Inte vettigt vad tiden rusar iväg!!

Lördag morgon, vakade kl 05:45 av att katten tyckte att vi sovit klart, problemet  är att jag inte kan somna om, det kan däremot katten. Denna helgen skall gå i lugnets tecken , en promenad vid sjön lite slappande i solstolen ( i wish) laga lite god mat och dricka ett glas vin till, somna i soffan 30 min senare... jo då life is good.

Nästa vecka är det påsk och 50 års kalas för min bästa vän. I  49 år har vi känt varandra. vi har vuxit upp ihop och våra familjer har vuxit samman. Hon är min syster även om det inte är blodsbundet. 

Vi har varit med om mycket genom livet. glädje och sorg. Vid ett tillfälle tröttnade vi på våra föräldrar och rymde hemifrån. 

Vi gick ända till Sjöaskog :-)  där hade hennes föräldrar en liten stuga som vi bestämt oss för att bosätta oss i. Som tur är fick vi skjuts hem igen av hennes släktingar som bodde bredvid. Vi följdes åt i skolan och på fritiden. Vi gick på Ungaörnar i Osby i många år där vi lärde oss sy , vi samlade frimärken och gjorde mosaikunderlägg . Vi hann nog trötta ut ett antal "lärare" genom vårt tjattrande och fnittrande. 

Vi kollade på barnprogram ihop, Mumintrollen, Televinken, Baltazar och Barbalander :-)

Vi dansade på Silverdalen i Älmhult från 13 års ålder, ( det vågar jag erkänna nu när mina egna ungar är vuxna). Vi letade upp någon snygg äldre kille som hjälpte oss in genom att låtsas att vi var med i deras gäng...  

Vi lyssnade på Gyllene tider och Vargtass i grottebacken, vi hängde vid " blatten" på lördagar (  detta var på den tiden när blatte inte var ett kränkande ord utan bara en synonym med någon som inte var född i Sverige, inga mer värderingar låg i detta ord på den tiden).

Jag var själv ganska mesig och rädd för det mesta på denna tiden, alkohol var jag otroligt rädd för då jag växt upp i ett hem där det söps ganska rejält. Men min vän var tuffare och jag fick alltid följa med henne och hennes vänner. 

Jag minns en kväll efter vi varit i grottebacken hur en ung berusad kille satt en hel natt utanför min väns hus och ylade hur mycket han gillade henne. Å vad jag önskade att någon skulle göra så för min skull...

Jag skaffade barn tidigt medan hon levde livet, men ändå fanns vi där för varandra. Så har det varit från första dagen och jag önskar att alla människor får känna en sådan vänskap någon gång i livet.  nu fyller hon 50 år och jag hoppas verkligen att vi har nästan lika många år framför oss. <3

Utveckling eller inveckling ??

Jag sitter och kollar igenom mina "gamla" sketcher som jag skrivit genom åren. Dom  håller kanske inte så hög nivå och dom är nog ganska lika varandra och emellanåt får jag känslan av att nu borde jag nog lägga av med detta och börja virka i stället..
Men då brukar det komma fram någon person och klappa mig på axeln och säga - jag såg er teater i helgen , å gud vad jag skrattade!!

Då tänker jag att vi alla kanske har en talang här i livet (som kanske inte alltid håller så hög nivå).
Som tex varje liten by med självaktning har ett visst antal personer som skulle kunna vara stöpta i samma form. I var by finns det någon pigg och glad "handlare" typ som Sjökvisten i Åsa-Nisse
 ( ja alltså ni under 40 vet kanske inte vem det var men skit i det).
Det finns alltid ett antal "A-lagare" som alla känner till, det brukar finnas någon person som alltid går på idrottsfester och skämmer ut sig för att inte tala om någon lärare i skolan som har har haft ett par generationer i samma familj.
Vi har ju oxå klassikern ,den stackars familjen som fortfarande kallas för Stockholmarna trots att det var deras farfar som flyttade hit från Uppsala  på 40 talet.

Jag kanske är den där pusselbiten som fyller upp pusslet och gör det lite trevligare då och då, den som aldrig kommer att bli en "riktig" erkänd författare eller skådespelare men som ändå hankar sig fram ganska hyfsat ändå.

Jag tror att Agatha Christie hade en poäng i sina deckare då Mrs Marple alltid utgick från att det finns ett mindre antal personligheter och att många påminner om varandra och ofta handlar ganska lika. Vi är kanske inte så unika som vi tror.

Men mina sketcher är lite likadana, man kanske känner igen sig i sketchen om utlandssemestern, eller i apotekssketchen där Peter skulle ha salva mot analklåda och inte ville att apotekaren skulle prata så högt om hans problem ( vilket han givetvis gjorde).
Men måste allt vara nytt och fräscht alltid? är det inte gott ibland med dom gamla mjukisbyxorna eller den där gamla schlagerlåten man lyssnade till på 80 talet?
Kan man skriva sketcher år efter år med bara lite förändring? Ja inte vet jag , men jag gör ett försök och är det någon som inte vill se på det så är det helt ok för mig.
Jag har skrivit sångtexter, dikter , verser, rim, sagor och  sketcher i hela mitt liv.

Jag skriver trots att jag inte kan stava, jag skriver även om ingen vill läsa, jag skriver oavsett vad folk tycker, jag skriver !! alltså lever jag.

Snart kommer våren.... hoppas jag

När jag föddes för ca 120 år sedan, så sa alla Gudar i hela världen ( jo det finns jättemånga Gudar!! bara dom trångsynta tror på en Gud) Hejalös blir ditt namn lilla flicka. Å så har jag varit sedan dess. Allt går i 110 knyck. Sista veckorna har dock ett diskbråck satt stopp för "hejalösheten" , jag har dock lyssnat på alla involverade sjukvårdskunniga personer och hållit mig lugn dessa veckor och vips så blev det ett bra resultat!!! i torsdagskväll tog jag min sista tramadol (trodde jag). Fredagen gick ganska hyfsat men på natten började jag få ont i gen. Inte så mycket som innan men mer än i torsdags. Så nu blir det till att fortsätta ett tag till med tabletterna. På det positiva planet har jag inte alls så ont när jag går på plan mark längre. Så jag är nog snart "fit for fight" igen.

Denna veckan har jag haft förmånen att ha mitt bonusbarnbarn här lite, jag frågade om hon ville hjälpa mig att dammsuga lite om jag dammtorkade å det gjorde hon gärna. hon både dammsugade och dammtorkade med stor iver, när hon var klar  sa hon - jag brukar få pengar av Frida när jag hjälper till att städa.....

Eftersom jag inte hade några pengar hemma så fick jag bli skyldig henne  :-) några timmar senare åkte vi med Henke in till stan och var inne på stadium outlet, där fick hon syn på ett par rosa gympaskor. Då kom vi på att vi kunde göra en deal, hon fick skor och jag slapp betala städningen :-)
När jag berättade det för Frida skrattade hon och sa - hon brukar nöja sig med några kronor eller en guldpeng!!!  Den tösen kommer att gå långt!!

Viktmässigt har det stått stilla i ca 3 veckor, känns sådär... vill ju gå ner ca 2 kg till så att jag kan åka in till bröstcentrum och väga mig och bli uppsatt på operationslistan. Men även här har jag lyssnat på dom kunniga som säger att jag inte skall pusha nått utan låta det ta den tid som behövs. Kanske kan jag så småningom ( när ryggen är stabilare) börja med mina långpromenader och ev cykla lite.