Vårkänningar och kärringgnäll..

Sakta börjar även jag känna våren komma. Det är inte många minuter i veckan men man får ju hålla fast vid det lilla.
Jag får dra ner på mina promenader då ett diskbråck ställer till det lite för mig. Första reaktionen var irritation och svordomar men jag försöker vända till att det kunde varit värre. Det blir läkarbesök ( efter sjukgymnastens  order) i veckan.
Jag har nog blivit lite "skadad" i huvudet efter allt som hänt och tror att det är någon metastas som drabbat mig. Men efter undersökning av 2 duktiga personer så inser jag att det "bara" är ett eller två diskbråck.
Det löser väl sig så småningom. 
Annars rullar det på i lagom far,   försöker skriva ner lite revy idéer .  Hoppas ju att vi ska ha revy till nyår.  Just nu är det ganska lugnt på den fronten,  har lovat mig själv att ta det lugnt efter vår hektiska höst. Det blir lite små promenader med djuren  och lite god mat emellanåt 

Vi har fått ytterligare ett nytt trevligt danskt fik i Broby där man kan köpa härliga "smörrebröd" . Trevligt med valmöjligheter i lilla Broby.

Katt trubbel...

Plötsligt en dag kom vårfåglarna och solen till Immeln, visserligen varade det bara en dag men det laddade mina batterier i ett par dagar.
Som tur är så har man pigga glada människor runt om sig i vardagen, detta gör livet lite lättare.
Som många vet kämpar jag på med viktnedgången, det är segt nu....
Men inga kakor, sötsaker eller chips sedan 5 januari har gett liite resultat.  Vissa dagar skulle jag kunna ge min högra hand , ja eller i alla fall lillfingret, för ett 200 grams choklad.
Här hemma håller vi på att "bo in oss" ännu, tavlor skall upp, kuddar skall paras ihop och blommor skall fixas. <nu är jag ju inte så värst bra på något av detta men jag gillar att pyssla med det. Gröna fingrar fick jag inte i livet men vad gör väl det, det är ju ändå så att storleken inte har någon betydelse!

Igår var vi hemma hos några vänner i Broby och åt god mat och hade trevligt, vi skrattade åt oss själva när vi kom på att samtalsämnena har ändrats under dessa ca 17 år som vi umgåtts. Förr pratade vi barn, jobb och olika party vid varit på .Nu mer är det mycket djur, barnbarn och krämpor som är de  stora samtalsämnena :-)
Inte fasen trodde man då att det skulle komma en tid när klimakteriebesvär skulle vara så intressant att prata om.
Det är liksom ändå en bekräftelse på att man levt många år ihop och känner sig trygg i sällskapet. Det är enligt mig ett härligt sätt att fira alla hjärtans dag på!
När vi kom hem på natten slocknade Henke i soffan och jag i sängen, efter ca 3 timmar började katten terrorisera mig.. jo det finns inget annat ord för det. Dom som säger att katter är vilddjur som enbart lever på sina instinkter har aldrig träffat min Sigge.
Han har fått för sig att han bor på ett första klass hotell där man kan beställa "finmat" vilken tid som helst på dygnet. Han börjar med några diskreta jamningar som sedan övergår till förtvivlande skrik!! när jag sedan inte stiger upp går han bort till sängen och sticker försiktigt klorna i en fot eller arm som råkar sticka ut från täcket. Ofta vill han också gå ut vid denna tiden och eftersom altandörren är ca 1m från min säng så stiger jag upp och öppnar den med förhoppning om att han skall gå ut. Men ICKE !!  4 ggr steg jag upp mellan 4 och 7 för att släppa ut honom. Ingen gång har jag någonsin stigit upp för att ge honom mat ( han har alltid torrfoder i skålen). Ändå envisas han med att försöka ändra på mitt beteende .
Jag tänker att om han haft en egen blogg skulle där stått - min matte är seg som en zombie på natten , hon tänker bara på sig själv och tror att det är ett hotell hon bor på, när jag håller på att svälta ihjäl och vill äta och gosa så bara sover hon.....
Nåja till sist hörde jag honom skrapa på altandörren och äntligen fick jag släppa ut honom, men då hade jag ju redan vaknat så pass att jag inte kunde somna om igen!!!
Då gick jag ut i tvrummet och väckte Henke! för om jag inte får sova så skall min själ inte han heller göra det ;-).

Kom inte å säg att det är ljusare ute.....

Som jag sagt innan så lever jag bara till 75% denna årstiden, det är inte så att jag är deprimerad men jag gillar inte kyla och mörker!  Jag är sketatrött på kvällarna och vill helst bara ligga på soffan utan några krav, ja visst rör jag på mig och visst är jag ute ( jag har ju hund) men inte blir jag piggare. Jag tänkte tillbaka på mitt liv och insåg att så har det nog alltid varit.
Alla försöker pigga upp mig med att säga - men det har blivit mycket ljusare om kvällarna!! eller - Men nu är det snart vår!!  försök inte lura mig JAG känner INTE det så!!!
Jag lever upp när solen återvänder. Då kommer jag att vara pigg både tidiga morgnar och sena kvällar!! inser att jag nog borde vara en björn som gick i ide hela vintern.

Nåja, jag försöker i alla fall att hitta på lite roliga saker även på vinterhalvåret. Ett par helger i rad har jag gått på krogen och umgåtts med trevliga pigga människor. Soffan har fått mysa utan mig dom kvällarna ;-)

Jag har varvat ner en del efter flytten och känner mig hemma här, efter min cancer är jag dock lite förändrad. Jag oroar mig mer än innan, jag har ett fruktansvärt dåligt minne och en sån enkel sak som att läsa böcker är nu mer omöjligt, jag kan inte koncentrera mig. Med facit i hand så blev flytten för stressig, jag minns inte ens saker jag gjort eller inte gjort.
Jag borde insett att vi hade behövt minst en månad till på oss med att färdigställa huset samt flytta och städa. Henke jobbade dygnet runt i många veckor med att få huset inflyttningsklart och jag jobbade heltid, packade ner alla lådor själv, skötte hushållet, körde flyttlass och sov uruselt. Det blev en kostsam historia med en veckas vistelse på hjärtkliniken.

Nåja nu är det över och man måste gå vidare. Jag kryper ner i min säng och drar täcket över huvudet.

Härda ut ....

När man var yngre oroade man sig ibland över att åldras, nu är man glad när man tänker på alternativen....

Denna årstiden kan man dock va lite hängig, mörkret finns ständigt runt om en. Jag har kommit fram till att jag hade behövt flytta söder ut varje januari - mars , tyvärr tycker inte mitt bankkonto likadant.
Det viktigaste är väl ändå att man försöker anpassa sig till sig själv, ja alltså acceptera att man inte är på topp men ändå se till att man har roligt och framför allt att man tar denna årstiden till att varva ner.

Här hemma börjar dock allt läggas på plats, det mesta är klart . Vi fick efter mycket om och men äntligen golvvärme i huset.
Nu tillhör jag ju dem som är barnsligt glad för det som man annars kanske tar för givet, att kunna kissa i en toastol i stället för att sitta i skogen. att kunna ha samma värme i hela huset och inte bara där värmefläkten står.
Värst var det när vi var här och byggde och toan inte var inkopplad, Naturligtvis blev jag kissnödig och fick gå ut och kissa ( jo så gör man på landet) regnet stod som spö i backen och snabbade mig allt jag kunde.
Rätt vad det var så blev det varmt om höger foten, då upptäckte jag att jag pissat i mina egna låga gummistövlar.... 

Jag kan meddela att dom var vattentäta.

Igår var vi på afterwork i Kristianstad med jobbet, god mat och trevligt sällskap stod på menyn och plötsligt kändes livet lite roligare. Man borde fan införa detta med Aw  som obligatoriskt på alla arbetsplatser,

I dag blev det en promenad nere vid sjön. Även om vi tycker det är kallt och grått så blir man glad när Pirat skuttar omkring helt överlycklig över att både husse och matte följer med på promenaden...

Å så kom lugnet ...

Dessa sista dagarna har jag känt mig totalt avslappnad.  Sjön fungerar som en sorts naturligt valium.  Man riktigt känner hur man går ner i varv när man sitter en stund och kollar på vågorna.
Stressen känns så långt borta.
Jag och Pirat går på upptäcksfärder  var dag och hittar ny platser.
På kvällen kryper jag ner i soffan och kollar på någon mysig film. Stackars henke har varit förkyld och febrig en hel vecka nu , så jag och Pirat har fått promenera själva.
Här om dagen " hittade" vi en liten sjö.
Vem vet jag kanske hittar något ännu mer spännande nästa gång ☺

Denna veckan får vi värme i huset och slipper byggfläktarna ☺ å var vecka blir dagarna lite längre. Jo då det går bra nu.

Ring klocka ring.....

En gång för många många år sedan fanns det en liten flicka som såg fram emot Nyårsafton. Det var den dagen på året när man umgicks med släkt och vänner . Dom vuxna hällde i sig ganska mycket starkvaror så barnen kunde göra lite vad dom ville.

Raketerna ven runt huvudet när kompisens storebror var raketmästare för en kväll. Jo för på denna tiden fanns inga åldersgränser på raketer,  Man förstod liksom inte riktigt farorna med raketer och barn.

Som tur var gick det för det mesta riktigt bra för oss alla förutom att vissa föräldrar hade en mycket besvärlig huvudvärk dagen efter.

På denna tiden sprang vi omkring med stickade yllekläder som kliande så förbenat att vissa kroppsdelar var alldeles röda, detta förstod inte dom vuxna heller på denna tiden, så hade ju alla det.

Konstigt nog hade man en speciell vi känsla som innefattade alla barnen runt i kvarteret. Man hade alltid någon man kunde leka med. Ålder och kön spelade inte så stor roll. Vi lekte indianer och vi spelade landhockey för fulla muggar. Och hade man ingen egen klubba fick man låna av kompisarna. Vi köpte våra första livsfarliga miniskidor och susade ner för backen  mellan träden. 

Oxå detta gick hyfsat bra , nåja en och annan bula i pannan och någon bruten skida blev det väl men vem minns det.

På denna tiden började man uppmärksamma sina föräldrar och deras vänner på ett annat sätt, ja på denna tiden hette det inte att föräldrarna skulle vara bra förebilder för sina barn. Det uppfanns först på mitten av 70 talet. Jag minns med pirr i magen alla nya ord man lärde sig i smyg, kaffegök, madasyp och köddagummi.... jo för så pratade man på denna tiden!

Det var liksom dåtidens  shit, fuck och bitch.

Nu kan man ju hoppas att folk har bättre förstånd och inte dricker sig "dumma" varken på Nyårsafton eller någon annan dag när det finns barn i närheten.

Men den lilla flickan växte i alla fall upp och blev en ganska positiv typ med visst sinne för humor. När hon såg tillbaka på sitt liv så insåg hon att livet oftast blir bättre ju äldre man blir, visserligen blir hälsan lite sämre men humorn utvecklas ju oxå så man kan kanske ta vissa hälsoproblem med en klackspark... 

Så från oss alla till er alla ett riktigt Gott Nytt År!!!

Jul porlande jul..

Så hände det dig att julen även hittade ut till kollandsvik.  I den lilla stugan virrade 2 medelålders människor omkring i hopp om att få ett ordning på kaoset som rådde i stugan.  Ingen rörmokare hade hört av sig så värmen man fick kom från en fläkt och ett el element.  Frun i huset hade för första gången på länge lyssnat till sitt inre och köpt färdigkokt skinka och julgodis  som ej behövde tillverkas innan förtäring.
Gårdagens trevliga julfirande hos dottern med familj hade lämnat en varm känsla kvar i hjärtat.
Nu skulle man få gäster i dag i den lilla stugan och glädjen stod högt i tak då man fejade och grejade.
Efter ett par timmar med frosseri i mat , dryck och julklappar så lade sig lugnet i stugan.
Trötta och slitna efter årets alla händelser sjönk man ner i soffan å tänkte på året som gått.
Man tänkte att nästa år måste bli lugnare.