Dagen D är här för många av oss. Vi har skrattat och gråtit om vartannat under planeringen av ALS-dagen. Vi har peppat varandra när svackorna och jantelagen hunnit ifatt. Nya vänskapsband har bundits och hjärtat har ibland svämmat över av stolthet över alla medmänniskor som på olika sätt stöttat oss i detta. Igår kväll fick Anna ett samtal från en äldre dam i Tyringe. Hon berättade att hon läst om vår ALS dag och hon ville bidra till fonden genom att skänka en motionscykel till vår auktion.
Jag skall erkänna att jag var inte jättepigg på att köra ända dit kl 21:30 kvällen innan vår ALS-dag. Men Anna övertalade mig och vi lånade en släp och körde iväg.
Väl framme möttes vi av en äldre dam i morgonrock som bad oss komma in och hälsa på hennes ALS sjuka man som låg i sovrummet oförmögen att själv ta sig någonstans.
Där stod vi , 2 hyfsat friska människor och tittade på en man i 80 års ålden som led av denna hemska sjukdom. Mannen tog våra händer och man kunde skymta en tår i hans ögon när vi sa - nu tar vi över och kämpar.
Den blicken i dom fina gamla ögonen kommer vi aldrig att glömma.
FUCK ALS
