Bland fyllegubbar och cirkus folk

Ibland tittar man tillbaka på sin barndom och som tur är  åker ofta dom rosa glasögonen på,  borta är minnen om tråkiga jobbiga saker. Man minns till och med en del av dem som roliga. Jag tänker på min farbror Klas som vi även kallade farbror kalas. Han var fönsterputsare i Osby och en mycket speciell man. Han tillhörde periodvis Osby A- lag och då snackar vi inte hockey.
Jag minns hur han skötte affischering ( vet fan inte hur det stavas ) på dem gamla stenpelarna i byn. Nu var det så att han ofta fick betalt i sprit eller annat och när det gällde cirkus så fick han ofta fribiljetter.
Eftersom han inte hade egna barn så fick jag "äran" att följa med.
Väl framme vid cirkusen mötte Klas vänner upp oss. Där var rättaren och några andra typer som oxå var bjudna. Gubbarna gick bak tältet för att "kolla på en sak" å jag fick stå och hålla vakt. Väl inne i tältet letade jag efter någon ledig plats bland klasskamraterna på läktaren men icke ... nä Klas hade ordnat en fin loge längst fram vid manegen. I det läget ville jag ju helst sjunka genom det spånbelagda golvet. Här satt jag med 3 fyllegubbar i lagom form som applåderade långt efter att varje nummer var slut. 
I dag kan jag skratta åt det men jag lovar att det gjorde jag inte då.
Man var dock alltid välkommen hem till farbror Klas och hans sambo Doris. Bäst var det att komma dit när han var i "lagom " form , då bjöds man på godis och fick dessutom en liten "kladdpeng" . Om man kom vid fel tidpunkt var han antingen full som en alika och väldigt kaxig, eller "dagenefter" och hade ångest över allt. Dom dagarna var han som en liten piccolo och passade upp Doris så hon kunde känna sig som en drottning.  Tänk vad mycket man fått vara med om inte undra på att man har huvudet fullt av sketcher 

Höst med tröst...

Hösten är här och visar sig från sin allra bästa sida, solen strålar och träden börjar så sakta skifta färg. Jag försöker hålla igång under min sjukskrivning så gott jag kan. Ryggen är kass och vissa dagar har jag svårt att röra mig men jag får väl krypa till korset och uppsöka läkare. Kan kanske få en nervblockad eller nått.
Nåja Life goes on och på det positiva planet har jag fullt upp med buskis och revy. Jag skriver manus och sånger inför kommande projekt.
Ibland tänker jag tillbaka på alla dem åren som jag har spelat musik och teater och vad mycket det har gett mig i livet.

Det började egentligen 1991 då jag träffade Arne Karlsson som var min musik mentor och gitarrist i många år, sedan halkade jag in på Goingerevyn och fick möta ett gäng helt underbara människor. Familjen Holmberg som lärde mig så mycket, Per Ranebo och Dennis Wennberg som var helt fantastiska att spela emot , man visste aldrig vad som skulle hända. Kerstin och Calle som jag fortfarande spelar mot, Familjen Haraldsson som jag nu mer räknar som "min" extra familj och många många fler.
Teatern och musiken har gett mig en glädje som jag är tacksam över, det har gett mig en fin familj som blir större och större genom åren. Det har gett mig möten som jag aldrig fått annars. Jag har fått träffa duktiga musiker och tekniker och mitt nätverk har blivit större än mitt midjemått ( å det säger inte lite).
Å nu är vi på gång igen, Buskismanuset är klart och vi har börjat öva för fullt. Goingerevygänget skall träffas i morgon och läsa lite manus. Nu är jag ju inte världsbäst på att skriva manus men publiken verkar ju gilla det och jag hoppas dom kommer tillbaka nu efter ett par års uppehåll. 

Idag är det träff med bästa vännerna för att planera nästa resa. Kreta står på tur som viloställe inför en tuff höst. Som vanligt kommer Frida och Rasmus att bo här och sköta om huset och djuren. Jag säger bara - fy farao vad jag har det bra . 

Knas och kalas

Sista veckorna har jag vänt på dygnet.  Jag får bara sova på rygg närmaste veckorna efter operationen och jag har fortfarande lite ont både i brösten och ryggen.  Jag är ju en riktig hålligångare i sängen. .. ja alltså jag kan inte ligga still utan snurrar runt som en centrifug. Därför ligger jag nu vaken en stor del av natten.
Då passar jag på att försöka skriva lite manus och sånger till kommande buskisar och revyer. Den 12 nov kommer vi att ha premiär i Sibbhultsfolketshus.  Då spelar vi buskis. 5 föreställningar kommer vi att ge . Så välkomna alla buskis älskare.
Jag återkommer med var man kan beställa biljetter då kulturhuset i Broby inte längre har tid att hjälpa till med detta.... ( skumt, jag trodde det var sånt ett kulturhus skulle hjälpa till med )
Igår firade vi Henrik som fyllde 40 år.  Å vad vi skrattade när Kerstin och Calle kom hit och överraskande henke med en "gottepåse" inehållande bullenskorv  mm. Henrik är ju korvgubbe på Goingerevyn  .

I kväll kommer henkes släkt hit och firar honom . Har försökt duka lite fint men tyvärr är jag inte så bra på sånt. Men skit i det jag är ju bra på annat 

Från helvetet och tillbaka.

Så rullar livet på och jag med det. Jag har tagit första steget mot mitt nya bröst genom en smärtsam bröst rekonstruktion.  Satan i gatan vad ont det gjorde dom första 4 dagarna efter operationen.  Förhållningsreglerna är enkla, inte lyfta armarna mer än i axelhöjd i 4 veckor , samt inga tunga lyft. 
Var på återbesök i dag hos ssk som sa att det såg fint ut. Nästa vecka ska man börja fylla på expander inlägget. visst gör det ont som satan emellanåt ännu och visst måste jag ta smärtstillande men det känns ändå härligt!
Jag blir dock lite konfunderad när jag hör att folk i min omgivning har åsikter om huruvida jag borde gjort operationen eller ej. Hur i hela världen kan dom ha åsikter om det?  Det är väl ändå mina känslor som ska styra. .

Här hemma passar jag på att skriva lite manus när jag ändå är hemma och vilar. Jag är så glad att jag bor i en sån fin miljö där naturen hjälper till med läkningen.
Jag har haft ont i ryggen ett tag och det har blivit värre av allt sängliggande efter operationen så jag sa åt min man att han fick bege sig till Ikea och köpa ny madrass till oss.
Sagt och gjort, madrassen kom på plats ovanpå den gamla resårbotten och sen en bäddmadrass överst. Snacka om hög säng!! Jag känner mig som prinsessan på ärten! 
Tiden får utvisa om en av madrasserna ska bort.
Undertiden skall jag ligga i min säng och låtsas att jag är precis under stjärnorna. 
Närmaste dagarna ska jag bara njuta av att jag lever här och nu .
Tänk att man ska behöva gå igenom så mycket elände för att njuta av så mycket glädje.