Släktträff på rad..

Min mamma är född i Karelen och fick tillsammans med många andra fly därifrån under kriget. Hon flyttade till Sverige  när hon var 22 år och har bott här sedan dess. Nu är hon gammal och och glömsk och dagarna flyter in i varandra. Denna veckan tog mina kusiner med sig sin mamma ( som är 82 år) och körde henne hela vägen till Osby från Finland för att dom bägge systrarna skulle få mötas en gång till i livet.
Jag kommer att glädjas åt denna träffen i många år framöver, mammas och systerns glädje var helt underbar att se.
Jag fick dessutom chansen att träffa 2 av mina härliga finska kusiner och umgås ett par dagar med dem.Tillsammans med Ylva ( min syster) så hann vi nog avverka dom flesta orden i svenskaordboken, våra trevliga kusiner fick inte lika mycket sagt ;-)
Nu har dom åkt hem och det var jobbigt att se när dom tog farväl av mamma. Men det kändes ändå skönt att dom fick träffas innan det är för sent.
Man får alltid en tankeställare vid såna här tillfälle, man blir liksom påmind om att livet är nu och inte i morgon.
Nu hoppas jag att vi skall träffas snart igen.

I dag avslutade vi släkthelgen med att åka till Taberg till Elin och Kristoffer och  fira lilla Lennon som döptes. Vi träffade givetvis ännu fler släktingar och " finnarna" fick även träffa 2 av Ylvas barn.

 Och än en gång tänkte jag att jag måste ha dom underbaraste släktingarna ever .