Minnen från förr...

Så var jag igång med att rensa garderoberna inför flytten. Ja det är ett par månader innan vi flyttar men man samlar ju på sig en hel del genom åren. Min far gick ju bort för 2 år sedan och då blev det ju en del saker kvar efter honom, bla en del av Farfars dikter. Min farfar var målare och skrev dikter på fritiden, jag har ingen egentlig relation till honom då han dog innan jag föddes men jag vill gärna tro att det är från honom min egen författargen kommer ifrån.

Pappa berättade ofta om sin barndom om hur han tillbringade sina första år i det gamla fattighuset i Stenestad på söderåsen. Han berättade historier om människor som betraktades som original runt i bygden, jag minns en historia om  en man som skulle bygga ett "babels torn"  alltså ett torn som skulle nå upp till himmelen. Jag och pappa gick in i skogen och hittade resterna från ett av tornen och jag tyckte att det var spännande med människor som vågade gå sin egen väg.

På den tiden betraktades man som original och man fick inte någon riktig diagnos.
Förmodligen hade man i dag fått någon fin bokstavs kombination som hade inneburit att man hade hamnat i facket funktionshindrad.
Jag brukar tänka att vi alla är lite funktionshindrade, jag menar jag kan t:ex inte byta olja på bilen utan måste ha hjälp med det.
Ibland undrar jag om det var då min förkärlek för att arbeta med människor började.

Nu är jag vuxen ( jo man får kalla sig det även om hjärnan inte hängt med riktigt medans kroppen blivit lite övervuxen) och i dag kan jag sakna alla pappas berättelser och skäms lite över att jag inte alltid var så intresserad.

Men gjort är gjort och mitt sätt att rätta till det är att fortsätta skriva oavsett om någon vill läsa det jag skriver eller inte.