Black Friday

I dag är det black friday,  nu är det faktiskt så att jag inte har en aning om varför detta fenomen kommit till! men jag är ganska säker på att det snart är borta igen för det räknas säkert som rasistiskt.
Vi närmar oss julen med stormsteg, många bollar är i luften nu. det skall tränas och planeras för en ny Goingerevy 2016 efter ett par års uppehåll.

Jag har precis avslutat buskissäsongen med mina vänner i buskteatern. Detta innebär att nya manus måste skrivas så småningom.
I min kalender är det inte många luckor denna månaden men det behöver faktiskt inte vara något dåligt med det, ibland är det skönt att vara effektiv i perioder , bara man tillåter sig andningspauser. Av erfarenhet vet jag att februari och mars brukar innebära viloläge för min del.

När jag reflekterar över mitt liv ( jo jag gör det ibland för att liksom komma i fas med mig själv) så inser jag att det jag kanske borde prioritera lite mer är min hälsa. Jag borde gå till min massör och jag borde äta lite nyttigare. Jag är dock stolt över att jag fortfarande håller vikten efter vårens viktnedgång.
Vid denna perioden har jag också mindre tid att träffa mina vänner eftersom jag övar mycket , men som tur är så har jag vänner som accepterar detta, och det finns ju telefoner..
Det gäller ju att lyssna till sitt eget mående! hur vill jag ha det? det står ofta i tidningarna att man skall göra si eller så i livet för att må bra. Själv kör jag på gammalt bondförnuft ,vill du göra något och detta inte skadar dig eller någon annan så kör på.

Nu planerar jag inför en mysig lugn jul med släkt och vänner , samt en spännande nyårsfest innan revyandet helt tar över mitt liv igen .

Bland fyllegubbar och cirkus folk

Ibland tittar man tillbaka på sin barndom och som tur är  åker ofta dom rosa glasögonen på,  borta är minnen om tråkiga jobbiga saker. Man minns till och med en del av dem som roliga. Jag tänker på min farbror Klas som vi även kallade farbror kalas. Han var fönsterputsare i Osby och en mycket speciell man. Han tillhörde periodvis Osby A- lag och då snackar vi inte hockey.
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut. 
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning.  Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher 

Höst med tröst...

Hösten är här och visar sig från sin allra bästa sida, solen strålar och träden börjar så sakta skifta färg. Jag försöker hålla igång under min sjukskrivning så gott jag kan. Ryggen är kass och vissa dagar har jag svårt att röra mig men jag får väl krypa till korset och uppsöka läkare. Kan kanske få en nervblockad eller nått.
Nåja Life goes on och på det positiva planet har jag fullt upp med buskis och revy. Jag skriver manus och sånger inför kommande projekt.
Ibland tänker jag tillbaka på alla dem åren som jag har spelat musik och teater och vad mycket det har gett mig i livet.

Det började egentligen 1991 då jag träffade Arne Karlsson som var min musik mentor och gitarrist i många år, sedan halkade jag in på Goingerevyn och fick möta ett gäng helt underbara människor. Familjen Holmberg som lärde mig så mycket, Per Ranebo och Dennis Wennberg som var helt fantastiska att spela emot , man visste aldrig vad som skulle hända. Kerstin och Calle som jag fortfarande spelar mot, Familjen Haraldsson som jag nu mer räknar som "min" extra familj och många många fler.
Teatern och musiken har gett mig en glädje som jag är tacksam över, det har gett mig en fin familj som blir större och större genom åren. Det har gett mig möten som jag aldrig fått annars. Jag har fått träffa duktiga musiker och tekniker och mitt nätverk har blivit större än mitt midjemått ( å det säger inte lite).
Å nu är vi på gång igen, Buskismanuset är klart och vi har börjat öva för fullt. Goingerevygänget skall träffas i morgon och läsa lite manus. Nu är jag ju inte världsbäst på att skriva manus men publiken verkar ju gilla det och jag hoppas dom kommer tillbaka nu efter ett par års uppehåll. 

Idag är det träff med bästa vännerna för att planera nästa resa. Kreta står på tur som viloställe inför en tuff höst. Som vanligt kommer Frida och Rasmus att bo här och sköta om huset och djuren. Jag säger bara - fy farao vad jag har det bra . 

Knas och kalas

Sista veckorna har jag vänt på dygnet.  Jag får bara sova på rygg närmaste veckorna efter operationen och jag har fortfarande lite ont både i brösten och ryggen.  Jag är ju en riktig hålligångare i sängen. .. ja alltså jag kan inte ligga still utan snurrar runt som en centrifug. Därför ligger jag nu vaken en stor del av natten.
Då passar jag på att försöka skriva lite manus och sånger till kommande buskisar och revyer. Den 12 nov kommer vi att ha premiär i Sibbhultsfolketshus.  Då spelar vi buskis. 5 föreställningar kommer vi att ge . Så välkomna alla buskis älskare.
Jag återkommer med var man kan beställa biljetter då kulturhuset i Broby inte längre har tid att hjälpa till med detta.... ( skumt, jag trodde det var sånt ett kulturhus skulle hjälpa till med )
Igår firade vi Henrik som fyllde 40 år.  Å vad vi skrattade när Kerstin och Calle kom hit och överraskande henke med en "gottepåse" inehållande bullenskorv  mm. Henrik är ju korvgubbe på Goingerevyn  .

I kväll kommer henkes släkt hit och firar honom . Har försökt duka lite fint men tyvärr är jag inte så bra på sånt. Men skit i det jag är ju bra på annat 

Från helvetet och tillbaka.

Så rullar livet på och jag med det. Jag har tagit första steget mot mitt nya bröst genom en smärtsam bröst rekonstruktion.  Satan i gatan vad ont det gjorde dom första 4 dagarna efter operationen.  Förhållningsreglerna är enkla, inte lyfta armarna mer än i axelhöjd i 4 veckor , samt inga tunga lyft. 
Var på återbesök i dag hos ssk som sa att det såg fint ut. Nästa vecka ska man börja fylla på expander inlägget. visst gör det ont som satan emellanåt ännu och visst måste jag ta smärtstillande men det känns ändå härligt!
Jag blir dock lite konfunderad när jag hör att folk i min omgivning har åsikter om huruvida jag borde gjort operationen eller ej. Hur i hela världen kan dom ha åsikter om det?  Det är väl ändå mina känslor som ska styra. .

Här hemma passar jag på att skriva lite manus när jag ändå är hemma och vilar. Jag är så glad att jag bor i en sån fin miljö där naturen hjälper till med läkningen.
Jag har haft ont i ryggen ett tag och det har blivit värre av allt sängliggande efter operationen så jag sa åt min man att han fick bege sig till Ikea och köpa ny madrass till oss.
Sagt och gjort, madrassen kom på plats ovanpå den gamla resårbotten och sen en bäddmadrass överst. Snacka om hög säng!! Jag känner mig som prinsessan på ärten! 
Tiden får utvisa om en av madrasserna ska bort.
Undertiden skall jag ligga i min säng och låtsas att jag är precis under stjärnorna. 
Närmaste dagarna ska jag bara njuta av att jag lever här och nu .
Tänk att man ska behöva gå igenom så mycket elände för att njuta av så mycket glädje.

And life goes on and on...

Sommaren har kommit, precis när man gett upp hoppet så stod den där. Att vakna av att solstrålarna letat sig genom springorna i gardinen är härligt! jag säger som Madicken - jag känner livet i mig!!
Visst har man dåliga dagar ibland men det går snabbt över när man bemödar sig att tänka på alternativen.
Sommaren har varit lugn hos oss, ny altan är spikad och klar, ja alltså min man fick göra jobbet då jag har förstått att jag är en fruktansvärt bra arbetsledare ;-)
Rätt man på rätt plats. Jag hade förmånen att hjälpa till på Sveriges coolaste festival Helgeåfestivalen under 2 dygn. Jag hade super trevliga kollegor i merchandisetältet och jag tackar och bockar till alla dem som lagt ner ett helvetes jobb under många månader för att få till dessa fantastiska dagarna!!!
Nya intryck, nya vänner, tack allihop för att ni får mig att utvecklas! <3
Ibland måste man sätta sig ner på röven och bara fundera på livet . Du vet inte när du dör men du vet när du lever!!

Nu är det ju inte så att jag går omkring och är lycklig hela tiden, emellanåt känner jag mig förbannad för att cancern har ändrat så mycket. Jag har sämre minne. jag blir blockerad när det stressas för mycket, jag är som en duracellkanin som förvandlas till en trög sengångare. Kan ju inte påstå att jag var särskilt smart innan men jag har blivit sämre.
Just nu går jag och väntar på min operationstid då jag skall få nya "tudor". Min läkare frågade väldigt seriöst vad jag hade för förhoppningar eller önskemål gällande dem nya brösten. Jag svarade att jag ville ha pattar som matchade resten av kroppen.... ja gärna utan häng då alltså. Tycker att det hänger lite överallt ändå så det hade varit trevligt att vara fast mer än i käkmusklerna..
Han log och sa att det skulle han nog kunna fixa, har därför ingen aning hur mina bröst kommer att se ut.

Under min semester har jag vilat, vilat och åter vilat. Vi har varit i Helsingör en sväng tillsammans med  vännerna, vi har grillat med släkt och vänner och vi har tagit en roadtripp  där jag fyndade en folkdräkt från Östra Göinge härad för en billig peng.
Alla måsten struntade jag i, men visst hade jag lite dåligt samvete över att jag inte orkat bjuda hem alla underbara vänner ännu, men livet är förhoppningsvis inte slut än.

Semester utan vätskebrist...

Så här långt in på semestern kan jag konstatera ett par saker.

1: Man har sluppit brännskador av solen och man har kvar hela flaskan med solcreme ett tag till.

2: Den nybyggda altanen har förvisso invigts men de få gångerna man kunnat sitta där kan man räkna på sina fem fingrar, därför kommer det att kännas nykommet att sitta där ute långt in i höst.

3: Ett IKEA besök i em slutade med att vi körde "nästan" tomhänta där ifrån, för som så många gånger förr så fanns givetvis inte varorna vi skulle ha hemma... å där sparade vi pengar. Ja IKEA förlorade förstås på affären  för nu beställer jag det på nätet i stället ifrån någon annan firma.

4: Planerna på att röja och storstäda i huset strandade då jag insåg att det inte skulle göra mitt liv bättre utan i stället trötta ut mig ännu mer.

5: Röven blir inte mindre av allt vilande men jag tror minsann att själen känner sig lite gladare.

6: Efter en hektisk vår med många sociala möten så har jag varit fullt nöjd med att umgås med mig själv denna semestern , jag kan oxå konstatera att även om jag är rejält traggig så är jag en rolig jävel att umgås med ;-)

7: Om nu hösten blir som jag planerat så spelar vi buskis i Sibbhult i höst och livet rullar på ännu en gång, och tacksam för det är jag...