Njutning och fröpåsar.....

Nu är det vår på riktigt! jo det är när man kissat ute i skogen utan att det kommer änglaspel från istapparna...
Jag har börjat planera inför odlingssäsongen, förberett med pallkragar ( som en god vän kom hem med) och fyllt dem med bra jord, kogödsel och lite torv. Inte fasen vet jag om det blir bra men ibland får man köra på magkänsla ;-)
Fick dessutom köra 2 ggr till växtmästarna i Osby för att både jag och tjejen i butiken glömde bort att klippa markduken som jag betalt för.
Fröerna är nerpetade i såjord i miniväxthuset. Dock blev det en liten chockartad upplevelse när jag upptäckte att en av påsarna bara innehöll 4 st frön!!! vilket jävla kilopris!! dessutom tappade jag ett frö och Larry käkade upp det...  (Larry är min dotters lilla hund).
Nåja det skall ju vara en hobby så skitsamma om det kostar mer än det smakar... har jag tur så skiter Larry ut fröet i min trädgård...
Just nu är jag lite upp o ner , speciellt när det gäller mina planer på att ta tag i trädgården. Dels för att jag inte har "öga" för det men oxå för att vi funderar på att sälja huset och flytta till mindre hus.
Därför vill jag inte göra så jättemycket i min trädgård men odla sånt man kan äta är ju aldrig fel :-)
Nåja den som lever får se. Denna helgen skall jag bara ta det lugnt och på söndag kommer några revyvänner  hit och planerar nästa års revysäsong. Ha en trevlig helg och njut av våren!

Äntligen värme ....

Så var värmen äntligen på G ! Dagen tillbringade vi i huset för att röja och städa. Henke la klinkers och jag grillade korv. Längtar tills det blir klart och vi kan flytta dit. Ligger bara ett par hundra meter från sjön. Nåja allt tar ju längre tid än man tänkt sig , det har kommit en jäkla massa sjukdomar o skit emellan sista åren. Men den som väntar på något gott... 

Igår var jag på tjejträff med några av mina "gamla" vänner. Det är en konstig känsla att man kan vara ifrån varandra i många år men när man väl träffas jämns det som  om det bara var några månader sedan man sist sågs! Vi pratade och skrattade och åt gott. Det var en sån kväll som gav energi i stället för att ta. Det finns folk som är rädda för att bli gamla, men tänk vad härligt det är att bli äldre och kunna rätta till sånt man gjort fel.  

Å livet varar ju fram tills det sista andetaget... 

Plantering och kåtslag...

Nu är den på gång!! ja våren alltså. Märks på många saker men speciellt på att vi åter drabbats av kåtslag här på fläderstigen... Ja hunden alltså! Vi kemkastrerade honom för ca 8 månader sedan och det har varit lugnt sedan dess men nu är det nog över.
Han tom slutar att äta när det finns löptikar i närheten. Ja visst fan har man varit sugen på lite sänggympa då och då men aldrig att man har slutat äta pga det!!! Nä och ju äldre man blir ju viktigare är maten ;-)

Försökte komma igång med att promenera mina "lång" rundor igen denna veckan men det slutade som vanligt med värk i höfter och rygg. Trots att jag har bra dämpade skor och trots att jag ökat successivt ! Jag vet ju att mina diskar är kassa men man hade ju hoppats på att man i alla fall skulle kunna gå lite mer ett par gånger i veckan!
Tillråga på allt så blir biverkningarna från mina antiöstrogentabletter ständigt värre... nu har jag svallningar även dagtid. Vid nästa läkarbesök skall jag be om en remiss till akupunktur!
Nåja jag försöker tänka positivt, bra att medicinen finns , synd att man behöver den.
Som jag skrivit innan har jag lite tufft just nu med stressreaktion efter min cancer ( livet hinner liksom ifatt en) samt stressigt på arbetet med nya arbetsplatser ( en ny arbetsplats varje dag i veckan) ingen bra kombination kan jag säga.
Men det skall säkert bli bra så småningom .

Jag har som jag skrivit innan börjat fundera lite på att ta tag i min trädgård,  antar att det har med åldern eller medicinen att göra ;-)
Jag läser trädgårdsböcker och funderar på vad jag kan göra själv, tror att jag skall låna hit min "granne" och arbetskamrat Anna som är duktig på att planera och plantera.
Hon har det där extra seendet som jag saknar, behöver liksom lite hjälp med vad och hur allt skall utföras.
Minns ett år för många år sedan då jag planterade frö i glädjerus, tyvärr kunde jag inte skilja på ogräs och växter så det resulterade i att jag hade ett trädgårdsland med världens finaste ogräs!!
Ett annat år hann jag inte ens få fröerna i marken för då hade min yngste son Rasmus och min kompis Annikas flicka (Stina) öppnat alla fröpåsarna och strött allihop i en salig röra i trädgårdslandet....
- nu har vi hjälpt dig att plantera mamma sa Rasmus stolt....

Visst gör det ont när knoppar brista...

Egentligen är denna årstiden en av dom bästa, precis innan våren kommer på riktigt när man liksom går och längtar så innerligt efter sol och värme. När den sedan kommer så hinner man inte riktigt njuta innan man tar den för givet.
När man är ute och promenerar hör man fåglarna som nu börjat sjunga sina kärleks serenader, man ser framför sig en lång varm vår som sedan slutar i en underbar sommar. Borta är minnena av regnfyllda moln som seglar upp på himlen var enda jäkla helg när man bestämt sig för uteaktiviteter.
Borta är oxå minnena av torra gulbrända gräsmattor och vattningsförbud. Tänk vad vi människor är underbart dumma!! vi har oftast förmågan att minnas det positiva.
Själv älskar jag att planera och plantera på våren och nu mer så brukar jag tom lyckas med några odlingsprojekt! I år måste jag fixa nya odlingsbänkar och plocka bort den gamla. Många av mina vänner är fantastiska trädgårdsmänniskor som jag ser upp till, framförallt så försöker jag lära mig lite av allt dom kan.
Ninas-garden tankar är en Lydias gröna fingrar är några av mina inspiratörer !
Jag försöker oxå ta mig ut i naturen varje dag för att se vad som är på gång

Denna knoppen piggade upp mig i dag. 

Här är Pirat framför snapphaneeken på Wanås gods

Fåfänga är ditt namn kvinna...

När man var ung räckte det med att borsta håret och tänderna innan man skulle ha en partykväll, nu är det nästan så armén får rycka in! Det skall rakas och vaxas, håret skall färgas och klippas, ögonbrynen skall ansas och naglarna förlängas...
Detta mina vänner är bara början! eftersom man inte hållit kroppen tränad så gäller det även att kränga på sig håll in och pushup kläder tills man är blå i huvudet och skulle man mot förmodan råka släppa en liten mandel så kommer den ändå inte ut förrän på kvällen när man klär av sig rustningen...
Förstår fortfarande inte varför det inte ingår ett kilo vapenfett till dessa tvångskläder.
Nåja tittar man tillbaka i tiden så har vi kvinnor mer eller mindre alltid offrat vår bekvämlighet för skönhetens skull. Men det verkar ju inte precis som vi utvecklats så mycket sedan dess!!
Å när man precis fått på sig allt så upptäcker man att bröstprotesen fortfarande ligger som stöd under surfplattan och det är bara till att börja om igen!! Inte konstigt att man drar sig för att gå ut!!
Nu är jag ju inte mer fåfäng än att jag åker till affären utan både smink och  med smutsigt hår, men jag är i alla fall så pass fåfäng att jag då och då vill känna att jag är lite fin (även om det mesta är fejkat )
det är ungefär som när dom som värnar om miljön kör med gamla bensindrivna bilar, man vet att det är fel men man fuskar lite.
Nu kan man ju tycka att vi kvinnor borde bojkotta alla dessa "tvångs" saker men jag tycker faktiskt på allvar att det är roligt med smink, kläder och skor! Jag har alltid tyckt att det är viktigt att lyfta fram att det är alla kvinnors rätt att få använda sig av smink, fina kläder mm inte bara dom som är fotomodellsnygga.
Jag står för att jag gillar det och till dem som inte gör det säger jag bara att det är tur att alla är olika annars hade puzzlet blivit svårt att lägga :-)

Vår er och min....

Så hände det sig att våren kom till Knislinge. Näst sista veckan i februari hördes tranornas vårlika läten svävande som en symfoni över hela byn. Jag var ute på promenad med hunden när detta underbara fenomen uppenbarade sig som så många gånger förr om åren, och likt dessa gånger så började det liksom spritta i bröstet på mig. Nu är det vår sa jag till hunden som inte brydde sig speciellt mycket om min fantastiska upptäckt utan han nosade runt och letade efter en perfekt kotte att bära runt på .
Jag tänkte för mig själv att jag har haft en jäkla tur som får uppleva våren igen, och som det känns just nu så får man väl slå ihjäl mig vid 102 års ålder.
Jo för så gott är det att leva och njuta av livet. Visst är det en bergochdalbana där stress och  mörka tankar kommer på ständiga besök, och för mig är det viktigt att inte sopa dessa känslorna under mattan som jag gjort i så många år utan att jag får prata om det utan att bli dömd som en "klimakteriekossa" ( även om jag kan vara det oxå emellanåt) .
Jag har en del "måsten" som jag bör ta itu med bla att börja meditera igen, för det hjälper lite mot stressen.
Men just nu är jag fast i ett "jagblirintefärdig" hjul. Jag har problem med att påbörja och avsluta.
Men istället för att bli sönderstressad av detta försöker jag intala mig själv att jag just nu förmodligen mår bäst på att bara vara! å tack o lov så är jag ganska naiv och lättlurad så jag tror på mig själv ;-)
Mina andra tips på att njuta av dagen just nu är att göra något gott för någon annan människa, tro mig det hjälper även mot ens egna problem!!!
Sedan unnar jag mig sånt som jag tycker om, ett gott vin, en god middag och framför allt blommor!!!

Morgonstund har guld i mun... eller?

Sömnlös natt, trött som en påse. Å till råga på allt kommer katten in tidigt på morgonen och retas för att få upp mig. Han krafsar under sängen , han biter i sladdar, han tuggar på tidningar allt för att få upp mig.
Ligger kvar i sängen en stund innan jag går upp för att ge honom lite mat.
Just nu går jag på högvarv, har nog inte landat riktigt efter min cancer och det är stressigt värre på arbetet.
Försöker tänka positivt och hitta gamla minnen man skrattat mycket åt, ett sådant är en gynkontroll för många år sedan i min ungdom ( nä jag brukar inte tycka att det är trevligt och inte roligt heller) .
Bakgrunden var att jag hade haft samma gynläkare ett par gånger för diverse problem, när jag sedan fick mitt första barn så skulle jag skrivas ut från BB, den vanliga besiktningen skulle göras och när jag låg där i gynstolen så kom "min" gamla gynläkare in. Glad över att se honom igen så sa jag HEJ!!! glatt  leendes. Doktorn mumlade ett litet surt hej. Jag blev lite orolig över i fall jag tagit fel på doktorerna, plötsligt satte han sig mellan benen och efter en liten stund sken han upp och sa - nä men är du DEN Susanne!!!!
Ja vad skall man säga? trodde någon minut att jag var unik och extra minnesvärd ända tills jag förstod att ssk hade gett honom min journal när han satte sig.....
Tänk vad viktigt det kan vara att bli ihågkommen :-)