Som man bäddar får man ligga..

Jag går just nu hos en psykolog/ beteendevetare för att få hjälp med min stressreaktion efter min cancer.

Efter bara två tillfällen där så måste jag säga att jag börjar förstå amerikanarnas förkärlek till att

 " go to the shrink". Man får liksom lära sig mycket om sig själv som man aldrig begripit. Själv är jag tydligen en "allt eller inget person", jo det hade jag ju misstänkt ett tag ;-)  men när hon berättar hur jag fungerar helt utan att känna mig så känns det nästan kusligt, nästan som när man tittar på det okända fast på riktigt :-).  

Att lära sig begränsa sig är min själ inte lätt, att hitta verktygen att kunna förhålla sig till sig själv på en bra nivå är lite som att gifta sig med sig själv ( hade jag inte varit tvungen till det hade jag aldrig gift mig med en sån konstig person ;-)  )

Jag har oftast många bollar i luften t:ex så har jag nog inte suttit ner och pratat i telefon sedan dom sladdlösa telefonerna kom, oftast så gör jag något annat samtidigt typ torkar golv, går ut med hunden, skiter.. ja det mesta med andra ord. Att jag har hållit så här länge beror nog mycket på att jag ( om jag inte varit sjuk) har sovit som en stock i alla år. Jag hinner oftast inte lägga ner huvudet på kudden innan jag sover. 

Jag blev dock glad när psykologen sa att jag inte skall ändra på min personlighet utan bara lära mig att hitta vägar där jag kan ladda batterierna. Skönt att man inte behöver bli någon annan det har ju tagit nästa 50 år att bli så här jäkla skruvad!! annars hade man ju haft ångest över dom bortkastade åren. 

Nu har jag fått lite tips som skall hjälpa mig att vara i nuet, så om ni ser mig stå stilla och focusera på något typ en blomma så är det bara som jag jobbar på att hitta mig själv. Å skulle nu någon annan hitta mig innan jag själv gör det så skit i det , jag måste tydligen göra det själv för att det skall funka :-)