Sittproblem och trädgårdsvaktning...

Min eviga stavgång blir tuffare och tuffare  allt efter som pollensäsongen framlider, igår gav jag mig dessutom ut på en "vanvettscykeltur" .. jag har inte cyklat på ett år och börjar direkt med 2 mil! visserligen hade jag bestämt mig för att det fick ta hur lång tid som helst och jag stannade och vilade ett par ggr men ändå.
Akterpatiet känns idag som en utbankad kycklingfilé!!! Snacka om pocherad marulk..... i will say no more....
Minns när min käre far en gång på 70 talet skulle cykla hem från en fest och slog en "värmylla" han föll av cykeln men lyckades på något mirakulöst sätt rädda en 37:a som han hade i handen ( jo på den tiden hade man 37:or eller "knatting" som den oxå kallades). Detta blev sedan en berättelse som vandrade runt i vänskapskretsen i många år.
I dag blir det trädgårdsvaktning för hela slanten, jo vakta trädgården är viktigt!! det göres bäst i en solstol med en isvatten bredvid. Gärna med en liten glass i halvtid...

Svammel och bröstproblem...

"Å så fortsatte livet att gå vidare, morgondagen kom och gick men i det lilla huset satt kvinnan och funderade på hur framtiden kommer att bli. Efter ett par jobbiga år med diverse sjukdomar blir man lite nojig. Människor omkring säger - tänk inte på det vi vet ju inte vad som komma skall någon av oss. Nej tänkte kvinnan men om du en gång har blivit biten av en svart hund så kommer du alltid att vara orolig när du ser någon svart hund. Det var många oturliga saker som satte kvinnans värld i gungning inte minst när hon skulle tillbaka till sitt arbete. Man skulle tro att tryggheten i det arbete hon utfört i många år skulle leda till ett snabbt läkande, men den obeskrivliga otryggheten som rådde där gjorde henne tvärtom mycket sämre. Så hade det varit i många år och emellanåt glimmade det till av ett hopp men efter ett tag förstod man att det bara var ett fyrverkeri som snabbt dog ut och blev svart rök."
Såna här funderingar möts jag av ganska ofta. När man har någon sjukdom blir man ibland ett öppet öra där folk kommer med sina tankar och sin oro.  En del problem har man gemensamt och en del är personliga. Den gemensamma nämnaren är att folk behöver få prata om sin oro och sorg.

Mina promenader fortsätter, jag försöker som jag sagt innan att jobba med mindfulness. Vara här och nu. Innan jag går känner jag efter hur kroppen mår, förr bestämde jag mig för hur långt jag skulle gå innan jag gick ut och om jag fick ont eller blev svimfärdig när jag kommit halvvägs så körde jag bara på. Jag har lärt mig mycket om mig själv på denna resan men jag har mycket kvar att lära.
Jag har oxå ett stort projekt på gång med att leta bikini till vår Greklandsresa nu i vår. Bikinitoppar där man kan pela ner protesen är inte lätt att hitta. Man vill ju inte ha någon "kärringbikini" bara för att man är enbröstad!!! Har jag nu kämpat i många veckor med att trimma kroppen lite så vill jag känna mig ok på stranden oxå. Jag har dragit fram alla mina bikinidelar och klippt och sytt för att fixa en ok bikini. Så nu är jag väl ganska nöjd. Problemet är ju att jag inte riktigt vet hur den funkar när man ligger i flera timmar om dagen, tyget blir kanske uttöjt så protesen"säckar ihop". Nåja då blir det ju mig dom snygga karlarna tittar på när vi går på stranden ;-)

Humor och minnen...

Så var denna påsken till ända, funderade en liten stund på varför vi firar påsk men allt jag minns från  religionskunskapen i skolan var - så skapade Gud jorden och gav den till sin enfaldiga son och på sjunde dagen skall man vila ....
Som sagt, religion är inte min grej.
Denna påsken har tillbringats i trädgården, vi har haft 18 grader varmt så det har varit helt underbart. Ja förutom pollenallergin som gör en både trött och sliten.
Hälsade på min gamla mor på "hemmet" här om dagen tillsammans med min dotter och mitt bonusbarnbarn, vi satt där ute och njöt av solen när mamma plötsligt skulle göra ett försök till att skämta ( har aldrig varit hennes grej)  - där borta brukar jag se granna karlar ! sa mor.
- där borta ligger ju kyrkogården sa jag där är dom ju döda allihop sa jag men en död karl är ju en lydig karl ;-) . Dä skrattade mamma så hon höll på att trilla av stolen.

Mamma har alltid varit rejält dålig på att berätta roliga historier,men  jag minns en av dem som faktiskt blev roligare när hon berättade den. Det var på den tiden när det var fult att vara gay och det fanns
 " bastuklubbar" i Stockholm för gaykarlarna det var oxå tiden då Aids kom i focus (själv trodde jag att bastuklubbar var finnar som träffades för att basta... ) Nåja historien i sitt ursprung gick så här.
En skåning kommer in på en bastuklubb ( gaybar) och kollar på gästerna som sitter och käkar
. -Jasså här aids dä  säger han på bredaste skånskan.
Men min mor berättade den så här.
Det var en skånsk bonde som kom till Stockholm och gick in på ett sånt där ställe, ja där karlar gillar karlar, och så sa han - här sitter ni och äter!!

Jo då varje gång hon berättade denna skrattade hon medans alla andra satt och kliade sig i huvudet och undrade var poängen blivit av.
Nu skall jag göra som mina djur, ta en liten vilopaus även om det inte är söndag.

Påsktuppar på rymmen...

Tänk vad livet rullar på fort, i dag när jag var ute och promenerade tänkte jag på pappa, för många år sedan var jag hemma hos honom och hälsade på vid påsk. Vi hade inte planerat att träffas men som vanligt gjorde an det bästa av situationen och fixad fram några helt ljuvliga räkmackor till oss. Jag minns inte hela receptet men det var vispad grädde, majonäs, hackade räkor, hackat kokt ägg och lite salt o curry i dem  i alla fall.
Han var fantastiskt duktig på att " koka soppa på en spik".
Det känns tomt nu när han är borta, så många saker man ville frågat.
Nåja det är tur att man har vänner och internet ;-)
Denna helgen skall jag tillbringa i  trädgården. Det blir till att luka stensättningen och ösa ogräsättika på.
Får nog sätta lite potatis i min pallkrage oxå. Längtar tills jag kan sätta ut allt jag för sått inne men det får vänta några veckor till.
Min kondis börjar bli lite bättre men nu är det lite tufft med allt pollen, jag var ute en runda i dag med stavarna och mitt ute i skogen fick jag se ett stengärde fullt med påsktuppar, stentroll och annat exotiskt "pjuck" . Borde satt dit ett kort av mig själv i bikini, påminner ju numer mest om Frankensteins monster med alla ärr efter diverse operationer.

Påskfeja och pest....

Nu börjar påsken närma sig med stora steg, själv firar jag inte det mer än att jag äter lite mer.  Det där med påskstädning, påskgardiner, påskpynt mm är jag inte så mycket för. Men för dem som orkar och gillar att pynta är det ju trevligt! Själv är jag inne i min stavgångsträning just nu, måste faktiskt erkänna att det känns riktigt bra när man väl har motionerat en runda. Ja alltså jag får fortfarande tvinga ut mig men så länge jag inte har ont i ryggen eller höfterna så känns det bra.
I dag fick jag sällskap på rundan av en dam som går minst 6 km om dagen, hon visade mig en ny runda på 6,4 km i dag. Jag gjorde det dessutom på bästa tiden ever!!!
Ofta startar jag mina rundor med att gå över "pestkyrkogården" som ligger bredvid där jag bor, var gång jag går där far tankarna omkring, hur var det på den tiden? vilka är begravda här? det finns många minnesstenar som till viss del liknar runstenar fast utan text. Jag skulle gärna vilja veta mer om denna kyrkogården så om någon vet något så hör gärna av er!
Påskhelgen kommer nog att tillägnas trädgården och cykeln. Skall försöka få ut cykeln som står begravd under presenningar, sladdar, filtar mm. Hoppas att den inte har punktering såg nämligen att hjulet stod på "sock".
Det verkar ju som en bra idé att börja cykla lite då vi som bor i denna byn har svårt att ta oss här i från, dom har nämligen dragit in bussar så nu mer är det ett helt företag att ta sig på vissa håll. Känns som det kan bli en sketch om det till nästa revysäsong.

Funderingar om livet ...

Som många läst så har jag börjat med lite stavgång på senaste tiden, jag kan väl inte säga att jag tycker att det är speciellt roligt men vem fan har sagt att man skall ha roligt hela tiden?

Samtidigt som jag går mina rundor så praktiserar jag mindfullness, ja alltså jag försöker vara mer närvarande i nuet. Det är inte så flummigt som det låter, för min del innebär det att jag inte pratar i mobilen eller lyssnar på musik när jag promenerar. Jag försöker se, känna, uppleva nuet som det är. 

Det är inte så lätt alla gånger för rätt som det är så går man där och tänker på vad man skall handla eller laga till middag. Då får man försöka stanna upp och se sig omkring  för att påminna sig om att det är ju nu som är viktigt, inte om man skall ha korv eller köttbullar till middag.

Men ibland kan man inte komma bort från alla tankar som snurrar i skallen.

Jag funderade häromdagen på vilka stora händelser som man fått uppleva när man är så gammal som jag :-)

Mina föräldrar upplevde ju både krig, begreppet äta ute och skita inne , den första egna tv:n, mm

 själv har jag oxå fått vara med om mycket  som t:ex

 1: Skipantsen.. gärna i jadegrönt med hälla under foten.

 2: cd-skivans genombrott.

 3: Masshysterin av Converse,( som har en så tunn sula att läkarna börjar varna.)

 4: Handledsväska ( föregångare till dagens man phurse ... i will say no more)

 5: Sushi ( rå fisk som smakar akvarium men är finmat) Hade någon serverat mina föräldrar rå fisk på 60 talet     hade dom aldrig ätit där igen..

 6: Stringtrosor ( borde döpas om till rövskav, passar bäst till att göra slangbella av)

 7: SMS!! ( när jag var liten hade vi en grannfru som sa att det värkte i stortån när det skulle bli oväder! hon        hade aldrig trott om jag sagt att i framtiden så kommer det att vibrera i byxfickan när någon vill ha tag på        en!)

Jo då så många tankar kan man ha om man inte är som man ska 😜

Motion i slottsmiljö ..

Jag har den stora förmånen att bo nära skogen och nära många fina stigar och grusvägar, jag är av naturen rätt lat i alla fall när det kommer till motion. Jag sitter hellre och sjunger eller skriver på någon sketch än att gå ut och motionera. Men om man nu måste göra det så går jag hellre en sväng i skogen med hunden än att gå in på något gym och svettas. Så har det nu oxå blivit, jag har börjat gå med stavar!!
Bara detta att lära sig att inte snubbla över dem har tagit sin lilla tid men nu verkar det gå på rätt håll, det är definitivt inte så att jag längtar ut att gå nä jag får övertala mig själv ganska mycket och ibland måste jag muta mig själv lite oxå. Jag har insett att jag inte är lätt att leva med ;-)
Nåja jag promenerar med mina stavar ett par gånger i veckan nu, så om ni ser en liten lönnfet kärring med zebramönstrade Grazyna byxor ( min mans uttryck) så är det bara jag som tvingat ut mig själv.
Tanken bakom är däremot ganska enkel, förutom det faktum att jag är tjock så har jag ju dålig /svag rygg och jag inbillar mig att jag kanske stärker den med  stavgång.
I dag gick rundan runt Wanås slott , denna rundan är en av favoriterna, naturen och omgivningen är helt underbar. Ibland har man dessutom turen att träffa någon man känner så flabben oxå får motion.