Vardagslunk med förhinder..

Nu börjar vardagen hitta tillbaka igen efter resor och festligheter. I dag frågade jag min kropp om den ville ut med stavarna igen - ja svarade den, om vi bara går en liten runda och inte stressar..
Ok svarade jag , så gav vi oss ut 3 km i den underbara skogen kring Vanås slott.
Tänk vad fiffigt vi har det som är sambos med våra kroppar, man kan nästan alltid få ett ärligt svar om man frågar :-)

I dag skall jag övertala min man att köra till Oppmanna plantskola för lite nya inköp. Denna tiden på året är enligt mig den bästa i trädgården, alla förväntningar om skördar av olika sorter. Att få vara naiv i sin tro om stora tomater, kilovis med potatis och litervis med jordgubbar känns härligt.
borta är minnena från året innan när tomatplanterna inte ville producera mer än ett par små jävla tomater och inte något annat heller för katten hade använt grönsakslandet som toalett hela våren...