Ring klocka ring.....

En gång för många många år sedan fanns det en liten flicka som såg fram emot Nyårsafton. Det var den dagen på året när man umgicks med släkt och vänner . Dom vuxna hällde i sig ganska mycket starkvaror så barnen kunde göra lite vad dom ville.

Raketerna ven runt huvudet när kompisens storebror var raketmästare för en kväll. Jo för på denna tiden fanns inga åldersgränser på raketer,  Man förstod liksom inte riktigt farorna med raketer och barn.

Som tur var gick det för det mesta riktigt bra för oss alla förutom att vissa föräldrar hade en mycket besvärlig huvudvärk dagen efter.

På denna tiden sprang vi omkring med stickade yllekläder som kliande så förbenat att vissa kroppsdelar var alldeles röda, detta förstod inte dom vuxna heller på denna tiden, så hade ju alla det.

Konstigt nog hade man en speciell vi känsla som innefattade alla barnen runt i kvarteret. Man hade alltid någon man kunde leka med. Ålder och kön spelade inte så stor roll. Vi lekte indianer och vi spelade landhockey för fulla muggar. Och hade man ingen egen klubba fick man låna av kompisarna. Vi köpte våra första livsfarliga miniskidor och susade ner för backen  mellan träden. 

Oxå detta gick hyfsat bra , nåja en och annan bula i pannan och någon bruten skida blev det väl men vem minns det.

På denna tiden började man uppmärksamma sina föräldrar och deras vänner på ett annat sätt, ja på denna tiden hette det inte att föräldrarna skulle vara bra förebilder för sina barn. Det uppfanns först på mitten av 70 talet. Jag minns med pirr i magen alla nya ord man lärde sig i smyg, kaffegök, madasyp och köddagummi.... jo för så pratade man på denna tiden!

Det var liksom dåtidens  shit, fuck och bitch.

Nu kan man ju hoppas att folk har bättre förstånd och inte dricker sig "dumma" varken på Nyårsafton eller någon annan dag när det finns barn i närheten.

Men den lilla flickan växte i alla fall upp och blev en ganska positiv typ med visst sinne för humor. När hon såg tillbaka på sitt liv så insåg hon att livet oftast blir bättre ju äldre man blir, visserligen blir hälsan lite sämre men humorn utvecklas ju oxå så man kan kanske ta vissa hälsoproblem med en klackspark... 

Så från oss alla till er alla ett riktigt Gott Nytt År!!!

Jul porlande jul..

Så hände det dig att julen även hittade ut till kollandsvik.  I den lilla stugan virrade 2 medelålders människor omkring i hopp om att få ett ordning på kaoset som rådde i stugan.  Ingen rörmokare hade hört av sig så värmen man fick kom från en fläkt och ett el element.  Frun i huset hade för första gången på länge lyssnat till sitt inre och köpt färdigkokt skinka och julgodis  som ej behövde tillverkas innan förtäring.
Gårdagens trevliga julfirande hos dottern med familj hade lämnat en varm känsla kvar i hjärtat.
Nu skulle man få gäster i dag i den lilla stugan och glädjen stod högt i tak då man fejade och grejade.
Efter ett par timmar med frosseri i mat , dryck och julklappar så lade sig lugnet i stugan.
Trötta och slitna efter årets alla händelser sjönk man ner i soffan å tänkte på året som gått.
Man tänkte att nästa år måste bli lugnare.

Mög och mer mög. ..

Alla ni som flyttat från ett hus vet nog vad det innebär . Man blir lika förvånad över allt man samlat på sig  genom åren.  Å ändå tänker man var gång att - denna gången ska jag inte samla på mig något onödigt...
För att inte tala om allt jäklar damm som kommer fram när man flyttar,  var i hela friden  har det varit någonstans? ?? Måste va hål i någon vägg så grannens damm far in på nått sätt. 
Om man samlar ihop dammet kan man isolera en liten friggebod med det.
Jo så mögit  har jag tydligen det och säkert andra oxå men få vågar erkänna det. 
I dag går den stora möbelflytten. Tyvärr är inte vvs jobbet klart så vi får bo lite här  och där. Men djuren gillar i alla fall att vi ligger på golvet oc kollar på tv :-)

Hälsan är sådär, sluta stressa säger folk... jo det är ju lätt när man är mitt i en flytt!!!
Nu väntar jag på kallelse från Vc  där dom får göra en utredning på mina problem.  Pulsen är låg, trycket är högt och jag får blodtrycksfall när jag anstränger mig. Doktorn på akuten frågade om jag tränade mycket eftersom pulsen var så låg... han borde väl för fasen sett på mig att jag inte tränat dom sista 20 åren!!
Eller finns d folk som tränar i smyg o ändå är tjocka? ? Ja inte fasen vet jag.
Jag får hoppas att kroppen håller tills vi flyttat klart.

Å kroppen mår som den förtjänar.

Här ligger man utslagen efter ett par dagars packande och flyttande . Huvudvärk,  magkatarr,  ont i bröstet och ryggen. Det positiva är ju att efter en vecka på sjukhuset så vet jag att det inte är något livshotande. Det är bara kroppen som säger ifrån . Jag har försökt att "köpa" tid genom att gå ifrån och vila ett par gånger om dagen.  Längtar tills allt är klart och man bara kan sitta ner och njuta.
Efter ett möte med goingerevy så har vi tagit beslutet att ställa in 2015 års revy. Vi har haft många i vår ensamble som av olika skäl inte kunde vara med . Och tiden räcker inte till att leta nya medarbetare på så kort tid.
Mitt i all min stress så känns detta som ett klokt beslut även om jag varit väldigt taggad efter fjolårets uppehåll .
Man märker att man inte är 25 längre !!
Får hoppas att folk har förståelse i annat fall får dom väl spela själva 😂
Denna julen ska jag bara ligga och pela navelludd  ☺

Se framåt om du orkar...

Så gråa och trista tornar novemberdagarna upp sig, glömda är dom soliga dagarna i maj då vi njöt av fågelsång i gryningen och  ljusa förväntansfulla kvällar som andades hopp och värme.
Nu leker livet en dödsdans med oss nordbor och vi drar oss sakta in i våra hus för att krypa in i våra varma fleecefiltar som vi köpt på Ikea för ett pris som får Ingvar Kamprad att rodna.
Mitt i tristessen och mörkret finns dock en längtan efter att få tända första adventsljuset för att sedan få längta efter denna ljusa högtid vi kallar jul.
Vi vaknar plötsligt till liv och börjar frenetiskt att leta efter den perfekta julklappen, styrda av massmediernas gäckande reklamer ger vi oss ut på hala vägar med våra slitna dubbdäck. Våra samvete är tyngda av alla måsten som man inte hann göra under året trots att man vid nyåret lovade dyrt och heligt att allt skulle bli bättre.
Framför oss ligger oxå den ljusa våren och lurar i det dunkla skenet från nyårsraketernas sprakande ljus. Det ligger i människans natur att se framåt och längta.
Själv ligger jag på soffan framför kaminen, trött efter veckans arbete med att röja och städa inför kommande flytt. Aldrig känner man sig så ensam som när allt tornar upp sig som berg runt om. Då är blicken inte längre klar, inga strålar lyser i ögonen kvar finns bara en trött sliten blick.
Tröttheten sliter i kroppen och orken rinner sakta ut, man känner sig helt enkelt så jäkla !illavuren"..

Sista striden är här ...

Nu är det slut på sötebrödsdagarna, jag har börjat banta!! jo för jag vill operera ett nytt bröst och då får man inte vara fet. Ja nu är det ju så att jag är fullt medveten om att jag verkligen behöver gå ner i vikt men jag tycker ändå att man måste få va som man är om man inte mår dåligt av det.

Jag började banta i morse och jag har aldrig förr tänkt så mycket på mat som i dag!! Jag tuggade i mig 2 knäckebrödssmörgåsar som om det var min sista måltid, jag åt äpplet med frenetiskt tuggande så det nästan fradgade sig runt munnen. Jag räknade ut alla points i min mobil och insåg att denna dagen blir lång...
Dom mesta pointsen försvann till lunch och jag började kika på hur många extra jag har...
Det fick bli lite frukt efter jobbet så jag inte skulle svimma ( jo det kändes så!)
Där sitter man med sin mobil helt asocial  och bokför varenda liten points som slinker in i munnen, inte fasen hinner man göra något annat vettigt då! Här skrivs inga manus och här bärs inga flyttkartonger nä nu är det points och kalorier som skall räknas...
Å om jag känner mig själv väl så kommer jag nog att orka med det minst 5 dagar ;-) .
Mitt i den tragikomiska  situationen är jag glad över att jag i alla fall bestämt mig att göra ett rejält försök!! Å när jag nu har odlat morötter hela sommaren så kan jag ju passa på att äta upp dem nu ;-)

Morgonbestyr för folk med bra tålamod..

Man vaknar på morgonen , ögonen känns som dom är fulla med grus. Man asar sig ut till toaletten svagt kissnödig efter allt vatten man öste i sig kvällen innan , man hade ju läst i veckotidningen att man har lättare att gå ner i vikt om man dricker mycket vatten.
Urinblåsan känns som en stor zeppelinare redo att sprängas likt Hindenburg katastrofen. När katastrofen är över börjar ögonen äntligen öppna sig. Kläderna som hängde på stolen i sovrummet kvällen innan ligger fint utspridda på golvet efter kattens raveparty natten innan. Nåja tänker man jag skall ju bara jobba inte mannekänga.
Man tar sig ut i köket med ett lätt knorrande från magen, den påminner en om att man glämde äta kvällsmat kvällen innan , ty vatten mättar endast för stunden .
Efter en stunds letande i kylen hittar man både smör och pålägg (vilken fest!). allt går enligt planerna tills man skall öppna den där skinkpaketen man köpte häromdagen. Det är då Helvetet börjar!!! öppnas här står det tydligt i ena hörnan men inte fasen går det att öppna där!! man prövar alla knep, naglar, fingergrepp ja till och med tänderna men icke!! likt ett retfullt kassavalv ligger paketen där och ser helt opåverkad ut.
Nu undrar jag, om mänskligheten kan flyga till månen varför i hela friden kan man inte göra ett påläggspaket som går att öppna??
Nåja när huvudet  fungerade igen hämtade jag saxen, Behöver jag säga att den var så slö att den knappt kunde få upp den sega plasten.....