Jag har letat och letat men hon är helt väck!
Ja hon som gillade att baka och laga mat här hemma, hon som älskade att ha småbarn runt om sig 24 timmar om dygnet, hon som lovade sig själv att hon aldrig skulle sluta färga håret eller sluta sminka sig. Hon som alltid kämpade för det hon tyckte var viktigt.
Istället har Daisy flyttat in , ja ni vet hon den slarviga systern till Hyacint i serien Skenet bedrar (Keeping Up Appearances ).


Inte fasen verkar hon vilja flytta ut heller, Hon känner sig hemma i den rosa flanellpyjamasen  och hon älskar att ligga i sängen och äta choklad.
Inte bryr jag mig om i fall hon kommer och hälsar på ibland men att flytta in bara så där är ju ganska fräckt!!!
Nåja denna våren får jag väl försöka få henne att flytta, det börjar nämligen bli lite trångbott här i stugan. Jo för det har flyttat in en tunnhårig liten knubbig karl som mest ligger på soffan  och kollar på sport hela kvällarna. Han är i och för sig ganska harmlös som mest kan han klaga över att för många lampor är tända eller att tvättmaskinen går helt i onödan... visst blir det konflikter ibland men så här långt har det dock gått bra att dela hus med alla dessa personer.

Har ni funderat på alla relationer som man måste ta sig igenom under en livstid, svärföräldrar, ex svärföräldrar, arbetskollegor, mfl.
Det är inte alltid lätt, man blir ledsen, arg, irriterad , sårad och framför allt trött. Man tappar orken när relationer spricker och folk visar sidor av sig själv som man aldrig tidigare sett.

Plötsligt en morgon kändes det som om man blivit fruktansvärt konflikttrött. Man vill bara att allt skall rulla på. Varje morgon vaknar man med en önskan om att allt skall fungera utan konflikter. Att alla skall acceptera varandras olikheter , att vi skall ta vara på dagen. Visst låter det som en klyscha men på senaste tiden har döden krupit allt närmare.
Våldet och hatet har ökat och vi står handfallna mitt i smeten. Jo men såna djupa tankar finns även i mitt förvirrade huvud.