av dem som roliga. Jag tänker på min farbror Klas som vi även kallade farbror kalas. Han var fönsterputsare i Osby och en mycket speciell man. Han tillhörde periodvis Osby A- lag och då snackar vi inte hockey.
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut. 
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning.  Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher 

Höst med tröst...

Hösten är här och visar sig från sin allra bästa sida, solen strålar och träden börjar så sakta skifta färg. Jag försöker hålla igång under min sjukskrivning så gott jag kan. Ryggen är kass och vissa dagar har jag svårt att röra mig men jag får väl krypa till korset och uppsöka läkare. Kan kanske få en nervblockad eller nått.
Nåja Life goes on och på det positiva planet har jag fullt upp med buskis och revy. Jag skriver manus och sånger inför kommande projekt.
Ibland tänker jag tillbaka på alla dem åren som jag har spelat musik och teater och vad mycket det har gett mig i livet.

Det började egentligen 1991 då jag träffade Arne Karlsson som var min musik mentor och gitarrist i många år, sedan halkade jag in på Goingerevyn och fick möta ett gäng helt underbara människor. Familjen Holmberg som lärde mig så mycket, Per Ranebo och Dennis Wennberg som var helt fantastiska att spela emot , man visste aldrig vad som skulle hända. Kerstin och Calle som jag fortfarande spelar mot, Familjen Haraldsson som jag nu mer räknar som "min" extra familj och många många fler.
Teatern och musiken har gett mig en glädje som jag är tacksam över, det har gett mig en fin familj som blir större och större genom åren. Det har gett mig möten som jag aldrig fått annars. Jag har fått träffa duktiga musiker och tekniker och mitt nätverk har blivit större än mitt midjemått ( å det säger inte lite).
Å nu är vi på gång igen, Buskismanuset är klart och vi har börjat öva för fullt. Goingerevygänget skall träffas i morgon och läsa lite manus. Nu är jag ju inte världsbäst på att skriva manus men publiken verkar ju gilla det och jag hoppas dom kommer tillbaka nu efter ett par års uppehåll. 

Idag är det träff med bästa vännerna för att planera nästa resa. Kreta står på tur som viloställe inför en tuff höst. Som vanligt kommer Frida och Rasmus att bo här och sköta om huset och djuren. Jag säger bara - fy farao vad jag har det bra . 

Knas och kalas

Sista veckorna har jag vänt på dygnet.  Jag får bara sova på rygg närmaste veckorna efter operationen och jag har fortfarande lite ont både i brösten och ryggen.  Jag är ju en riktig hålligångare i sängen. .. ja alltså jag kan inte ligga still utan snurrar runt som en centrifug. Därför ligger jag nu vaken en stor del av natten.
Då passar jag på att försöka skriva lite manus och sånger till kommande buskisar och revyer. Den 12 nov kommer vi att ha premiär i Sibbhultsfolketshus.  Då spelar vi buskis. 5 föreställningar kommer vi att ge . Så välkomna alla buskis älskare.
Jag återkommer med var man kan beställa biljetter då kulturhuset i Broby inte längre har tid att hjälpa till med detta.... ( skumt, jag trodde det var sånt ett kulturhus skulle hjälpa till med )
Igår firade vi Henrik som fyllde 40 år.  Å vad vi skrattade när Kerstin och Calle kom hit och överraskande henke med en "gottepåse" inehållande bullenskorv  mm. Henrik är ju korvgubbe på Goingerevyn  .

I kväll kommer henkes släkt hit och firar honom . Har försökt duka lite fint men tyvärr är jag inte så bra på sånt. Men skit i det jag är ju bra på annat 

Från helvetet och tillbaka.

Så rullar livet på och jag med det. Jag har tagit första steget mot mitt nya bröst genom en smärtsam bröst rekonstruktion.  Satan i gatan vad ont det gjorde dom första 4 dagarna efter operationen.  Förhållningsreglerna är enkla, inte lyfta armarna mer än i axelhöjd i 4 veckor , samt inga tunga lyft. 
Var på återbesök i dag hos ssk som sa att det såg fint ut. Nästa vecka ska man börja fylla på expander inlägget. visst gör det ont som satan emellanåt ännu och visst måste jag ta smärtstillande men det känns ändå härligt!
Jag blir dock lite konfunderad när jag hör att folk i min omgivning har åsikter om huruvida jag borde gjort operationen eller ej. Hur i hela världen kan dom ha åsikter om det?  Det är väl ändå mina känslor som ska styra. .

Här hemma passar jag på att skriva lite manus när jag ändå är hemma och vilar. Jag är så glad att jag bor i en sån fin miljö där naturen hjälper till med läkningen.
Jag har haft ont i ryggen ett tag och det har blivit värre av allt sängliggande efter operationen så jag sa åt min man att han fick bege sig till Ikea och köpa ny madrass till oss.
Sagt och gjort, madrassen kom på plats ovanpå den gamla resårbotten och sen en bäddmadrass överst. Snacka om hög säng!! Jag känner mig som prinsessan på ärten! 
Tiden får utvisa om en av madrasserna ska bort.
Undertiden skall jag ligga i min säng och låtsas att jag är precis under stjärnorna. 
Närmaste dagarna ska jag bara njuta av att jag lever här och nu .
Tänk att man ska behöva gå igenom så mycket elände för att njuta av så mycket glädje.

And life goes on and on...

Sommaren har kommit, precis när man gett upp hoppet så stod den där. Att vakna av att solstrålarna letat sig genom springorna i gardinen är härligt! jag säger som Madicken - jag känner livet i mig!!
Visst har man dåliga dagar ibland men det går snabbt över när man bemödar sig att tänka på alternativen.
Sommaren har varit lugn hos oss, ny altan är spikad och klar, ja alltså min man fick göra jobbet då jag har förstått att jag är en fruktansvärt bra arbetsledare ;-)
Rätt man på rätt plats. Jag hade förmånen att hjälpa till på Sveriges coolaste festival Helgeåfestivalen under 2 dygn. Jag hade super trevliga kollegor i merchandisetältet och jag tackar och bockar till alla dem som lagt ner ett helvetes jobb under många månader för att få till dessa fantastiska dagarna!!!
Nya intryck, nya vänner, tack allihop för att ni får mig att utvecklas! <3
Ibland måste man sätta sig ner på röven och bara fundera på livet . Du vet inte när du dör men du vet när du lever!!

Nu är det ju inte så att jag går omkring och är lycklig hela tiden, emellanåt känner jag mig förbannad för att cancern har ändrat så mycket. Jag har sämre minne. jag blir blockerad när det stressas för mycket, jag är som en duracellkanin som förvandlas till en trög sengångare. Kan ju inte påstå att jag var särskilt smart innan men jag har blivit sämre.
Just nu går jag och väntar på min operationstid då jag skall få nya "tudor". Min läkare frågade väldigt seriöst vad jag hade för förhoppningar eller önskemål gällande dem nya brösten. Jag svarade att jag ville ha pattar som matchade resten av kroppen.... ja gärna utan häng då alltså. Tycker att det hänger lite överallt ändå så det hade varit trevligt att vara fast mer än i käkmusklerna..
Han log och sa att det skulle han nog kunna fixa, har därför ingen aning hur mina bröst kommer att se ut.

Under min semester har jag vilat, vilat och åter vilat. Vi har varit i Helsingör en sväng tillsammans med  vännerna, vi har grillat med släkt och vänner och vi har tagit en roadtripp  där jag fyndade en folkdräkt från Östra Göinge härad för en billig peng.
Alla måsten struntade jag i, men visst hade jag lite dåligt samvete över att jag inte orkat bjuda hem alla underbara vänner ännu, men livet är förhoppningsvis inte slut än.

Semester utan vätskebrist...

Så här långt in på semestern kan jag konstatera ett par saker.

1: Man har sluppit brännskador av solen och man har kvar hela flaskan med solcreme ett tag till.

2: Den nybyggda altanen har förvisso invigts men de få gångerna man kunnat sitta där kan man räkna på sina fem fingrar, därför kommer det att kännas nykommet att sitta där ute långt in i höst.

3: Ett IKEA besök i em slutade med att vi körde "nästan" tomhänta där ifrån, för som så många gånger förr så fanns givetvis inte varorna vi skulle ha hemma... å där sparade vi pengar. Ja IKEA förlorade förstås på affären  för nu beställer jag det på nätet i stället ifrån någon annan firma.

4: Planerna på att röja och storstäda i huset strandade då jag insåg att det inte skulle göra mitt liv bättre utan i stället trötta ut mig ännu mer.

5: Röven blir inte mindre av allt vilande men jag tror minsann att själen känner sig lite gladare.

6: Efter en hektisk vår med många sociala möten så har jag varit fullt nöjd med att umgås med mig själv denna semestern , jag kan oxå konstatera att även om jag är rejält traggig så är jag en rolig jävel att umgås med ;-)

7: Om nu hösten blir som jag planerat så spelar vi buskis i Sibbhult i höst och livet rullar på ännu en gång, och tacksam för det är jag...

Midsommarskandal med fallskärmar...

Jag hade tänkt skriva om midsommarvädret som känns som en riktig skandal men det känns som det kvittar,  man kan ju inte påverka vädret i alla fall. Något man däremot bör kunna påverka är alla irritationer runt om i kommunen. Eftersom en del människor ser mig som någon offentlig kritiker så kommer det ibland fram folk och ber mig göra en sketch om olika saker som man retar sig på i kommunen.

Dom sista dagarna har det givetvis rört skattesänkningen på 12 öre , argast var nog den personalen inom äldreomsorgen som berättade om dåliga arbetssituationer där man ofta går underbemannade där man anser att man behövt mer personal för att kunna utföra ett fullgott arbete.
Inom omsorgen är man irriterad över att man vid flertalet tillfällen betalat ut "fallskärmar" till chefer som slutat av olika anledningar. Flera hundra tusen kronor rör det sig om i dessa fallen. Kanske inte konstigt att personalen kokar...
Om man däremot har skött sig så fick man en illgrön fryspåse  med en frisbee och en mugg i ... men jag är inte bitter.
Trevlig midsommar alla <3

Vårkyla och tattoo

Så var ännu en långhelg till ända, Jag älskar våren med alla lediga dagar. Det är inte det att jag inte trivs med mitt jobb men man hinner liksom inte med allt man vill när man jobbar heltid. Denna helgen hann jag låna mitt bonusbarnbarn en natt, jag var med en sväng på en städdag här i området, jag var på Ikea och hemma hos mina kompisar samt hälsade på mamma en sväng.
Allt var trevligt men bäst var att få deltaga i ett ALS projekt där                         Den lille by tattoo i Broby hade bestämt sig för att ge alla dagens insamlade pengar till ALS fonden!! Fan vilken bra idé!!
Dom var 3 st duktiga tatuerare som jobbade hårt hela dagen med att tatuera småtatueringar. där fanns korv och fika att köpa samt armband mm. Så gött att det finns människor som engagerar sig och gör något åt denna fruktansvärda sjukdomen.
Själv skrev jag  One life one chance  på min arm för att påminna mig själv om att livet är för kort för att lägga energi på saker som man inte kan påverka. Jag har nog alltid varit lite egen och inte fasen blir det mindre av den varan ju äldre man blir! att våga vara rakryggad och rättfram och samtidigt undvika att trampa på någon är inte alltid så lätt men om man inte försöker så blir man ett mähä och det är minsjäl ännu värre!

Jag har haft förmånen att tillsammans med mina arbetskollegor avsluta ett stort musik och teaterprojekt  förra veckan oxå. Måste säga att det blev succé !
Är så otroligt stolt över våra brukare och deras prestationer. För mig som älskar teaterprojekt var detta en trevlig men tuff utmaning. Som tur är har jag ju världens bästa arbetskollegor som gör allt lite lättare.

Vid denna tiden på året brukar det vara varmt och soligt, men icke denna våren, nä nu är det kamelhårskalsonger och regnstövlar som gäller var och varannan dag.  Efter hundpromenaderna på kvällarna får man koka chokladmjölk för att hålla kylan borta. Aldrig har väl längtan efter sommar och sol varit större!! ( förmodligen har den det men man har redan glömt bort det).

Men vädret kan vi ju inte styra så det är väl bara att köra på som vanligt.

HELG....

Så hände det sig att våren kom med buller och bång till Kollandsvik. Bokträden lyste ljusgröna och buskarna blommade runt i området. Inne i huset satt en mörbultad kvinna och funderade på vad som skulle hända i dag. Handen var i paket och kroppen var fläckig av blåmärken , hon såg lite ut som en leopard... men när hon väl steg upp ur sängen förstod hon att om man nu skall göra liknelser med djur så passade nog sengångare bättre..
Aldrig mer skulle hon klättra upp på stolar och ramla ner. .,kanske.
Denna dagen hade varit planerad sedan länge, dans, god mat och lite lagom med brännvin stod på schemat. Nu var planerna spolierade och den enda dansen fick bli när hon skulle försöka få av jeansen med knappagylf med bara en hand UTAN att pinka ner sig...
Brännvinet utbyttes mot värktabletter och tur var kanske det då kvinnan hade en förkärlek för att dansa på borden när hon fick alkohol i kroppen.

Håll dig lugn med handen i högläge sa doktorn och kvinnan funderade på vilka roliga saker man kan göra i den ställningen.. ja t:ex shoppa, köra bil, plantera ?  nja allt blev lite svårt. Inte heller var det lätt att dammsuga med en hand i luften.
Nä det var förmodligen så att livet just i detta ögonblicket ville lära kvinnan att bara vara!!
Dom som säger att dom är fullärda har ingen aning om hur fel dom har :-)
Ha en underbar helg mina vänner <3

Helgen med stora förväntningar...

Jag har förmodligen den " mögfärdigaste" katten i kommunen, ja han tvättar sig noga överallt utom om fötterna!!! så har det varit sen vi fick honom. Så det där med rena sängkläder är aldrig ett måste hemma hos oss. För vem fasen orkar byta 2 dagar efter att man bäddat rent, inte jag i alla fall.

Jag hittade en dikt som jag skrev för ett par år sedan när allt kändes lite tufft.
I det fula finner man det vackra, i det svåra finner man tryggheten. Sälj dig aldrig till sorgen , kämpa och ge aldrig upp, ge aldrig upp. Fortsätt drömma om framtiden men lev i dag och låt inget annan ta över ditt liv.

Det var känslosamt att hitta dessa orden men nyttigt att påminna sig om det. För visst blir livet slentrian om vi inte påminner oss om att det är här och nu som gäller.

Denna helgen var planerna klara. Plan A: sitta i solstolen hela helgen och slappa. Plan B: fixa ett trädgårdsland och sätta lite fröer sen sitta i solstolen och slappa hela helgen.
Detta funkade igår men i dag är det ju värsta stormen ute så det blir plan C. Asa in solstolen i sovrummet framför fönsterpartiet hälla upp ett stort glas vin och drömma att jag är på solsemester.....
Som tur är så är jag ganska lättlurad, jag har lurat mig själv många gånger  genom åren :-)

Immelsjön i vårskrud .

Igår var vi hos John och Elin och grillade, det var så gott så jag vräkte i mig dubbla portioner, efter maten åkte godiset fram och jag gjorde "tabberas" på godisskålen!! man kan ju undra om man blir dit bjuden  fler gånger..
Så i dag fick det bli en lite längre promenad i stormen, det lugnade både magen och själen.

       

Halvvägs till Himmelen ......

Halvvägs igenom påsken konstaterar jag att det hitintills har varit den bästa påsken ever!! Jag var på salong Aniara hos goa Sanna och fick en make up konsultation.
Pixie  var här och spelade yatzy med oss och myste. Hon tyckte att henke gott kunde vara en påskkärring. Å jag måste ju säga att han blev riktigt grann i scarves eller
hur :-)    Vi både jagade och målade ägg, lite promenader hann vi oxå med i finvädret. som tur var hann vi gå innan hagelskuren kom med buller och brak.
På kvällen blev det 50 års fest i Visseltofta bygdegård. Vi var ett par vänner som hjälpts åt med lite tipspromenader och annat skoj. Mitt bidrag blev ett medley med låtar från  Annikas och min ungdom.
alla släktingar ( och jag o Henrik) hade lagt ihop till en weekendresa till Annika och Paul så mitt andra bidrag till festen blev att hålla i en auktion där jag sålde saker vi skramlat ihop. Allt från gamla snapsglas till fina hockeytröjor!! pengarna vi fick in gick till fickpengar till resan.

Paul kollar diskmaskinen   :-)

Kvällens höjdpunkt blev när bandet klev upp på scenen.
Dom heter Söder om Norr och är helt suveräna!!
Snacka om musikalitet!!! Kan varmt rekommendera dem till alla er
som funderar på att fixa någon fest med live musik.
Nu blir det nog till att vila upp sig resten av påsken.