Minnen från förr...

Så var jag igång med att rensa garderoberna inför flytten. Ja det är ett par månader innan vi flyttar men man samlar ju på sig en hel del genom åren. Min far gick ju bort för 2 år sedan och då blev det ju en del saker kvar efter honom, bla en del av Farfars dikter. Min farfar var målare och skrev dikter på fritiden, jag har ingen egentlig relation till honom då han dog innan jag föddes men jag vill gärna tro att det är från honom min egen författargen kommer ifrån.

Pappa berättade ofta om sin barndom om hur han tillbringade sina första år i det gamla fattighuset i Stenestad på söderåsen. Han berättade historier om människor som betraktades som original runt i bygden, jag minns en historia om  en man som skulle bygga ett "babels torn"  alltså ett torn som skulle nå upp till himmelen. Jag och pappa gick in i skogen och hittade resterna från ett av tornen och jag tyckte att det var spännande med människor som vågade gå sin egen väg.

På den tiden betraktades man som original och man fick inte någon riktig diagnos.
Förmodligen hade man i dag fått någon fin bokstavs kombination som hade inneburit att man hade hamnat i facket funktionshindrad.
Jag brukar tänka att vi alla är lite funktionshindrade, jag menar jag kan t:ex inte byta olja på bilen utan måste ha hjälp med det.
Ibland undrar jag om det var då min förkärlek för att arbeta med människor började.

Nu är jag vuxen ( jo man får kalla sig det även om hjärnan inte hängt med riktigt medans kroppen blivit lite övervuxen) och i dag kan jag sakna alla pappas berättelser och skäms lite över att jag inte alltid var så intresserad.

Men gjort är gjort och mitt sätt att rätta till det är att fortsätta skriva oavsett om någon vill läsa det jag skriver eller inte.

Höstmörker och planering...

Hösten är för mig lite dubbelbottnad, Jag gillar inte mörkret och brukar bli trött både mornar och kvällar. Men då försöker jag pigga upp mig själv genom att spela teater. I fjol blev det inget av med det efter min canceroperationer men nu är jag på G igen!

Jag har skrivit ett buskismanus och den håller vi på att öva på för fullt. Om man inte själv har något man brinner för så inser man nog inte att det är energigivande  att hålla på med teater, alla dessa härliga teaterapor som bjuder på sig själv.

Jag tror att vi skrattar 90% av tiden vi övar!

Vi jobbar nog ganska amatörmässigt och vi använder manuset som en grund att utgå ifrån  och får på så sätt en pjäs som bygger på det vi är bra på i stället för att följa manuset slaviskt.

Detta är ett roligt sätt att jobba fram en pjäs på, alla kan känna sig delaktiga och vi har roligt samtidigt. Nu är det ju ändå så att regissören alltid har sista ordet och om det blir för många galna ideér så måste ju någon stoppa det :-)

Årets buskis heter " Ceremoni med förhinder" vi spelar 24,25& 31 oktober samt 1,7 & 8 november i Sibbhultsfolketshus. Beställ biljetter från kulturhuset i Broby mail biblioteketbroby@ostragoinge.se eller ring på 044-7756140 . För att orka med allt så är det viktigt att hålla huvudet så ner varvat som möjligt. Det gör jag genom att planera, se till att jag har ett par kvällar då jag inte har något annat inbokat. Det innebär ju att huset är lite mer ostädat kanske men det priset är bättre att ta än att kroppen tar stryk

Ett enligt mig bra sätt att varva ner på är att promenera med hunden ute i skogen, så gjorde jag även i kväll.

Tabu eller ej...

Funderat mycket på alla konstiga tabu vi använder oss av i vardagen,
det är tabu att prata om många saker som t:ex att männen blir tunnhåriga, att kvinnor över 40 får långa skäggstrå, eller att karlarna i en viss ålder alltid pissar på fötterna oavsett hur närma toastolen dom står eller att man får gaser när man äter viss mat eller att brösten oftast är platta och långa när man närmar sig 50, och att hemorrojder är ett jävla gissel för dem som har det.

Är tabu bra eller dåligt?

I vissa kulturer är det tabu att vistas bland andra när man har mens...
det borde vi kanske införa i vårt land :-) ja tänk vad gött att åka till en avlägsen stuga en vecka i månaden och slippa all stress, att bara ta hand om sig själv och sin kropp.

Nu är det ju dock så att många tabu håller på att försvinna med den nya generationen som växer upp, är det bra eller dåligt? vi läser ju varje vecka i skvallerblaskorna om kändisar som förstorar sina bröst eller fixar till sina blygdläppar. Vill vi egentligen veta det?

Å  nuförtiden har vi ju kläder som håller in och pushar upp allt från rumpan till kärlekshandtagen, man har ju för fasen mer kläder när man närmar sig 50 än en nyfödd bebis, inte undra på att vi kvinnor får problem med att hålla tätt, det tar ju 10 minuter innan vi fått av alla hållinkläder!!!

Ja inte fasen vet jag och egentligen bryr jag mig inte så mycket men ibland far ju tankarna runt i huvudet utan att man styr över dem :-) å bilder på grönsaker kan ju inte vara tabu.....

Höstkänslor med förhinder..

Tiden är ur led... ja eller vädret i alla fall. Jag hade ju planerat en lång varm indiansommar med vilodagar vid havet där man kunde slappa av i all sin glans. Men i stället har det regnat som aldrig förr, endast dom senaste dagarna .har det kommit in lite "sensommarvärme".
på arbetet är vi i fullgång med att planera musik och teater för våra brukare inom handikappomsorgen. Det är mycket att tänka på speciellt när huvudet inte riktigt hänger med men jag tröstar mig med att det verkar finnas politiker som har huvudet helt under armen och ändå ställer dom upp i valet... då kan det väl kvitta om jag glömmer lite småsaker. Jag arbetar ju på 2 ställen inom kommunens dagligaverksamhet och på det andra stället ( Lilla butiken i Broby) är det full rulle på höst och vinter pysslet. Det stickas och virkas, målas och snickras ja tom planeras för adventspyntet som komma skall!! mina kollegor och brukare är fantastiskt duktiga och påhittiga!! gå gärna in på vår Facebooksida och kolla eller ännu hellre kom in till oss i butiken!!
Vill du ha någon originell grej till hemmet eller till dig själv är denna butiken kanon.

Nu börjar det närma sig teatertider och detta innebär manusskrivande och träning,jag är verkligen på hugget i höst även om jag känner mig som en överkörd flodhäst vissa dagar. Nu ser jag ju även positivt på detta och konstaterar nöjt att jag i alla fall inte liknar en sådan.... kanske mer som en liten knubbsäl i så fall och dom är ju så förbaskat söta så det gör inget..

Här om dagen fick jag kallelse till återbesök på bröstcentrum med mamografi och kontroller, jag trodde inte att jag skulle reagera på kallelsen men det högg lite extra i magen och jag har sovit lite dåligt sen dess. Jag försöker vända på det och tänka mer här och nu men ibland så funkar det bara inte och då får man oroa sig ett tag för att sedan gå vidare. Jag har i alla fall blivit bättre på att ta mina pauser då och då.

Just i kväll har jag suttit ner och njutit av mina sista finska piroger som mina släktingar tog med sig.